Forntida kinesiska berättelser: Den ”barmhärtige” herr Wang en buddhistisk kultiverare

En gång i det forna Kina fanns det en man vars efternamn var Wang. Han var en godhjärtad medmänniska, entusiastisk över att få hjälpa människor och en hängiven utövare av buddistisk kultivering. Han var känd som den ”barmhärtige herr Wang”.

En dag gick den barmhärtige herr Wang till ett buddhistiskt kloster och drog en pinne från spådomsområdet för att få veta när han skulle uppnå fulländning. Då sa en munk till honom, ”Du måste visa din respekt för Buddha varje dag genom att offra rökelse. När du har samlat nio stora kärl med aska från den brända rökelsen kan du ta askan till väst och visa den för Buddha. Då kommer du definitivt att uppnå fulländning.”

När han hade återvänt hem följde den barmhärtige herr Wang munkens råd och offrade hängivet rökelse till Buddha varje dag. Till sist hade han efter några år samlat nio stora kärl med aska. Han köpte en åsna för resan och gav sig iväg. Åsnan bar det mesta av askan men den barmhärtige herr Wang måste bära resten på sin rygg. Vid slutet av den första dagen kände sig den barmhärtige herr Wang törstig och då det började bli mörkt började han titta efter en plats för att sova. Då visade sig plötsligt en äldre man på vägen mot väst. Den äldre mannen stoppade honom och frågade, ”Vart kommer du ifrån ? Vad är ditt namn ? Varför bär både du och åsnan så tunga säckar på era ryggar?”. Den barmhärtige herr Wang svarade på frågorna. Då sa den äldre mannen till honom, ”Toppen. Vi reser i samma riktning. Vi måste ha ett förutbestämt ödesförhållande. Jag hatar att vara till besvär, men jag undrar om du vänligen skulle kunna göra mig en tjänst ?” Wang frågade honom vad han kunde stå till tjänst med. Den äldre mannen svarade, ”Jag har gått hela dagen och jag kan inte gå längre. Kan du vänligen ge mig skjuts på åsnans rygg?”. Den barmhärtige herr Wang tvekade i en minut, men så tänkte han, ”Jag bör samla dygd genom att göra goda handlingar. Varför skulle jag inte hjälpa den utmattade mannen?” Därefter flyttade han hälften av askan från åsnans rygg för att ge plats åt den äldre mannen och bar även den askan på sin egen rygg. Följaktligen steg den äldre mannen upp på åsnan och de två började att göra sällskap på resan.

När väl den äldre mannen satt på åsnans rygg verkade han känna sig bättre. Han frågade den barmhärtige herr Wang igen. ”Oh vart var det du var på väg? Jag måste vara gammal och senil. Jag kan inte komma ihåg någonting!” Den barmhärtige herr Wang berättade tålmodigt för den äldre mannen igen ”Jag går mot väst för att visa respekt för den levande Buddha och visa hängivenheten i min kultivering av Buddhism.” Den äldre mannen sa, ”Oh, nu förstår jag. ” De hittade ett vandrarhem efter mörkret och checkade in. Den barmhärtige herr Wang började tyst tänka för sig själv, ”Nu när åsnan bär en sådan gammal man på sin rygg, kommer åsnan gå mycket långsammare och bli mer trött. När kommer jag någonsin kunna träffa Buddha ? Det här fungerar inte. Jag måste gå upp och ge mig av tidigt utan den gamle mannen. Jag måste göra mig av med bagaget.”

Den barmhärtige herr Wang smög sig iväg med åsnan vid gryningen. När han nådde ingången av byn, såg han den äldre mannen vänta på honom vid sidan av vägen. Den äldre mannen stoppade honom igen och skrek till honom, ”Hallå! Barmhärtige herr Wang! Vad är det med dig ? Jag trodde du var en godhjärtad man. Vi är förutbestämda att resa tillsammans. Hur kan du överge din respartner och ge dig av utan att ens säga hejdå? Lyckligtvis gick jag upp tidigt och hann upp dig i tid. Kom. Kom. Låt mig få skjuts på åsnan! Den barmhärtige herr Wang kunde inte med att säga nej till den äldre mannen och hade inget annat val än att flytta hälften av askan från åsnan igen och bära den på sin egen rygg så att den äldre mannen kunde få sin skjuts.

På vägen frågade den äldre mannen igen, ”Men! Tänk att jag är en sådan gammal man! Jag glömmer allting! Jag kommer ihåg att jag har frågat dig det här, men idag har jag helt och hållet glömt bort vad du svarade. Varför går du mot väst ?” Den barmhärtige herr Wangs tålamod började ta slut. Han svarade bryskt. ”För att träffa Buddha”. Efter ett tag, frågade den äldre mannen igen. ”Oh jag kommer ihåg att du är den barmhärtige herr Wang, men jag kan inte komma ihåg varför du går mot väst. Får jag besvära dig med den frågan igen?” Ilskan började välla upp inom den barmhärtige herr Wang, men han bestämde sig för att han inte skulle få ett raserianfall mot en sådan gammal och entusiastisk man, så han svalde sin ilska och svarade på frågan.

Följaktligen gick de från gryning till skymning och den äldre mannen måste ha frågat den barmhärtige herr Wang samma fråga ett tusen gånger. Den barmhärtige herr Wang var färdig att explodera vid slutet av dagen. Slutligen uthärdade han en hel dag. De fann ett härbärge, åt middag och gick till sängs. Den barmhärtige herr Wang tänkte för sig själv, ”Denna gång måste jag gå upp och ge mig av tidigt för att göra mig av med denna gamle man som inte ger mig något annat än problem!” Han försåg åsnan med hö och vatten och väntade tills det nästan var midnatt och sedan gav han sig av mitt i natten med åsnan och de stora säckarna med aska.

Aldrig hade han väntat sig att se den äldre mannen när han nådde gränsen för byn. Mannen ropade på honom, ”Den barmhärtige herr Wang! Den barmhärtige herr Wang ! Du kallas den barmhärtige herr Wang, men varför gör du inte barmhärtiga gärningar ? Du och jag reser tillsammans till väst. Jag är en äldre man som inte kan gå så snabbt. Varför övergav du ditt samvete och gav dig av utan att berätta det för mig ? Du gav dig iväg tidigare och tidigare varje dag. Hur har du hjärta att överge mig?”

Den barmhärtige herr Wang hade inget annat val än att trycka ner sitt vrede och ta bort hälften av askan från åsnans rygg igen för att ge plats åt den gamle mannen. Inom några minuter frågade den äldre mannen igen, ”Barmhärtige herr Wang, du har rest dag och natt. Var är du på väg ? Varför i hela världen har du en sådan brådska?” Efter att ha hört den frågan än en gång, exploderade till sist den barmhärtige herr Wang, ”Gamle man! Du har ingen aning om vad jag har lidit för dig! Jag gav dig skjuts på min åsna, men har samtidigt gått med stora säckar med aska på ryggen! Har du någon aning om hur mycket jag har lidit på grund av dig? Du uppskattar inte vad jag har gjort för dig! Istället, frågar du mig samma fråga gång på gång ! Du är inte trött av att fråga samma fråga, men jag är utmattad av att repetera samma svar!” Sedan sa han något riktigt elakt, ”Åt en hund upp ditt samvete ?!”

Den äldre mannen klev av åsnans rygg med otrolig lätthet. Han pekade på den barmhärtige herr Wang och sade, ”Gå tillbaka hem. Det är ingen idé för dig att gå mot väst. Den levande Buddha kommer inte acceptera en sådan ”barmhärtig” kultiverare som kultiverar ”barmhärtighet” på det här sättet.” När han hade sagt dessa ord, svävade den äldre mannen upp mot himlen och försvann sedan i väst.

Det var inte förrän då som den barmhärtige herr Wang insåg att denne äldre man var den levande Buddha! Han föll ihop på marken och började slå sig själv. Han ångrade sig hemskt mycket för att han hade missat denna möjlighet att nå fulländning, men det var för sent.