“Yans familjeregler” säger att kejsare och helgon i det förgångna försäkrade sig om att deras små barn lärde sig hänsyn, vänlighet, etikett och rättfärdighet från sakkunniga lärare. Vanliga människor hade inte samma möjligheter som den kejserliga familjen. När deras barn var små, men tillräckligt gamla för att känna glädje och ilska, så började de att undervisa dem. När de bad barnen att göra något eller inte göra något, så gjorde barnen som de blev tillsagda. Efter ett par år behövde inte föräldrarna använda straff. Föräldrarna hade både värdighet och kärlek. Barnen visade hänsyn på grund av respekt och rädsla.
Många föräldrar i världen vet bara hur man älskar sina barn, men inte hur man uppfostrar dem. Barnen gör som de själva vill. När barnen gör fel skall föräldrarna varna dem och gräla på dem. Istället så berömmer de dem och ler mot dem. När de här barnen växer upp, kommer de tro att det skall vara på det sättet. De får ett arrogant uppförande. Om föräldrarna då vill uppfostra sina barn, så kan de inte få dem att visa hänsyn även om de slår dem. Barnens ilska kommer gradvis att växa tills de till slut hatar sina föräldrar. Dessa barn växer upp till omoraliska vuxna.
Konfucius sade alltid, “Vanor som formas i barndomen är som instinkter. Vanor blir till en persons natur.” Han uttrycker samma sanning. Som ordspråket säger, ”Ett barns uppfostran skall börja tidigt i barndomen.” Det är mycket viktigt.
Shi Que sade alltid till kung Zhuang i Wei, “Jag hörde att om en far verkligen älskar sina barn, så skall han lära dem den rätta vägen för att bli goda människor och inte låta dem gå en ond väg. Högdragenhet, överdådighet, utsvävande och eftergivet uppförande kan göra att de börjar vandra på en ond väg. Om barnen har dessa fyra vanor, så beror det på att deras föräldrar avgudade dem överdrivet.”
Sedan gångna tider har många fäder vetat hur man avgudar sina barn, men inte hur man uppfostrar dem. När sådana barn växer upp, skadar de andra och förstör sig själva. Det finns många exempel. Om föräldrarna älskar sina barn, skall de undervisa dem och uppfostra dem till att bli vuxna. Om de älskar sina barn men till slut låter dem vandra på en ond väg, kan det betraktas som kärlek?
Föräldrar som skämmer bort sina barn har alltid sagt, “Barnen är alldeles för unga. De vet ingenting. Låt oss vänta tills de har blivit äldre och uppfostra dem.” Det är samma sak som att planterar en planta krokigt. Om vi väntar tills plantan har vuxit upp innan vi beskär och klipper den, så kommer det kräva mycket mer ansträngning. Det är också samma sak som att öppna en fågelbur och släppa ut fågeln, för att sedan försöka fånga den.
(Från Sima Guangs “Familjeregler”)
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.