En hovman som var nöjd med sin fattigdom

Konfucius sade, "En gentleman borde vara nöjd med sin fattigdom." Med andra ord borde en gentleman ta fattigdomen med ro och inte förspilla sin goda karaktär. Gao Yun från den Norra Weidynastin var en "Zhongshuling", en titel för en ämbetsman inom det kejserliga hovet. Han var precis en sådan gentleman som tog sin fattigdom med ro.

På den tiden hade ämbetsmännen inom det kejserliga hovet i Norra Weidynastin inte någon lön. Vanligtvis hade alla ämbetsmän sina egna ägodelar, men inte Gao Yun. Han var så fattig att sönerna ofta fick gick upp i bergen för att samla ved. Detta fick honom emellertid inte att sänka ambitionen. Inom det kejserliga hovet var han känd för sina ärliga och direkta råd till kejsaren. Om det gjordes något olämpligt inom det kejserliga hovet skulle han be om ett möte med kejsaren. Tuo Bajun, Wenchengkejsaren för den Norra Weidynastin, bad ofta de andra att gå ut för att han ville tala med Gao Yun i enskildhet. Ibland var orden mycket hårda och direkta. När Tao Bajun inte orkade att lyssna mer bad han de andra att eskortera ut Gao Yun. Tao Bajun fortsatte emellertid att lita på Gao Yun och befordrade honom till den s k Zhongshuling-posten.

En dag kunde en ämbetsman, Lu Li, inte hålla tyst längre utan sade till kejsaren, "Ers Majestät, fastän ni har befordrat Gao Yun så är han mycket fattig!"

Förvånat svarade kejsaren, "Hur är det möjligt?"

Lu Li berättade, "Det är faktiskt sant. Hans hustru har inte ens några ordentliga kläder och kan inte ta emot besök."

Kejsaren begav sig omedelbart till Gao Yuns hem. Han fann att Gao Yuns bostad var av halm endast hade ett par rum. På sängen låg en gammal filt av obehandlat ylle och hustrun bar en gammal bommulsdräkt. I köket fanns det endast inlagda grönsaker att äta. Kejsare Tuo Bajun blev mycket rörd och gav med en gång 500 silkesrullar och 35 000 liter gryn till Gao Yun, samt utnämnde Gao Yuns äldsta son, Gao Yue, till fredsdomare för Changle län. Gao Yun nekade bestämt erbjudandet, men kejsaren insisterade.

Från denna stund litade kejsare Tuo Bajun på Gao Yun i ännu större omfattning och hänvisade till honom i mycket respektfulla termer istället för att använda hans namn.

En berättelse hämtad ur Zizhitongdian, en stor bok om kinesisk historia.