Min erfarenhet av att bortoperera njurar från en fånge på en avrättningsplats

För flera år sedan när jag var nyutexaminerad läkare, tilldelades jag en tjänst på ett stort sjukhus. Till en början skulle jag cirkulera runt på olika avdelningar. En dag när jag befann mig på enheten där de utförde urologiska operationer frågade arbetsledaren mig om jag vågade ta hand om en kropp på en avrättningsplats. Jag sade ja och han skickade iväg mig med några andra till platsen. Han bad mig att inte säga något till någon.

Det var vått och disigt på morgonen och vi körde flera timmar innan vi stannade på ett vidöppet fält, avrättningsplatsen. Det var linjer och nummer på marken. Det fanns omkring tio markerade platser. Polisen var redan på plats.

Vår bil stannade en bit från avrättningsplatsen. Efter ett tag kom flera ambulanser och körde upp bredvid oss, vi stod och väntade på rad. Föraren hade varit med tidigare och pekade på bilarna och sade, ”Den här tillhör 310 sjukhuset i Peking, registreringsskylten är täckt, och den andra är från…”

Solstrålarna bröt fram och allt var väldigt tyst. Fångarna, vars armar och ben var bundna bars fram till de märkta platserna. På ett kommando avrättades fångarna med ett skott i bakhuvudet. Några anställda bekräftade dödsfallet och tog ett foto av dem; de som inte hade avlidit sköt man igen.

När det hade bekräftats att fången var död sprang vi fram. Jag såg en blodpöl och vithjärna på marken. Blodet koagulerade inte. Någon hade berättat för mig att fångarna injicerades med ett leverenzym innan avrättningen så att inte blodet skulle koagulera i de inre organen. Jag fick bära det högra benet. Jag tog bort repet från benet som var vått av urin eftersom fången hade kissat på sig. Vi räknade ”ett, två, tre!”, när vi slängde upp kroppen på operationsbordet i vår specialdesignade bil. Två operationsklädda satt på varsin sida om bordet för att ta bort njurarna. En av dem skar upp och tog bort kläderna och den andre spritade ett område på likets buk. Jag såg inget mer. Det tog bara ett par minuter att avlägsna njurarna. När njurarna hade avlägsnats lades de i en speciell vätska och sattes ner i en frysbox. De flesta lik, från vars kroppar man tagit organ lades i plastsäckar för att kremeras. Fångens anhöriga fick bara se askan. Ett par kroppar fördes iväg och det sades att de skulle komma tillbaka när huden hade avlägsnats. Huden skulle användas för transplantationer på brännskadade patienter. Sjukhuset får betala domstolen mellan 3000 till 4000 yuan för varje kropp.

När vår bil körde tillbaka väntade två patienter på operationsbordet för att få en njure. De hade betalat ungefär 100 000 yuan var för njuren.

Under de gångna åren förstod jag inte att jag hade deltagit i något kriminellt. När jag läste om de horribla brotten på Sujiatuns koncentrationsläger på webbsidan clearwisdom/minghui kände jag mig skyldig eftersom jag själv hade deltagit i något så grymt och ändå var okänslig inför det som skett.

Här vill jag uppriktigt be om förlåtelse till fången och varna världens människor: människors tankar har blivit förvridna under det onda kinesiska kommunistpartiets styre. Jag hoppas att människor omedelbart vaknar upp och inte har överseende med de här brotten. Jag hoppas också att människor utanför Kina kan förstå att dessa brott begås i dagsljus i Kina och verkligen se KKP:s onda natur.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2006/3/19/70957.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2006/3/16/122992.html