19 års fängelse och tortyr för att ha kopplat upp sig på ett tv-nätverk för att sprida sanningen (del 3)

Ännu en omgång av tvångsomvandling

I januari 2009 fördes jag tillbaka till isoleringen i två veckor. Trots att temperaturen var låg under nollan stängde vakterna av värmen och gav mig bara en mycket tunn filt. Jag kunde knappt somna på den nakna betongplattan.

Den 30 augusti 2010 inledde Lanzhou-fängelset ytterligare en omgång av förvandling av mig. Senare hörde jag att när en biträdande direktör för arbetsreformkontoret vid Gansuprovinsens justitiedepartement kom till Lanzhou för inspektion, kallade han till ett möte och nämnde mig: "Sun Zhaohai har 11 år kvar i fängelse. Ni kan inte bara låta honom tillbringa tiden här bekvämt".

Den här gången gav de mig bara två ångbullar om dagen och berövade mig även sömn. Det pågick i ungefär två månader. Temperaturen i Lanzhou på natten var mycket låg, och jag frös alltid och var hungrig och darrade av kyla. När jag inte kunde hålla mig vaken längre stängde jag ögonen i några minuter då och då.

En natt, när jag var i dvala, kastade jag en blick på de två fångarna som hade fått i uppdrag att övervaka mig. Den ena såg mycket sömnig ut och den andra var slö. Jag skyllde på mig själv: "Vad gör jag? Jag orsakade att dessa människor led med mig. Tänk om jag bara går med dem?" Berörd av mina mänskliga känslor gick jag med på att kopiera ett uttalande om att ta avstånd från Falun Gong. Senare kontrollerade jag mig själv noggrant och insåg att jag fortfarande var svag i min viljekraft och inte hade starka upprätta tankar.

Den 20 juni 2011 kom två personer från den rättsliga avdelningen i Gansuprovinsen, tillsammans med fängelsechefen och några andra, för att inspektera Falun Gong-utövarnas framsteg i förvandlingen. De försökte tvinga mig att svära på Falun Gong och dess lärare. Jag vägrade att göra det. Atmosfären var mycket spänd

När fängelsechefen såg att deras förvandling av mig inte gav några resultat bytte han ämne genom att tillrättavisa mig och avslutade snabbt inspektionen.

Efter nyåret 2012, före den tredje omvandlingsomgången, skrev jag ett uttalande för att bekräfta min beslutsamhet att utöva Falun Gong. Den 20 maj samma år skrev jag en högtidlig deklaration för att ogiltigförklara mitt avståndstagande uttalande och överlämnade den till instruktör Miao.

Senare fick jag veta att Miao, som just hade förflyttats dit, höll ett möte med sina medarbetare och berättade för dem att de inte behövde göra något för att hjärntvätta mig. De flesta av de fångar som tilldelats uppsikt över mig var sådana som förstod fakta, så livet var relativt enkelt under en period, tills vår avdelning slogs samman med avdelning 1 i juni 2014.

Tortyr på "Tigerbänken", "Dödsbädden" och brutal tvångsmatning

Mot slutet av 2016 utsåg fängelsechefen Chu Zhiyong den tunga Wang Guochen till vår avdelningschef och försökte komma ikapp med avdelningens ekonomiska intäkter.

Wang verkade till en början vara rimlig mot mig, men började bli mycket elak ungefär ett halvår senare när han hade befäst sin auktoritet.

Han hittade på en ursäkt och låste in mig i ett litet mörkt rum, där jag var fastkedjad vid en "Tigerbänk" i 12 timmar, och resten av tiden på "dödsbädden".

Illustration av tortyr: Fastbunden till Tigerbänken

Illustration av tortyr: Fastbunden på "dödsbädden"

Jag hungerstrejkade och de började tvångsmata mig fem dagar senare. De förde in en slang genom mitt näsborrhål, drog ut den och satte in den igen. Det fanns ingenting i min mage, och processen var extremt smärtsam. Det kändes som om jag höll på att kvävas och min mage var upprörd. De torterade mig på detta sätt för att tvinga mig att ge upp hungerstrejken.

Illustration av tortyr: Tvångsmatning

Tre dagar senare försökte de tvångsmata mig igen, men min näsa började blöda och de sa att jag skulle dricka mitt blod. På vägen tillbaka till min avdelning svimmade jag två gånger. När jag återfick medvetandet band de mig till "dödsbädden" i mer än tio dagar. Undergruppsledaren kom för att tala med mig och beordrade mig att samarbeta med dem.

Inte bara jag utan även fångarna hölls i det mörka rummet, vilket visade sig vara förödande för dem. En ung fånge med efternamnet Du låstes in i det mörka rummet före mig, och han hölls där i ytterligare två eller tre månader efter att jag släppts ut. När han släpptes ut led han av en allvarlig depression och ett mentalt sammanbrott.

Falun Gong-utövaren Lu Yongzhen, i 60-årsåldern från staden Baiyin, låstes också in i det lilla mörka rummet i ungefär en månad före mig.

Den 20 september 2017 överfördes cirka 160 utlänningar från Mongoliet, Kazakstan, Tadzjikistan, Kirgizistan, Afghanistan och Pakistan till Lanzhou-fängelset från Xinjiang, eftersom för många uigurer satt fängslade där och de lokala häktena och fängelserna inte klarade av det längre.

De sade att KKP sedan den 5 juli 2014 hade genomfört ett fruktansvärt förtryck i Xinjiang och att ett stort antal uigurer hade arresterats och fängslats. De behandlades omänskligt och det fanns människor som slogs ihjäl varje dag. Efter att ha bevittnat KKP:s ondska tror de flesta av dem att Falun Gong är en rättfärdig utövning.

År 2019 förflyttades Wang Guochen till den nyinrättade division 9, där han fortsatte med sin brutalitet. Han satte handbojor på en fånge, sprayade honom med varm pepparvätska och chockade honom med en elbatong, vilket ledde till att han blev vanställd. Medan Wang var instruktör i avdelning 5 uppmanade han fångarna att tortera Falun Gong-utövaren Wang Youjiang på ett grymt sätt. Wang blev förlamad till följd av detta och avled senare.

Brutna revben efter att ha blivit misshandlad av vakterna

Efter att Wang förflyttats till den nya avdelningen blev en person med efternamnet Ma chef för vår avdelning. I slutet av december 2019 låste instruktör Zhang in herrtoaletten i verkstaden för att hindra folk från att använda toaletten.

"Ja, jag är en huligan, vad gör det!" ropade han i verkstaden, där över 300 personer tvingades utföra obetalt arbete.

"Att använda toaletten är ett av människans mest grundläggande behov", argumenterade jag med honom. "Ni går lite för långt genom att inte låta oss använda toaletten." Jag argumenterade lite till innan jag övertalades att återgå till min plats. Jag gick till herrtoaletten igen tio minuter senare. Ma var fortfarande där, men dörren var olåst.

Nästa dag ledde Ma fem eller sex vakter som genomförde säkerhetskontroller av alla i verkstaden. Jag sa att jag ville prata med honom.

"Du kan prata med mig, men du måste sätta dig på huk först", sa han.

Jag tog ingen notis om vad han sa, utan han knuffade in mig på sitt kontor och tryckte mig hårt ner på ett bord. Det kändes som om min rygg bröts av skarp smärta. När han släppte mig sjönk jag ihop på marken. Jag tog tag i stolen bredvid mig och försökte resa mig upp, men det

När jag återfick mina krafter skrek jag åt honom: "Du är en sån huligan och avskum". Han och sex vakter började slå och sparka mig. Därefter bad han två fångar att ta mig tillbaka till verkstaden och satte handbojor på mig bakifrån vid en pelare. Jag blev kvar där till klockan 18.00. Misshandeln bröt två av mina revben. Jag kunde inte andas ordentligt och kände stark smärta vid varje andetag. Mina ben blev också lila-svarta.

Illustration av tortyr: Brutal misshandel

Vakterna tog bort mina handbojor och bad andra fångar att hjälpa mig tillbaka till cellen. Jag utstod enorm smärta när jag arbetade i verkstaden varje dag. Det tog nästan en månad innan smärtan gradvis försvann. Under den här perioden orkade jag inte ta djupa andetag och varje liten hosta orsakade mig en skarp smärta som fick mig att känna mig kvävd.

Eftersom jag inte kunde sätta mig på huk under uppropet satte en ny gruppledare med efternamnet Jia handbojor på mig. Senare beordrade han andra fångar att sätta handbojor på mig i verkstaden på dagen och sedan till min sängplats efter arbetet. Detta pågick tills det nästan var kinesiskt nyår. På natten var jag tvungen att själv komma på ett sätt att låsa upp handbojorna.

Jag började få tandproblem 2017 och hade bara tre tänder kvar på grund av tandköttsbortfall när jag släpptes ut.

Återvunnen frihet

Under utbrottet av Covid-fall turades vakterna om att hålla sig borta från fängelset. En vecka innan jag släpptes kom den vakt som ansvarade för min skvadron till mig och sa att fängelsechefen hade informerat dem om att ledare för Gansus kommitté för politiska och rättsliga frågor ville prata med mig innan jag släpptes.

De sa att det inte skulle bli några fler problem om jag erkände min "förvandling", annars skulle jag kanske inte bli frigiven eller få åka tillbaka till min hemstad i Heilongjiang.

Jag sa till dem att jag inte skulle erkänna min påtvingade "omvandling". De sa ingenting efter det.

Jag träffade ingen från Gansus kommitté för politiska och juridiska frågor den dag jag släpptes. Jag hämtades av tre personer från min hemstad Jiamusi - en från den inre säkerhetspolisen, en från justitiedepartementet och den andra från den lokala kommittén för politiska och rättsliga frågor.

Eftersom vi inte kunde skaffa flygbiljetter den dagen checkade de in mig på ett lokalt hotell i Lanzhou. De tre personer som hämtade mig frågade mig om jag hade några planer för framtiden.

"Fängelsevakterna måste ha berättat om mig för er", svarade jag.

"Så du praktiserar fortfarande (Falun Gong)", sade en av dem.

"Ja, det gör jag." Jag svarade. De sa inget mer och gick och vilade i sina egna rum.

Nästa dag hade jag en promenad med tjänstemannen från kommittén för politiska och rättsliga frågor. Han frågade mig om min erfarenhet av att utöva Falun Gong och varför jag dömdes till så många år i fängelse. Efter att jag hade berättat vad som hände mig sa han att KKP aldrig har släppt på sitt förtryck av Falun Gong och bad mig att inte längre engagera mig i tv-avlyssning. Jag svarade inte på hans kommentar utan berättade för honom vilka fördelar jag har haft av att utöva Falun Gong.

Jag tog ett flyg på kvällen och tog ett tåg från Harbin till Jiamusi. De meddelade mina yngre syskon att de skulle hämta mig vid utgången och sa åt mig att ansöka om hushållsregistrering och ett ID-kort så snart som möjligt.

Epilog

Jag har lidit 21 års orättvis fängelsevistelse under de senaste 23 årens förföljelse av Falun Gong. Jag utsattes för misshandel, förolämpningar och alla typer av övergrepp för att tvinga mig att ge upp min tro. Var det smärtsamt? Ja, men vad jag har lidit var ingenting när jag tänkte på vår Mästares mödosamma spridning av de universella principerna och hans enorma medkänsla och räddning av mänskligheten.

De 19 åren i Lanzhou-fängelset var en eländig och förödande erfarenhet. Jag hade ingen frihet och mina värderingar skilde sig helt från dem runt omkring mig. Inga ord kunde uttrycka den ensamhet jag upplevde och ingen kunde dela min ensamhet.

När jag inte kunde göra övningarna eller studera Fa reciterade jag de få artiklar och dikter från Mästaren som jag kunde komma ihåg. Jag trodde fast i mitt hjärta: Det jag har gjort är korrekt och upprätt, och detta är min rättfärdiga tro på Falun Gong.

Jag minns några ord från romanen Resan till väst: "Det är svårt att födas i det östra landet, det är svårt att hitta den upprätta Dharma och det är svårt att få en mänsklig kropp. Vilken tur om man uppnår alla dessa tre!"

När Falun Gong-utövare tvingades lämna sina familjer och karriärer bakom sig och riskerade sina liv för att klargöra sanningen försökte de i själva verket rädda människor från ondskans grepp. Jag brukade säga till vakterna i fängelset: Att behandla Falun Gong-utövare vänligt är att behandla er själva med vänlighet!

(Slut.)

Översatt från: https://en.minghui.org/html/articles/2023/1/7/206079.html