Att kultivera mitt sinne under Shen Yun-turnén i Sverige

Att kultivera mitt sinne under Shen Yun-turnén i Sverige

Hej allihopa,

Mitt namn är Teresa. Som många av er redan vet har jag bott i Sverige i några år nu, och sedan jag kom hit har jag haft en stark önskan och vilja att bidra till Shen Yuns turné i det här landet. Jag vill gärna dela med mig av några insikter jag fick under den svenska turnén 2024.

Släpp taget om rädslan att förlora ansiktet och kultivera Sanning

Jag är en person som ofta har brytt mig om vad andra tycker om mig och ofta har varit rädd för andras dömande. Det här fasthållandet visar sig särskilt i mitt arbetsliv när jag interagerar med min chef. Även om jag har en bra relation med henne tenderar jag ibland att utelämna små detaljer eller täcka över dem med små vita lögner. Till exempel, om jag kom sent till ett evenemang skyllde jag på trafiken istället för att erkänna att jag faktiskt var sen. Eller om jag misslyckades med att slutföra vissa uppgifter brukade jag generalisera utan att vara helt ärlig. Med tiden skapade detta spänningar mellan oss, eftersom hon förmodligen kände att jag inte var helt transparent. Jag led också själv eftersom jag under våra möten inte kände mig helt bekväm och kände hennes kontrollerande tankar och tvivel om mig.

Genom att delta i Shen Yuns turné i år fick jag möjligheten att se föreställningen flera gånger. Just genom att beundra skickligheten och skönheten hos dansarna och orkestermedlemmarna insåg jag hur mycket kärlek Skaparen lade ner i att ge oss liv. Han skapade oss med en gudomlig natur och gav var och en av oss unika och extraordinära egenskaper. Jag förstod att Skaparen välkomnar och älskar oss som vi är, och att om jag inte erkänner skönheten inom mig själv, är det samma sak som att inte erkänna det Skaparen själv har gett mig.

I Australiensiska Fa Konferensen 1999 säger Mästaren:

”I själva verket värderar jag er högre än vad ni värderar er själva, för ni existerar tillsammans med Mästaren. Ni är framtidens mest magnifika gudar, de föredömliga modellerna för det nya kosmos och mänsklighetens hopp inför framtiden.”

Med den här nya insikten blev det lättare för mig att vara mig själv på jobbet och tala sanning även när det kunde ställa mig i dålig dager. Till exempel blev jag direkt testad min första dag tillbaka på jobbet. På morgonen hade jag ett viktigt möte med min chef och en kollega, och på eftermiddagen skulle jag delta i ett stort evenemang där jag skulle hålla en presentation, och självklart låg presentationen på min dator. När jag kom till jobbet insåg jag att jag hade glömt datorn hemma och inte hade tid att åka tillbaka. Det innebar att allt arbete jag gjort dagen innan var borta. Istället för att hitta på en ursäkt, som jag normalt skulle ha gjort, sade jag helt enkelt: ”Förlåt, jag glömde datorn hemma. Jag trodde att jag hade lagt den i väskan, men den är inte här. Jag har varit lite distraherad på sistone.”

Då hände något mycket märkligt: istället för att bli arg skrattade min chef och sade: ”Inga problem, vi kan använda en av våra datorer. Låt oss se om vi hittar filen i mejlen.” Och det gjorde vi, så vi kunde hålla mötet med stor framgång. På eftermiddagens evenemang kom min kollega, som var ansvarig för evenemanget, ihåg att jag hade skickat min presentation till hans mail ett par dagar tidigare, så jag kunde hålla mitt tal till publiken. Problemet löstes snabbt.

Från denna situation förstod jag hur viktigt det är att vandra Sanningens väg – den första principen i Dafa – framför allt gentemot sig själv. För mig innebär att kultivera Sanning en resa mot att hitta min autenticitet och acceptera mina brister utan att behöva framstå som perfekt och oövervinnlig. Att vara sann mot sig själv gör det inte bara möjligt att uttrycka vem man är, utan för också med sig Dafas kraft. I Zhuan Falun, första föreläsningen, säger Mästaren:

”Dao-läran kultiverar Zhen-Shan-Ren och lägger tonvikten vid kultiveringen av Zhen. Dao-läran talar därför om att kultivera det sanna och förfina sin natur, säga sanningen, handla efter sanningen, bli en sann människa, återvända till sitt sanna ursprung och slutligen kultivera till en sann människa.”

Jag känner att jag fortfarande har en lång väg att gå här, men jag är glad att jag har tagit det första steget.

Att övervinna hindren i mitt sinne

Första dagen på turnén gick väldigt bra, men på andra dagen började jag må mycket dåligt. Jag fick en kraftig huvudvärk och kände mig extremt svag i hela kroppen. Jag försökte tänka positiva tankar, men det hjälpte inte. Smärtan var så stark att jag inte kunde stå länge. Jag visste att det var störningar som hindrade mig från att återvända till teatern, men jag ringde koordinatorn och sade att jag var sjuk och inte kunde komma.

Från den stunden började jag utöva och göra alla övningar, även om det krävde mycket ansträngning. Huvudvärken började långsamt lätta och nästa dag var jag en ny människa och kunde återvända till teatern. Koordinatorn sade att jag kunde välja om jag ville komma en timme innan föreställningen eller tidigare för att hjälpa till med andra uppgifter. Jag bestämde mig för att komma en timme innan, som jag gjort första dagen, eftersom jag inte ville trötta ut mig för mycket.

Jag insåg att jag under turnén ofta kände en rädsla för att bli för trött, att göra för många uppgifter och att komma hem helt slutkörd. Så när koordinatorn ibland föreslog att jag skulle komma tidigare eller erbjöd mig en extra uppgift tackade jag artigt nej och fortsatte komma en timme innan föreställningen, och tänkte att det var tillräckligt.

När jag kom till den andra staden på turnén märkte jag att det inte fanns tillräckligt många utövare och att hjälpen verkligen behövdes. Koordinatorn bad mig återigen komma tidigare för att hjälpa till med tvätten, men inom mig tänkte jag återigen att det skulle bli för mycket för mig att vara i teatern hela dagen från morgon till kväll. Så jag hittade på en ursäkt och vägrade. Den dagen upplevde vi många störningar under föreställningen och svårigheter som inte borde ha hänt.

När jag kom hem kände jag mig väldigt ledsen och undrade varför det blev så. Mästaren säger i Zhuan Falun, föreläsning sex:

”Närhelst den ena eller andra störningen dyker upp under utövandet måste du själv leta efter orsaken och ta reda på vad du ännu inte har släppt.”

Jag trodde att det handlade om samarbete, och när jag tittade inåt såg jag hur självisk min tanke om att ”inte trötta ut mig” var. Det var ett koncept förankrat i mitt förflutna, i orden jag ofta hörde som barn i min familj: ”Snälla, trötta inte ut dig för mycket, vila, ta hand om dig. Gör inte för mycket.” Denna enkla tanke hindrade mig från att hjälpa Shen Yun helhjärtat.

Jag kände en genuin önskan inom mig att verkligen hjälpa mina svenska medutövare, och jag bestämde mig för att nästa dag skulle jag lägga hela mitt hjärta i de uppgifter jag fick. Nästa dag gick jag till teatern redan klockan 10 på morgonen och utförde alla uppgifter som tilldelades mig. Jag stod många timmar och strök kläder innan föreställningen, men jag var lycklig att få göra det. Under föreställningen stod jag vakt framför logerna på en kall plats, men jag uthärdade det. Efter föreställningen gick jag tillbaka till tvättstugan för att avsluta strykningen och tvätten tillsammans med en annan utövare, eftersom jag inte ville lämna henne ensam med allt det arbetet. Den dagen var jag en av de sista som lämnade teatern. I slutet av dagen, när jag kom tillbaka till hotellet var mina fötter helt förstörda, men mitt hjärta var fyllt av glädje och jag kände en lycka som jag aldrig tidigare upplevt. Det var en frid i hjärtat, en känsla av fullhet och lätthet på samma gång. För första gången i mitt liv kände jag att jag inte behövde någonting för att vara lycklig.

Jag kände en djup tacksamhet till Mästaren för att ha gett mig denna möjlighet att hjälpa mina svenska medutövare. Från denna underbara upplevelse fick jag ett starkt och klart budskap som jag inte lätt kommer att glömma: ”I slutet av dagen är det enda som betyder något hur mycket du har gett och älskat under ditt liv.”