Minnen av min lillebror, Liu Chengjun (Foto) - Del 2

Del 1: http://se.clearharmony.net/articles/200502/13436.html

Polisfoto från Chengjuns fångenskap, http://se.clearharmony.net/articles/200312/9081.html

Han lovade att släppa Chengjun två dagar senare, den 16 juli, på ett villkor: att personal från 610-byrån eller rättsbyrån godkände frisläppandet genom att skriva under handlingarna. Jag vägrade gå med på detta vilkor. Vi åkte därför på måndagen den 16 juli till Fenjin tvångsarbetsläger för att hämta min bror. När vi träffade Zhou började vi sända upprätta tankar utan att säga ett ord. Efter en stund tog han upp telefonen och ringde till administrationschefen Han och beordrade honom att släppa Liu Chengjun. Min man trodde först att han hade hört fel eftersom han inte hade förväntat att Zhou skulle släppa Chengjun. Min far blev också överraskad. Han trodde inte på att det var sant så han begärde att få besöka Chengjun. Jag trodde emellertid på Lärarens ord, ”Dafa-lärjungars upprätta tankar är kraftfulla.”

Zhous telefon ringde. När han hastigt lade på luren igen sprang han ut i korridoren och skrek panikslagen, ”En fånge har rymt! En fånge har rymt!” Hans röst darrade och han var förskräckt och nervös. Det var kaos i korridoren. Alla fängelsevakter sprang nerför trapporna. Zhou skyndade tillbaka till kontoret, tog upp en pistol och sprang ut igen. Jag blev också chockad och nervös. Jag följde med Zhou ut ur kontoret och tittade runt åt alla håll. Jag såg polisbilar som rörde sig och poliserna bar alla vapen när de sprang ut. Jag blev alldeles tom inuti. Jag fick en känsla av att det var Chengjun. Min man och jag sprang nerför trapporna och hörde några poliskvinnor prata. En av dem sade, ”En Falun Gong-utövare under intensivövervakning har rymt. Jag hörde namnet ’Wang Chengjun.’” Jag visste att de egentligen menade min bror Liu Chengjun eftersom han var den enda Falun Gong-utövaren som hölls under intensivövervakning.

En polis ropade, ”Skynda! Ta fram Liu Chengjuns mapp och skicka ut en arresteringsorder.” Efter att ha hört detta skyndade vi ut för att se om min bror lyckats rymma. Två andra kvinnliga Falun Gong-utövare som hade kommit tillsammans med mig stod vid utgången och sade att de hade sett någon som liknade Liu Chengjun hoppa från trappan och springa mot majskornsfältet norrut. ”Det är han,” sade jag, ”Låt oss sända upprätta tankar för att stödja honom.”

Besöksrummets stängdes och besökarna sjasades ut. När min far hörde om detta överväldigades han av rädsla. Jag sade till honom, ”Du behöver inte vara rädd. Försök räta upp dina tankar. Hädanefter bör vi gå till Fenjin tvångsarbetsläger och fråga efter Chengjun. De har blivit av med vår anhörig, som kan befinna sig i fara nu.” Min far samtyckte och nickade. Så fort vi kom hem började vi sända upprätta tankar. Två timmar senare kom chefen för Fenjin tvångsarbetsläger Zhou hem till oss och meddelade att Chengjun officiellt hade frisläppts, för att slippa stå för sitt slarv för att ha låtit en fånge rymma. Han sade,”Var snälla och berätta inte för någon att han rymt. Säg bara till andra att han blivit frisläppt. Vi var på väg att släppa honom ändå.” Sedan skyndade han iväg. Chengjun återvände till Changchun på kvällen och stannade hos en utövare. Han var oskadd.

Den 1 oktober 2001 åkte Chengjun för tredje gången till Himmelska Fridens torg i Peking. Han vecklade ut en banderoll där det stod, ”Falun Dafa är bra” och ropade med hela sitt hjärta, ”Falun Dafa är bra!” Han sprang runt torget i stora cirklar medan polisen jagade efter honom. Till slut fick de tag på honom och misshandlade honom brutalt innan de låste in honom. Chengjun vägrade uppge sitt namn eller samarbeta med polisen. Han inledde en hungerstrejk för att protestera mot den olagliga interneringen. Polisen tog då av honom hans kläder och band honom naken till en säng vid allmäna säkerhetsbyråns sjukhus i Peking. Han kunde inte röra på sig alls, men han tänkte, ”Jag kan fortfarande prata.” Så han fortsatte klargöra sanningen om Falun Gong och avslöjade förföljelsen av Falun Gong för alla som kom i kontakt med honom.

Läkarna i fängelset använde många metoder för att tortera Chengjun. Han stod emot tvångsmatningen och injektioner och han kämpade varje dag mot tortyren med sitt liv. Några dagar senare var hans näshålor, mun och hals svårt skadade på grund av tvångsmatningen. På andra delar av kroppen hade han ännu mer skador. På grund av skadorna i munnen och halsen kunde han inte längre prata. Han började då sända upprätta tankar. 22 dagar efter att han tillfångatagits hade polisen fortfarande inte fått ut någon information från honom, inte ens hans namn. Chengjun var nu utmärglad och extremt svag. Han kände att han var döende. Han ropade ut inom sig, ”Lärare! Rädda din lärjunge!” Sedan hörde han skator sjunga utanför fönstret. (Inom kinesisk kultur anser man att skator är budbärare för lycka och välgång.) Fängelseläkaren kom in till honom och sade, ”Om du bara dricker lite soppa så släpper vi dig. Annars kommer du inte att ha styrka att gå hem.” Han drack upp soppan. De gav honom en annan döende fånges kläder och skor och släppte honom utan villkor.

Han fick kämpa för att gå till tågstationen. På vägen gick han förbi ett litet dryckesstånd för att köpa en flaska vatten. Han kände sig så svag att han var tvungen att sätta sig ner för att vila. Medan han vilade berättade han för den äldre damen vid ståndet att han var en Falun Gong-utövare som just utstått tortyr och stått ansikte mot ansikte inför döden och nu precis hade släppts. Den gamla damen grät och utropade ivrigt, ”Mitt barn, vilken fin pojke du är. Jag utövar också Falun Gong!” Damen stoppade en taxi och gav honom mat och dricka. Det tog lång till för henne att säga adjö till Chengjun. De höll varandra hårt i händerna och grät. Chengjun berättade senare för mig, ”Jag kände på den tiden att jag inte kunde tacka Lärarens oändliga nåd. Allt var under Lärarens barmhärtiga arrangemang.”

Den 5 mars 2002 sände Chengjun och andra Falun Gong-utövare i Changchun sanningsklargörande videoprogram via Changchuns kabeltv-nät. Denna modiga handling hade en enorm inverkan internationellt. Denna upprätta handling kommer för evigt finnas dokumenterad i historien.

Den 24 mars 2002 kidnappades åter Chengjun av polisen på grund av tv-sändningen den 5 mars. Han blev offer för brutal tortyr. Den 21 oktober 2003 ringde Jilinfängelset till mig och sade att Liu Chengjun var döende och bad mig komma och träffa honom en sista gång. Jag hade precis släppts från tvångsarbetslägret dagen före, men skyndade mig ändå till Jilins centralsjukhus med min familj för att besöka Chengjun. Efter att ha genomlidit otaliga grymheter var Chengjun vid dödens rand med endast andningen kvar. Han var mager som ett skelett. Hans ögon var insjunkna och såg suddigt. Hjärt- och njurfunktion var nedsatt. Halsen var svårt infekterad. Kroppen var täckt av sår. Han hade svårt att prata och kunde bara uttala en del ljud. Jag höll i hans händer och sade, ”Chengjun, din syster är här. Jag håller på att ansöka om att du ska släppas av medicinskas skäl. Du kan snart återvända hem.” Han ansträngde sig mödosamt för att säga,”Var…inte…fäst…vid…någonting.” Jag kunde inte sluta gråta. När han såg mig överväldigad av sorg skakade han om mina händer och kämpade för att öppna ögonen och sade med oerhörda svårigheter,

En stor Upplyst inte rädd för lidande
Viljan smidd av diamant
Utan fasthållanden till liv och död
Går sin Fa-upprätandeväg öppet och rakryggat

(Ur Upprätta tankar och upprätta handlingar i Hongyin II)

Alla som bevittnade detta rördes till tårar. Fastän han hade svårt att prata tydligt förstod vi alla att han reciterade Lärarens dikt Upprätta tankar och upprätta handlingar. Sedan pekade han på en vakt och sade, ”Den här mannen…tog hand om mig…för att gå på toaletten. När jag dött, måste du…behandla honom vänligt. Du måste…rädda…honom.” Vi blev djupt rörda och kunde bara gråta. Vaktens ögon var också fyllda av tårar, ”Det var inget. Det var något jag borde göra.” Jag höll hårt i Chengjuns händer medan jag såg på hans ansatta ansikte med de trots detta beslutsamma ansiktsdragen och grät utan att kunna få fram ett ord.

Detta är min yngsta bror. Ett storartat och beslutsamt liv som Dafa har skapat. Då hans liv var i fara, tänkte han fortfarande på andra.

Chengjun, vi är så stolta över att ha en familjemedlem och medutövare som du. Dina upprätta tankar och handlingar har inspirerat och förstärkt våra upprätta tankar och handlingar. Vi kommer att göra ännu bättre under den resterande vägen för att bekräfta Fa och klargöra sanningen!

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2004/12/24/55885.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/11/14/89135.html