En ung etiopier talar om sin kultivering i Falun Dafa

Jag är en 19-årig student. I maj i år gjorde jag inträdesprovet till college efter att ha läst en tvåårig förberedande kurs i naturvetenskap. Detta är verkligen anmärkningsvärt med tanke på mitt liv i det förflutna. Det är med stor glädje jag berättar om de förändringar jag genomgått sedan jag började kultivera Falun Dafa.

För fem år sedan då jag gick i årskurs nio mördades min far av sina bröder. Innan han dog var han allt för mig. Efter hans död kunde jag inte kontrollera mig själv och visste inte vad som hände omkring mig eller vad jag själv gjorde. Mina anhöriga sände mig till ett mentalsjukhus där jag stannade i en månad. Efter att jag återvänt hem kände jag bara tomhet. Jag avslutade mina studier och började tillbringa alltmer tid i skogen, där jag ofta tänkte på det som hänt min far och på hur jag kunde hämnas. Nästföljande år, 2000, kände jag mig bättre till mods och återupptog mina studier, men fortfarande tillbringade jag mycket tid i skogen, där jag också sov. Trots att jag bara var i skolan en gång i veckan eller en gång på fjorton dagar lät de mig ändå gå kvar. Mitt liv var fortfarande i kaos.

Under min tid i skogen träffade jag en man från det militära. Han hade varit soldat i närmare 30 år och under två års tid lärde han mig många saker, såsom att använda vapen, sprängmedel och självförsvar.

Detta kan låta förvånande för er, men i mitt land är det ganska vanligt förekommande. Till slut var jag var emot regeringen, jag var emot de rika och man kan säga att jag var emot samhället. Om jag inte träffat på Falun Dafa vet jag inte hur det hade gått för mig.

En dag när jag satt i en taxi mötte jag en Falun Dafa-utövare från Tyskland och han gav mig en flyer. Jag ville veta vem han egentligen var, då jag misstänkte att kanske mina farbröder sänt honom för att lura mig i en fälla. Jag följde med honom hem och han gav mig boken Zhuan Falun. De tre första dagarna ställde jag en mängd frågor till honom. Jag läste boken enbart för att kunna ställa frågor till honom. Men hur jag än försökte så kunde jag inte finna något misstänkt hos honom. På den tredje dagen sade han åt mig, ”om du läser boken så kommer du att få svar på dina frågor." Jag tänkte för mig själv att jag var tvungen att läsa den här boken.

Efter att ha läst boken en gång frågade jag mig vad som var syftet med hämnd? Jag ställde mig själv flera frågor och kom till en ny förståelse vad gällde många saker. Efter det började jag utöva Falun Dafa och min förståelse av många saker ändrades. Efter fyra månader flyttade jag ut ur skogen tillbaka till min familj igen. Jag är mycket glad över att jag är en Falun Dafa-utövare och lever ett fridfullt liv i samhället. Jag kan säga att jag gått från att inte leva till att leva. Jag skulle vilja tacka Läraren för att ha gett mig den här chansen att utöva Falun Dafa och bli en bra människa.

För två veckor sedan for jag in till staden där många av mina släktingar bor för att försöka finna ett arbete. Innan jag for förberedde jag flyers om Falun Dafa och förföljelsen i Kina. Jag planerade också att visa övningarna för människorna där. Jag har inte funnit något arbete än, men jag är ändå glad för att många människor fått möjlighet att lära sig om Falun Gong.

Tillsammans med den tyska utövaren som introducerade mig till Falun Dafa försöker jag översätta boken Falun Gong till amhariska (det officiella språket i Etiopien) och vi försöker också göra olika slags flyers på amhariska. Jag hoppas på att många etiopier kommer att börja utöva efter att översättningen av boken är klar och att Läraren ger dem chansen att bli utövare och bli räddade. Nedan följer en beskrivning av min resa till Mughar.

Söndagen den 3 juli 2004 började jag förbereda för min resa. Jag tänkte stanna till i de mindre städerna på väg till Mughar och dela ut amhariska flyers om Falun Dafa och förföljelsen i Kina. Jag fyllde min väska med flyers och kläder. Tidigt på måndag morgon tog jag bussen till Holeta, som ligger ca 5 mil utanför Addis Ababa. När jag kom fram klockan 9 på morgonen gick min väska sönder, vilket orsakade mig en del problem. Jag kom att förstå att det var en form av störningar.

Jag gick till ett café, där jag lyckades laga väskan. Sedan börja dela ut flyers i den lilla staden. Jag diskuterade också med människor om metoden och om förföljelsen i Kina. Vid tretiden på eftermiddagen fortsatte jag min resa. Mitt mål var Enchini, som ligger ca 9 mil från Addis Abeba. Jag kom fram vid fyratiden och fortsatte dela ut flyers. Här träffade jag på en hel del unga män i åldern 15-25 som var intresserade av metoden, så jag gjorde upp med dem att träffa dem nästa dag för att lära dem övningarna. Vid sjutiden på kvällen for jag med buss till Mughar Mokoda Camp, där de flesta av mina släktingar bor. De var alla mycket glada över att se mig efter en så lång tid.

Jag berättade för dem om Falun Dafa och förföljelsen i Kina. De flesta av dem ställde många frågor som jag besvarade enligt min förståelse. Nästa dag for jag tillbaka till Enchini för att träffa de unga männen som jag träffat dagen innan. De väntade på mig vid en fotbollsplan, där jag sedan lärde dem övningarna. Efteråt gick jag in till staden för att dela ut mer flyers. Vid halvtvåtiden kom två poliser och tog mig med till polisstationen eftersom jag glömt att ansöka om tillstånd. De ställde frågor och undersökte mina flyers noggrant. Klockan fem släppte de mig, då de inte kunde finna nåt fel i det jag gjorde eller den informationen jag spred. Jag gav poliserna och fångarna flyers innan jag reste tillbaka till Mughar.

Nästa dag var det en avslutningsceremoni för mellanstadieeleverna. Jag gick dit och frågade rektorn om jag fick dela ut material om förföljelsen i Kina. Han sade att jag kunde dela ut material om förföljelsen, men jag kunde inte få tala på scenen, då de redan bestämt programmet. Jag tackade honom och väntade tills ceremonin avslutats innan jag började dela ut mina flyers. Då många ville lära sig övningarna gick vi till fotbollsplanen och jag visade dem övningarna innan jag gick hem. På morgonen dagen därpå kom de hem till mina släktingars hem för att göra övningarna tillsammans med mig.

Efter att ha gjort övningarna for jag till Wayu Boro, där mina farföräldrar brukade bo. Fastän jag blev tvungen att färdas sju timmar till fots på en mycket svårframkomlig väg tappade jag inte modet. Efter att ha kommit fram kände jag mig mycket trött och satte mig ner för att ta igen mig. Jag såg hur många bönder var på väg till en plats som sålde Tela, en traditionell etiopisk alkohol, och jag gick dit för att tala med dem. De kunde vare sig tala eller läsa amhariska, så jag talade med dem om Falun Dafa och förföljelsen i Kina på det lokala språket Oromic. Jag gav dem sedan flyers som de lovade att ta med sig hem till sina barn. Vi gjorde också upp att vi skulle träffas nästa morgon.

Min trötthet försvann och jag gick för att tala med de bönder som bodde i mina farföräldrars tidigare hem. Vi satt kring elden och talade om förföljelsen. Nästa morgon gjorde vi övningarna tillsammans med många av de bönder jag träffat dagen innan och på kvällen. Efter det gick jag för att besöka mina farföräldrars föräldrar, som bodde i ett mycket avlägset ökenområde. På vägen var det enda jag såg den blå himlen och den bruna sanden. Vid tretiden på eftermiddagen var jag tvungen att korsa en stor flod vid namn Sibilu genom att simma över den. Efter att ha färdats ytterligare en lång stund kunde jag ändå inte finna deras hem. Jag gick för att fråga en bonde om vägen. Han sade att han kände dem och han bjöd in mig och sade att jag kunde stanna över natten, så skulle han visa mig vägen nästa dag. Jag åt middag med hans familj och sov på en Meded, som är en säng gjord av stenar och lera, täckt av ett oxskinn.

Dagen efter visade bonden och hans familj mig vägen till mina farföräldrars föräldrars hem. Jag kom fram på lördagen vid middagstid. Då det inte fanns något arbete hade många bönder samlats tillsammans. Jag talade med dem om Falun Dafa och förföljelsen i Kina. Sedan diskuterade vi och jag svarade på deras frågor. På söndagen fick jag tag på en häst och började rida tillbaka till mina farföräldrars tidigare hem. Jag kom fram vid ettiden. Efter ett ha ätit mat och vilat påbörjade jag min hemfärd. De följande två dagarna stannade jag till och övade med dem som jag tidigare lärt övningarna. Jag stannade också till vid Mughars cementfabrik för att dela ut flyers och tala med dem om Falun Dafa och förföljelsen i Kina. Nästa dag for jag hem till Burayu.