Min kultiveringserfarenhet från att arbeta i Shen Yuns kök

Min kultiveringserfarenhet från att arbeta i Shen Yuns kök

Vördade Mästare! Kära medutövare!

Mästarens barmhärtiga försorg

Jag heter Xuhui och jag fick Fa i januari 1999. Varje gång jag har stött på svårigheter eller prövningar i kultiveringen har Mästaren alltid varit där och stöttat eller gett mig en hint. Särskilt sedan jag fick möjligheten att börja arbeta i Shen Yuns kök, har det blivit mer påtagligt för mig att Mästaren alltid är vid vår sida.

Ett exempel är att varje morgon efter FZN beger vi oss till köket, och vi kommer hem på kvällen vid 21-tiden efter en hel arbetsdag. Tar man bort tiden för matraster och att göra övningarna när tillfälle ges, arbetar vi minst 10 timmar om dagen. Ibland är det dessutom ont om tid mellan två städer och då behöver vi resa på natten, och vi får ingen ordentlig vila på kanske 40 timmar i sträck. Detta händer inte bara en gång, utan kanske flera gånger under en säsong. En vanlig människa skulle ha väldigt svårt för att klara av denna fysiska påfrestning, men vi behöver bara komma in i köket för att vi ska piggna till och så sätter vi igång och lagar mat igen utan att känna oss trötta, och vi hinner också få klart maten i tid. Därefter börjar återigen våra 10 timmar långa arbetsdagar. Tänk er bara, hur skulle det vara möjligt att klara av detta fyra månader i sträck utan förstärkning från Mästaren! Ett annat exempel visar sig i matlagningen. Ibland tillbringar vi lång tid med ett kompani och det kan vara utmanande att få tag på en variation av råvaror. Det ställer då krav på att vi kan vara kreativa och förändra maträtterna ändå. Till slut tar idéerna slut och man får huvudvärk av hela situationen. Men plötsligt dyker det upp nya idéer eller en ny lösning på situationen. Jag vet att dessa hintar kommer från Mästaren.

Ibland när vi anländer till en ny stad har vi kanske inte funnit oss till rätta än med all utrustning och alla redskap, men samtidigt är det ändå bråttom med att få iväg maten. I en sådan situation ser det inte ut som att vi kommer att klara det – det ser helt omöjligt ut. Ändå klarar vi till slut av att göra klart sista rätten inom tidsramen. Jag vet att det är med Mästarens hjälp som vi klarar sådana situationer. Vi behöver bara anstränga oss lite eller ha en önskan. Med tillit till Mästaren och Fa, kan vi klara alla prövningar, för Mästaren finns ständigt vid vår sida.

Vi har gått igenom mycket under de här åren, vilket har hjälpt mig att förbättra mina färdigheter. Det varit mycket lidande och många svårigheter, men också mycket glädje. Vi har snubblat många gånger, men klarat oss igenom med Mästarens försorg. Det har stärkt mina upprätta tankar och lett oss till där vi är idag. Under processen har jag också släppt många envisa fasthållanden.

Att släppa klagan

I ett kök är all utrustning och alla redskap självklart det viktigaste vi har, så vi försöker vårda allting väl. Varje gång vi har använt dem gör vi rent dem noggrant så att de ska hålla länge. Men med tiden behöver vi förnya utrustningen. Våra resurser är begränsade så första gången bytte vi bara ut en elektrisk kokplatta. Oj, så glada vi blev när vi fick ny utrustning!

Jag började fundera över vem av oss som var i störst behov av den. Men innan jag hade funderat färdigt såg jag plötsligt att en medutövare redan hade öppnat förpackningen och börjat använda den. När jag såg detta blev jag inte så glad och tänkte: Varför frågar du inte först andra om någon annan behöver den? Du har ju egna kokplattor! Dessutom tar du de bästa plattorna varje år, så du behöver inte den här nya, det finns andra som har större behov än du. Det gick runt i huvudet på mig och jag kände hur klagan vällde fram. Det här tänkte jag inombords, men jag ville inte konfrontera henne utan tänkte: äsch, strunt i det! Samtidigt hade jag faktiskt inte släppt det på riktigt utan bara slätat över det.

Året därpå fick vi två nya kokplattor. Den här gången tänkte jag: Så bra, nu har vi chansen att fördela ut dem lite mer rättvist, låt oss se vem som behöver dem mest. Innan jag hunnit ta reda på vem som hade det största behovet, såg jag att samma medutövare redan hade packat upp och börjat använda de splitternya kokplattorna, båda två! Jag kunde inte acceptera det, så arg jag blev! Jag tänkte: Förra året tog du den nya plattan, och nu ska du ha nya i år igen, och det räcker inte med en, du tar båda två, jag orkar inte se dig mer! Det kan inte vara sant! Jag ville verkligen gå fram och resonera med henne, men jag höll tillbaka och bet ihop.

Efter turnén åkte jag hem och reflekterade. När jag tänkte på den här saken slog det mig att det inte kan vara en tillfällighet att detta hände två år i rad. Jag hittade klagan i mitt hjärta och ett sinne i obalans. Så länge jag befann mig i det här tillståndet skulle det skapa splittring och konflikter i samarbetet med andra utövare och jag skulle inte heller kunna höja mig. Så jag bestämde mig för att bli av med det här fasthållandet.

Den goda nyheten är att vi fick tre nya kokplattor i år. Den här gången tänkte jag inte på saken och jag vet inte heller vem som tog de nya plattorna. Jag tänkte att om någon vill använda mina så får de det. Det hände faktiskt en gång. När jag såg att den här medutövaren behövde en större kokplatta erbjöd jag henne att använda min. Eftersom min är större skulle hon kunna bli klar med rätten på en gång. Hon blev jätteglad och erbjöd sig också att hjälpa mig. Vi samarbetar mycket bra ihop. Jag släppte det här fasthållandet och när jag numera ser henne känner jag tacksamhet. Hon har hjälpt mig att höja mitt xinxing. Jag känner mig också tacksam mot Mästaren för hans barmhärtiga arrangemang.

Att kunna ta emot kritik

Mästaren sade vid Fa-undervisning i Los Angeles: ”När Dafa-lärjungar gör misstag tycker de inte om att bli kritiserade. Ingen kan kritisera dem, och när någon gör det exploderar de.”

Mitt fasthållande till att inte kunna ta kritik har varit väldigt envist och jag har haft många turer för att släppa detta.

Det mest klassiska exemplet är när vi får återkoppling från serveringspersonalen. När de säger att det har blivit mycket kvar av en rätt som jag har lagat, att maten inte föll dem i smaken och det ena eller det andra, kan jag känna en press och känna mig illa till mods. Jag kanske inte visar det utåt, men inombords kan det kännas starkt. Jag kan börja klaga i mitt sinne: ”ni har ingen aning om hur svårt det här är”, eller ”förstår ni hur trött jag är?” ”Ändå klagar ni på det ena och det andra.” Det har verkligen varit en svår resa att bli av med det här fasthållandet och jag möter det varje år. Varje år säger jag till mig själv att jag måste släppa det, men när andra väl kommer med sina kommentarer poppar det här hjärtat upp igen. Det har tagit fem år att nöta bort det och det har varit väldigt tufft.

Jag vet att jag måste släppa det här fasthållandet för att kunna höja mig! Därför bad jag samtidigt Mästaren om hjälp med att släppa det. Jag kan inte fortsätta såhär och jag får inte missa fler tillfällen. Hur ska jag annars kunna kalla mig för en kultiverare? Jag skulle inte vara en värdig Dafa-utövare. Så jag bestämde mig för att i år måste jag bli av med det här fasthållandet!

I år kom jag äntligen över det här. Mitt hjärta berördes inte längre. Jag kände inte längre någon klagan eller behov av att förklara mig. Mitt hjärta blev lugnt och jag kunde ta emot olika förbättringsförslag. Jag blev gladare och kände mig lättare i kroppen, och det kändes som att jag hade blivit en ny människa. Tack Mästaren för att du såg att jag verkligen hade bestämt mig för att göra mig av med detta fasthållande som jag har kämpat med i fem år, och hjälpte mig med detta.

En dag frågade en medutövare mig om hur det har varit för mig i alla dessa år när de har gett mig kritik för att maten hade blivit över, att den inte varit god osv. Hur kändes det för mig, blev jag arg? Blev jag nedslagen? Så klart att jag blev både arg och nedslagen! Andra kan inte sätta sig in i hur det känns. Du sliter hårt men får ingen uppskattning. I år kom jag äntligen över detta. Det spelar ingen roll vad andra säger längre. Utövaren frågade igen, vad menar du med att det inte spelar någon roll, tänker du att du kör ditt eget race och struntar i vad andra tycker? Nej, svarade jag, det handlar om att inte bli berörd i hjärtat längre, jag har släppt fasthållandet till att ogilla kritik. Så jag kan nu ta in konstruktiva förslag från andra och tillsammans med koordinatorn titta på vad som kan förbättras och verkligen försöka anpassa oss till vad som passar Shen Yun.

Då kom genast nästa stora prövning. Det sista kompaniet var väldigt speciellt. Nästan ingenting verkade passa dem. Nästan varje dag fick vi höra att vi behövde göra förändringar. Det var påfrestande att försöka hitta på nya idéer hela tiden. Koordinatorn försökte också ge oss olika förslag, men vi nådde till slut ändå inte riktigt upp till deras förväntningar. Under den här tuffa processen kunde jag behålla ett lugnt hjärta. Hade det varit förr hade jag blivit otålig, så det var en bra sak och en bra prövning för mig. Att kunna se sina egna brister är en motivation för mig och min höjning. Efter denna prövning hade jag äntligen blivit av med fasthållandet till att ogilla kritik.

Om att sluta fokusera på andras brister

Många gånger ser jag hela tiden andras brister, eller tycker att andra inte lever upp till hur jag ser på saker och ting. Till exempel, en del skär köttbitar i olika storlekar, eller skär inte upp grönsaker tillräckligt fint. En del jobbar för långsamt, en del pratar hela tiden och hjälper inte till. Jag vill hela tiden säga till folk, men påminner mig själv om att jag inte kan fokusera på andras brister hela tiden. Jag måste göra mig av med detta fasthållande.

När jag har vänt på det hela ser jag plötsligt andra saker: titta vilka fina medutövare jag har! En del har följt med hela vägen, från början till slut och lämnat sin familj där hemma, sitt jobb eller sin affärsverksamhet, medan andra håller ut trots ihållande utrensning utan att klaga. Hur många skulle kunna klara av detta? Jag borde lära mig från dem! När jag har vänt på mitt tankesätt ser jag dem istället som min familj, vi är som systrar och bröder, precis som i en familj. Och vi är faktiskt som en enda stor familj.

Under turnéerna hjälps vi åt och vi har tagit oss igenom regn och rusk, alla möjliga slags störningar och svårigheter med hjälp av upprätta tankar och upprätta handlingar. Vi kommer definitivt att fortsätta att gå väl på vägen som Mästaren har arrangerat för oss i Fa-upprätandet.

Ovan är mina nuvarande förståelser, vänligen peka ut om ni ser några brister.

Tack Mästaren,

Tack alla medutövare.