Minnen av föreläsningar givna av vår barmhärtige Lärare i Dalian

Clearwisdom Weekly publicerade några historier med minnen av Lärarens Fa-föreläsningar i Fastlandskina, vilket väckte mina egna minnen...

1. Köper biljett - återlämnar biljett - köper återlämnad biljett

Det var i slutet av juni 1994. Jag fick höra att Lärare Li, grundaren av Falun Dafa, skulle föreläsa om Fa i gymnasiksalen på Dalians motorfabrik, och jag bad en av mina medarbetare på fabriken att köpa en biljett åt mig. Föreläsningsserien skulle börja första juli.

Emellertid, i slutet av juni fick jag plötsligt i uppdrag att åka iväg på en affärsresa. Jag insåg inte att det var en störning, så jag bad min medarbetare att lämna tillbaka biljetten. Jag återvände skyndsamt från affärsresan, men det var redan den tredje juli.

Normalt skulle jag ha väntat på nästa omgång föreläsningar, eftersom Läraren redan hade hållit de första två föreläsningarna. Jag kunde emellertid inte sitta lugnt hemma den här gången. Jag var ivrig att lyssna på föreläsningarna. Därför gick jag till gymnastiksalen tidigt den kvällen. Jag var fast besluten att köpa en återlämnad biljett, om det fanns någon, och gå in. Om det inte fanns någon skulle jag stå utanför och lyssna. Lyckligtvis erbjöd någon mig en återlämnad biljett så snart jag anlände till platsen. Jag var mycket lycklig. Jag tänkte, hur kunde det bli ett så lyckligt sammanträffande?

Nu förstår jag. Det var den dyrbara tanken som jag utsände, och Mästaren gav mig tillfället att erhålla Fa! Senare sa Mästaren under föreläsningen att alla inte kunde komma till Fa-föreläsningen. Några ville komma, men kunde inte. Det var ödesförbindelsen som tillät oss att delta.

2. Träffar Mästaren två gånger

Det fanns ungefär 2 700 sittplatser i gymnastiksalen. Den var full av människor, över 4 000, varav många satt ordningsamt på golvet. Senare fick jag veta att många som inte kom från stan inte hade kunnat få tag i biljetter för numrerade sittplatser. Atmosfären i salen var högtidlig och bekväm. Jag hade närvarat på många qigong-föreläsningar förut, men aldrig upplevt den här känslan. Jag visste inte skälet då. Senare lärde jag mig av Mästarens föreläsningar att det var energifältet som skapades av upprätt Fa-kultivering.

Jag satt på en plats långt från scenen, och kunde inte se vår Mästare tydligt. Jag såg dock att Mästaren inte hade något manuskript för föreläsningen. Han tog bara fram en papperslapp, vek ut den, och lade den på bordet. Bara emellanåt kastade han en blick på papperet. Det var varmt i juli. En flaska mineralvatten stod på bordet, men jag såg aldrig Mästaren dricka ur den.

En dag, strax efter att föreläsningen hade börjat, hörde jag Mästaren säga att vi borde lägga ner våra fläktar. Ju mer vi använde dem, desto varmare skulle vi känna oss, det var inte dåligt att lida lite. Om en person kunde fullborda kultiveringen bara genom att lida lite av hetta skulle det vara för enkelt... Då lade jag märke till att Mästaren aldrig använde en fläkt. Han bara lättade på sin skjortkrage lite då och då. Från den stunden slutade jag att använda fläkt. I tio års tid har jag aldrig tänkt tanken att använda fläkt, oavsett hur varmt det har varit.

När Mästaren höll föreläsningen var hans röst hög och tydlig. Orden var så lugna, konkreta och kraftfulla. Principerna som förklarades var djupgående, men ändå uttryckliga och lättförståeliga. Varje mening gick djupt in i mitt hjärta. Efter en lektion fann jag att min världssyn hade förändrats, som om Mästaren hade öppnat en dörr framför mig. Många förbryllande frågor i mitt liv hade besvarats. Jag lärde mig inte längre qigong för att hålla mig i form och vid god hälsa, jag skulle nu börja kultivera. Känslan av glädje och salighet kan inte beskrivas. Den lyste i mitt hjärta, och efter år av kronisk sjukdom kändes det som om min kropp lyftes upp.

Vid det laget kunde jag inte undgå att utveckla respekt för Mästaren. Det kom naturligt, från mitt hjärta. Jag ville se Läraren ordentligt (det var så vi kallade Mästare Li). Vid slutet av föreläsningen den första dagen väntade jag utanför ingången, men jag såg inte Mästaren förrän alla hade försvunnit. Dagen därpå, när föreläsningen var över, sade Mästaren att vi skulle ta en paus, och sedan skulle han lära ut nästa övning. Jag skyndade fram, och såg att Mästaren hade kommit ner från podiet och satt vid sidan och samtalade med någon. Vänd mot Mästaren, pressade jag samman handflatorna framför bröstet, respektfullt. Mästaren vände sig inte om förrän jag tagit ner mina händer. Äntligen fick jag träffa Mästaren. Han såg så ung ut, som någon i fyrtioårsåldern. Han var så högtidlig, men ändå så vänlig och respektabel. Även fast jag inte visste vem Mästaren var, kände jag mig omåttligt lycklig och privilegierad att få följa en sådan Mästare för att lära mig övningarna.

Sex hela månader passerade, och det var den 29:e December. Jag fick höra att Mästaren skulle ge en Fa-föreläsning igen i Dalian. Lyckosamt nog kunde jag sluta upp med andra utövare för att välkomna Mästaren på flygplatsen. Av noggrann hänsyn hade inte utövarna vid assistentcentret öppet gått ut med informationen till alla utövare. Bara några få av oss visste om det. Ändå fyllde utövarna där hela flygplatsens ankomsthall. För att undvika att skapa problem för andra passagerare så gav några av oss rådet till utövare att vänta utanför ankomsthallen. Fastän det var lite kallt verkade ingen bry sig om det. Omedelbart lämnade alla utövare ankomsthallen på ett lugnt och ordnat sätt och väntade längs båda sidorna av utgången. Köerna sträckte sig ända till ”the airport square”. Utövarna väntade lugnt. Då och då frågade någon vem det var som anlände den här dagen, för att bli mottagen av en sådan folkmassa. Utövare längst fram svarade stolt: "Det är vår Lärare".

Skymningen kom, och himlen var klar. Ett efter ett landade flygplanen. Jag vågade inte blinka. Plötsligt såg jag ett brandgult moln, och sedan ett plan som flög in i det och kom ut ur det. Jag var förundrad. Ungefär tio minuter senare kom Mästaren ut ur ankomsthallen, med blommor i handen, som han fått av utövare. Mästaren bar en alldaglig, bomullsstoppad rock, svart på utsidan, med gult foder (rocken som syns på porträttet i Explaining the Contents of Falun Dafa). Utövare kunde inte hålla tillbaka sin upphetsning över att se Mästaren, och de rusade fram och flockades kring honom. Många människor frågade nyfiket, "Vem är denna person som är så vördad?"

Jag stod till höger framför Mästaren. Det var andra gången jag träffade honom på så nära håll. Jag ropade upphetsat "Var hälsad, Lärare Li!" Mästaren svarade med ett leende, "Var hälsad! Var hälsad!"

När utövare senare mindes den scenen var vi alla ännu upphetsade, men också ångerfulla. Vi hade varit ivriga att träffa Mästaren, och glömt att visa honom vår respekt. I vår senare kultivering blev vi mer och mer medvetna om vem Mästaren är, och vi blev ännu mer ångerfulla.

3. Partisekreterarens känsla

Den 30:e december 1994 höll Mästaren sitt sista tal i Fastlandskina, på Dalians stadion. Publikkapaciteten i detta inomhusstadion är 6600. Det var en lugn och högtidlig tillställning. Under hela talet hördes inte ett ljud från åhörarna, förutom vågor av applåder. Talet varade i tre timmar. När det var över steg Mästaren ner från podiet och gick runt i stadion. Alla i publiken stod upp. När Mästaren kom i närheten av där jag stod, flög en ström av varm luft förbi. Alla kände det. Applådåskor bröt ut, och varade länge.

På vägen ut råkade jag höra medlemmar av personalen som följde Mästaren fråga, "Vem satt på X-platsen, på X-raden?" Jag svarade omedelbart: "Jag förmedlade den biljetten. Hurså?" Det visade sig att medan han höll talet hade Mästaren känt att personen på den platsen hade undrat hur över 6000 människor kunde vara så tysta. På alla möten han tidigare varit, ett oräkneligt antal storskaliga möten, hade han alltid känt sig sömnig, uttråkad eller yr.

Jag hade själv gett den biljetten till partisekreteraren på vår fabrik. Den andra dagen frågade jag honom, "Hur kände du dig när du lyssnade på gårdagens tal?" Han svarade, "Det var underbart! Jag har närvarat vid oräkneliga möten av alla storlekar, inklusive möten för regeringsanställda. Jag har aldrig haft en sådan upplevelse. Stadion var så tyst i över tre timmar. Jag kunde höra varje ord så tydligt. Du måste meddela mig när din Mästare kommer tillbaka." Jag sade honom att Mästaren visste allt han hade tänkt när han satt där, och han blev verkligen överraskad. Hans respekt för Mästaren var obeskrivlig.

Tio hela år har gått. Närhelst jag minns scenerna från de där dagarna då Mästaren höll föreläsningar i Dalian, känns det som om det bara var i går. I de omskakande tider som följt, närhelst jag tänker på vår högst vördade Mästare fylls mitt hjärta av styrka för att övervinna ondskan. Den store Mästaren korsade landet och reste runt jorden för att erbjuda räddning till kännande varelser, oavsett svårigheter. Som Mästarens lärjunge ska jag följa Mästaren steg för steg för att assistera i Fa-upprätandet, fullgöra mitt uppdrag och förtjäna titeln Dafa-lärjunge under Fa-upprätande perioden.