Kommer ihåg när Läraren lärde ut Fa i Chengdu

Jag var lyckosam nog att delta vid Lärarens Fa-föreläsningar i Chengdu, Sichuanprovinsen, i maj 1994. När jag tänker på det nu, var det den mest värdefulla och lyckligaste tiden i mitt liv. Jag skulle vilja skriva ner mina upplevelser för att dela dem med er.

Läraren var propert klädd och såg mycket vänlig och barmhärtig ut. Jag hade tidigare deltagit på många qigongmästares seminarium, men aldrig hört dem undervisa någon Fa. De sände bara ut ”gong”, lät dig ta emot några meddelanden och lärde ut några övningar. Andra ritade någonting på ett papper och bad dig spara det. Läraren var fullständigt annorlunda mot de andra qigongmästarna. Han föreläste utan någon bok eller anteckningar. Under varje föreläsning såg jag honom ta fram en liten papperslapp ur sin jackficka som han tittade på innan han började han sin föreläsning. Det var 800 deltagare i den här klassen, men alla var tysta då Läraren föreläste. Läraren uppvisade också en del humor då han föreläste. Ibland fick hans ord oss alla att skratta. Jag vet inte varför, men jag kände mig mycket bekväm under tiden som jag lyssnade till Läraren. Det var en vacker och behaglig upplevelse. Även när jag tänker tillbaka på det nu kan jag känna samma känsla.

Jag gick på föreläsningen för att bota min sjukdom. Efter att ha lyssnat till några föreläsningar ändrades emellertid min syn på livet och min uppfattning om dygd. Jag förstod många sanningar och visste hur jag skulle uppföra mig själv, hur man blev en god person och även hur man blev en ännu bättre person. Som ett resultat ville jag naturligt bli en utövare och sedan botades alla mina sjukdomar.

Jag hade lidit av alla slags sjukdomar sedan 1970. Jag hade försökt med varje stort sjukhus i Chengdu och spenderat mycket pengar, utan resultat. Ibland mådde jag så dåligt att jag inte ville leva mer. När Läraren höll en klass i Changdu 1994 bad en vän mig att följa med. Omedelbart vägrade jag, då jag bestämt mig för att inte utöva qigong mer. Min vän försökte då övertala mig att följa med. Till sist, efter att mina ursäkter för att inte följa med tog slut, följde jag med honom. När jag såg Lärarens ansikte på omslaget till boken ”Kinesisk Falun Gong” kunde jag inte låta bli att säga, ”Ja, jag vill lära mig dig här. Han är en äkta Buddha.”

Jag tänkte att Läraren var så underbar, eftersom han visste allt vi tänkte på. En dag efter föreläsningen gick någon för att be Läraren bota hans sjukdom. Läraren sade, ”Jag behandlar inte sjukdomar. Du kan gå till sjukhuset för att få behandling.” Mannen sade då, ”Min familj i Peking ringde mig och sade till mig att gå hit för att träffa dig. De sade att du kan behandla vilka sjukdomar som helst och att patienterna blir bra omedelbart.” Jag avbröt honom, ”Nämn inte att bota sjukdomar.” Läraren sade då, “Några nämner det inte, men de tänker fortfarande på det.” Jag var häpen. Hur kunde Lärare Li veta vad jag tänkte?

En annan dag efter föreläsningen sade jag till några, “Detta är en buddhistisk qigong. Jag ska ta med er till ett tempel för att omvända er till buddhismen.” De gick med på att följa med mig. Nästa dag sade Läraren i sin föreläsning:

“När några lekmän hörde att vi utövade Buddha-lärans kultiveringsmetod så ville de ta våra elever till templet för att de skulle bli invigda.” Sedan lärde Läraren ut principen att ”vid kultivering ska endast en skola följas.” (Zhuan Falun)

Jag insåg att vad jag gjort var fel. Vi kände alla att Läraren var fantastisk. Han visste allt vad vi tänkte!

En kvinna som deltog i klassen tillsammans med mig skulle till att börja skriva något i boken, när Läraren sade, ”någon läser min bok och stryker lättvindigt under här och där.” (Zhuan Falun)

Kvinnan blev så bestört att hon inte ens kunde hålla upp pennan. Hon sade, ”Den här Läraren är helt fantastisk.”

Läraren visste t o m vad vi sade hemma. När min vän kom för att övertala mig att delta i klassen och jag slutligen gick dit, hörde jag Läraren säga att några människor hade dragits dit. Jag kände att Läraren antagligen syftade på mig. Trots det tog Läraren ändå hand om mig.

En dag bad Läraren oss att sträcka ut våra händer, männen den vänstra och kvinnorna den högra. Han bad oss sedan att spänna ut våra handflator och känna dem. Jag kände omedelbart någonting som snurrade i min handflata. När Läraren talade om att sätta in Falun kände jag någonting rotera i mitt lägre bukområde. Från den stunden släppte jag alla mina föreställningar. Vi kan inte bedöma Lärare Li med våra egna föreställningar. Lärare Li är ingen vanlig människa. Han är så djupsinnig, så upprätt och så barmhärtig.

Jag skulle vilja bedyra min djupaste respekt till vår store Lärare. Jag vill gå väl den väg Läraren har arrangerat, gottgöra de förluster jag kan ha åsamkat Dafa och använda min tid på bästa sätt för att fullborda våra uppdrag. Lita på oss, Lärare!

6 februari 2005

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2005/2/20/57727.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2005/2/7/95001.html