Sonen till den mördade utövaren, Zang Dianguo, relegerades från skolan för att han utövar Falun Gong

Jag började utöva Falun Dafa 1996. Det var först efter juli 1999 när förföljelsen av Falun Gong påbörjades i hela landet som jag började utöva flitigt med hjälp av mina föräldrar. Varje dag studerade jag och mina föräldrar Fa, gjorde övningarna och klargjorde sanningen om Falun Dafa tillsammans.

Vid slutet av år 2000 åkte jag och min far till Peking för att vädja till regeringen för Falun Dafa. Min far, några utövare och jag begav oss en eftermiddag till Himmelska Fridens torg och ropade ut högt: “Falun Dafa är bra! Falun Dafa är rättfärdigt!” Samtidigt höll vi upp en banderoll med texten “Falun Dafa är bra” och delade ut sanningsklargörande material. Vi arresterades av polis från området och skickades till Pekings polisstation.

Vid den lokala polisstationen berättade en utövare för min yngre bror och mig: “Unga utövare, frukta inte de illasinnade poliserna. Vi gör den mest rättfärdiga saken. Ni måste fortsätta att vara bestämda.” Dessa ord gav min yngre bror och mig mer självförtroende.

Vid klockan 18:00 kom flera polisfordon och började föra Dafa-utövare till olika interneringscenter. När det var min yngre brors och min tur, skrek polisen: “Ni två, kom här!” Det var stod redan tre unga utövare där. Efter ett tag skrek en polisman: “Ta bort er egna barn.” En kvinnlig utövare svarade: “Dessa är alla mina, jag tar med dem.” Hon förde iväg oss alla fem och gick därifrån.

Efter att vi kommit tillbaka hem åkte jag till skolan som vanligt och min lärare kallade in mig och frågade varför jag var varit frånvarande. Jag berättade att jag varit i Peking för att bekräfta Dafa. När han hörde detta skrek han åt mig: “Vad är syftet med att åka till Peking?” Jag svarade: “Falun Dafa är bra. Jag åkte till Peking för att vädja och berätta sanningen för människor.” Han slog mig i bröstet och krävde att jag gav upp utövningen. Jag vägrade bestämt. Han rapporterade sedan detta till Utbildningskommitteén. Jag tänkte: “Vem du än rapporterar mig till så kommer jag inte att ge upp utövningen.” När han tills slut kom tillbaka sa han ingenting.

Vid den andra terminen förflyttade min yngre bror och jag till 4:e grundskolan. På grund av att mina föräldrar tvingades lämna hemmet och hade blivit hemlösa, frågade den 4:e grundskolans rektor mig om jag fortfarande utövade Falun Gong, för att kunna studera svarade jag att jag inte gjorde det, mot mitt samvete. Efter att jag gått tillbaka till skolan, kände jag mig alltmer orolig. Mina föräldrar frågade mig: “Frågade rektorn om utövningen av Falun Gong?” Jag svarade ja. Min far frågade: “Hur svarade du?” Jag sa: “Jag sa att jag slutat utöva, på grund av att min mormor sa att jag skulle säga så.” Mina föräldrar sa högtidligt: “Vår son, du är en ung Dafa-utövare. Hur kan du ge upp under små prövningar och tester? Vad du sa är att ge efter ondskan.” När det var sagt, drog mina föräldrar iväg och kände sig besvikna på mig. Jag grät.

Flera veckor senare bad en lärare oss att skriva en uppsats som förtalar Dafa. Jag skrev en uppsats med titeln: “Falun Dafa är bra.” Efteråt sa läraren till mig att välja mellan mina studier eller Falun Gong. Jag var således tvungen att lämna skolan. Jag blev hemlös tillsammans med mina föräldrar. Senare förföljdes min far Zang Dianguo till döds och min mor fängslades. Nu lever jag med min mormor och yngre bror. Jag saknar min far och mor väldigt mycket, men min far kommer aldrig att komma tillbaka. Jiangs illasinnade grupp orsakade så att min familj splittrades. De illsinnade kommer säkerligen att få betala för sina skulder inom en snar framtid.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/12/17/55667.html
Kinesisk version: http://www.minghui.ca/mh/articles/2004/12/7/90882.html