Jag torterades i källaren på Pekings polissjukhus

Mitt namn är Xu Jinhua. Jag är fyrtiotre år gammal och bor i Zhangjiako, Xuanhua, Hebeiprovinsen. Eftersom min familj är beroende av mig att försörja dem for jag till Peking för att arbete. Den 19 december 2004 arresterades jag olagligt för att ha delat ut material om Falun Gong och sändes till Xuanwus interneringscenter i Peking. Jag inledde omedelbart en hungerstrejk för att protestera. Efter fem dagar fördes jag till en källare på Pekings polissjukhus. Två poliskvinnor slet av mig kläderna och började spruta kallt vatten på mig. Eftersom det var december var det mycket kallt. Efteråt satte de på mig handfängsel och låste fast mig i en säng. Sedan satte de in ett dropp på mig och gav mig något som gjorde att jag kände mig mycket kall.

Nästa morgon hade jag tappat en hel del hår, så jag frågade dem vad de hade gett mig, men de svarade inte. De band fast mig i sängen med kedjor och en av dem sade, ”Jag tror inte att du inte kan 'transformeras'. Låt oss se hur länge du kan utstå det här.” Sedan gav de mig åtta till tio flaskor vätska genom droppet. Min mage svullnade upp och gjorde mycket ont. Jag började skrika, ”Falun Dafa är bra!” Jag kunde höra mitt skrik eka i korridoren. Jag skrek hela eftermiddagen och ju mer jag skrek ju bättre kändes det. Senare kom en sköterska in tillsammans med en polis. Sköterskan sade åt en av de intagna kriminella, Liu Jianping, att hålla i mig så att hon kunde sätta in en kateter. Det gjorde så ont att jag inte kunde låta bli att skrika. Efter tre dagar startade jag blöda och blödde i två veckor, från den 29 december 2004 till den 15 januari 2005.

Under den här tiden arbetade flera ur personalen på sjukhuset för att få stopp på blödningen, men de lyckades inte, det blev bara värre. När jag frågade dem varför jag blödde vågade de inte svara mig. Jag sade då lugnt till dem att om de inte svarade mig tänkte vägra all vidare undersökning och medicinering. Mina blodvärden sjönk snabbt och en läkare sade till mig att om man inte gjorde en blodtransfusion kunde jag dö när som helst. Jag vägrade fortfarande samarbeta med dem och som ett resultat kedjades jag återigen fast vid sängen. Jag frågade dem, ”Jag var frisk när jag kom hit och nu är jag så här tack vare vad ni gjort med mig. Är ni människor eller inte? Jag blöder fortfarande. När tänker ni ge er?” Jag fick till svar att de tänkte ge sig när jag låg på bårhuset. Jag sade åt dem att jag inte tänkte samarbeta med dem. Till sist blev de rädda att jag skulle dö på sjukhuset och komtaktade min make och sade åt honom att hämta mig. Kring middagstid den 15 januari kom två poliser med ett dokument och sade att om jag skrev på det så var jag fri att gå. Jag sade, ”Jag kommer aldrig att skriva på. Tror ni att ni kan behandla mig så här och sedan släppa mig och allt är överstökat?” De sade ingenting, men tog tag i min hand och försökte få mig att skriva under. Jag skrek, ”Jag kommer aldrig att skriva under!” De släppte min hand och skickade ut mig genom dörren, där min make väntade. Han såg chockerad ut och frågade mig vad som hade hänt. Jag berättade att de hade torterat mig och att tortyren orsakat inre blödningar.

Jag har inga pengar till en advokat eller något annat sätt att söka rättvisa. Jag kan bara skriva ner vad jag varit med om och söka stöd från godhjärtade människor.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2005/3/27/58889.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2005/3/6/96760.html