Renhet

Hälsningar till Mästaren, hälsningar till medutövare:

Jag vill dela med mig av mina erfarenheter under de speciella omständigheterna under 2006 års New York NTD-TV nyårsgala i januari.

Samtidigt vill jag tacka vår lärare för den här oändligt värdefulla gåvan, vilken låter mig mer tydligt förstå mitt uppdrag under den här tidsperioden!

När jag först läste ” Fa-föreläsning i San Francisco, 2005”, fick en del av föreläsningen mig att verkligen tänka.

”Hur många vägar finns det då i kosmos som kan göra det möjligt för en person att höja sig, att återvända till ett högre rike? Det finns oräkneliga vägar. Så många varel­ser som det finns, så många vägar finns det. Så många finns det. …….Hur många vägar finns det då? De är också oräkneliga. Ni vet att Buddha Sakyamuni bekräftade och upplystes till sin kultiveringsskola, vilken sammanfattas av orden ”Bud, Meditation, Visdom”; det är den väg Sakyamuni bekräftade och upplystes till. Det finns så många Buddhor i den kosmiska kroppen, de är helt enkelt omätliga, oräkneliga, men ändå finns det i kosmos inte någon mer Buddha vars bekräftande och upplys­ning bestod av ”Bud, Meditation, Visdom”. Med andra ord har varje Gud sin väg, och varje Guds system har för sina varelser sitt eget rikes unika standarder och sina egna Fa-principers krav för ett livs höjning eller sänkning. Kan man då inte säga att det finns många sätt att kulti­vera? Antalet är enormt.”

Jag tänkte för mig själv: När det nu är så, då lämnar jag också efter mig min egen kultiveringsväg. Under Fa-upprätandeperioden bekräftar även jag som en Dafa lärjunge principer genom min egen förståelse – men olyckligtvis kunde jag inte komma på något som jag hade specifikt upplysts till… Jag tror att den här tanken säkert hade något mänskligt i sig, därför att jag kan inte se mitt hela tillstånd i andra dimensioner – men när allt kommer omkring, är vi också fortfarande här inom den trefaldiga världen … Inte desto mindre motiverade den här tanken mig att kultivera bättre, att forma mina egna principer klarare. Efter ett tag glömde jag emellertid bort det och slutade tänka på det – precis som en tanke som blixtrat förbi.

Ett par veckor senare kom vi till New York för att bidra till NTD-TV´s nyårsgala med den europeiska kören ”Coming for You”. Jag upplevde hela turen som en resa med ständigt höjda krav på oss kultiverare. Samtidigt fick jag en allt intensivare känsla och jag kände mig i ökande takt som en sann mänsklig varelse, en sann kultiverare.

En utövare från Österrike och jag planerade en rundtur med shoppande i början av vår resa, så att jag kunde berätta för människor där hemma om New York och ta med souvenirer tillbaka. När vi gjorde det här, hände något egendomligt: Jag kände mig mycket svag, trött och ovanpå det kände jag det som om jag stod jämte mig själv. Till och med medutövaren sade till mig, att jag vanligtvis handlar bestämt och rättframt men här saknade jag plötsligt förmågan att fatta beslut och bestämma mig för något.

Skyskraporna fick mig också att tänka. Jag tänkte ständigt på hur onaturligt kallt och hemskt vinden blåste runt de skarpa kanterna på byggnaderna. Fast, från ett mänskligt perspektiv fascinerades jag också av byggnaderna. Jag fattade snabbt att den där rundturen inte alls var ändamålet med resan. Omedelbart kände jag mig som en annan person. Min obeslutsamhet försvann och jag blev motiverad och glad, så jag var färdig med rundturen.

Första dagens körträning var mycket svår för mig. Det fanns bara några få stolar i salen där vi övade. De flesta av oss blev tvungna att sitta på golvet – jag också. Den situationen har alltid varit en test på mitt tålamod. Det gjorde mig trött i kroppen, speciellt i benen. Det gjorde det också svårt att sitta i lotusställningen vid sändandet av uppräta tankar. Till råga på allt föreslog en medutövare till dirigentteamet, att upprätta tankar skulle sändas oftare. Beslut togs att sända upprätta tankar varje timma. Från mitt mänskliga perspektiv vid den tiden tänkte jag, hur kan han föreslå det … Mycket snart, tack vare Mästaren, förändrades emellertid min förståelse. Nu tänkte jag, vid det här unika och historiska ödesbestämda tillfället, hur kan vi inte låta blir att sända upprätta tankar varje timma och assimileras så mycket som möjligt till Dafas standard. Nu kunde jag se mig själv som en utövare.

Från och med det stunden kom jag in i ett nytt rike. När jag nu ofta sände upprätta tankar såg jag scener från andra dimensioner. Jag såg en mycket ängslig sak, vilket jag bara kan beskriva som något som liknar en häst bakifrån, utan svans och utan huvud, men mycket hal. I en slags rytm brakade det in i sitt lilla stalls ena sida. Jag kände dess otroligt kraft. Jag hade haft en extrem osäkerhetskänsla de sista dagarna. Att döma av dess rörelser, tänkte jag att det måste finnas en lustdemon i mig. Så jag slogs med den med knivar och andra saken. Jag märkte att det gjorde varken från eller till. Det fortsatte bara med sitt otyglade sätt. Sedan tänkte jag att jag skulle inte låta det här påverka mig och sände bara lugnt upprätta tankar.

Timmarna gick, kören hade övat hårt, vi kultiverade oss ständigt. Mina ben blev mer och mer trötta och ömmade en hel del. Jag kände att mitt mentala tillstånd förbättrades varje timma. Det var som att ta av sig en stor jacka av karma.

När vi ännu en gång sände upprätta tankar fick jag en annan insikt angående varelsen. Jag förstod plötsligt att jag inte skulle vara så snabb men att lösa problemet från utsidan. Jag skulle i stället ta reda på principen bakom det. När jag har fasthållanden, då kopplas jag, i den andra dimensionen samman med substansen som byggt upp det här fasthållandet. I det ögonblicket blir jag identisk med dess partikelstruktur och därför kan de hålla fast vid mig. De får näring av mina dåliga tankar och jag har deras natur i mig. Då såg jag den här scenen mycket klart: Varelsen var inte en lustdemon. Den varelsen var manifestationen av min mänskliga instinkt av självbevarelsedrift, en mänsklig förhistorisk instinkt, en del av min köttsliga kropp, som vid den här tiden kontrollerades av lustdemonen.

Jag kom till den här slutsatsen, därför att jag inte hade klarat av att eliminera den här varelsen tidigare och den verkade inte bry sig om att jag slogs med den. Jag förstod att mina egna övernaturliga förmågor inte kan skada mig, därför överlevde den knivarna och bomberna. Med andra ord: Gong är en intelligent substans. Om den här varelsen är en del av mig, en del av mitt eget kosmos, då är det omöjligt att eliminera en del av den (den här instinkten). Det fungerar bara när man, som en kultiverare, avskär det från allt som kontrollerar den från utsidan och sedan håller varelsen under kontroll med ett starkt huvudmedvetande. Allt blev tydligt för mig. Om en person, utvecklad i lust och alla världens andra begär, tillåts den här kraften att kontrollera honom, då, i en annan dimension, ser det ut som den här tråkiga varelsen, på sitt otroliga ängsliga sätt, stångas mot väggen i stallet. Med insikten att hantera det här som en kultiverare från och med nu, blev situationen omedelbart lätt att hantera. I den här scenen tog jag en sax och klippte bara av lustdemonen från den mänskliga instinkten, instinkten av självbevarelsedrift. Lustdemonen flög iväg och varelsen blev omedelbart tyst och vilade på golvet, uppförde sig mycket lugnt och tamt. Tack vare den här händelsen, tog jag ett enormt steg mot förbättringen av inre frid och kom närmare den önskvärda renheten.

Den dagen bidrog till att öppna upp en djupare förståelse och ett högtidligt hjärta för körens historiska uppdrag. Hur skulle jag inte kunna ha hög aktning för den här situationen och försöka att göra mitt bästa att gå den magnifika vägen? Jag känner allt mer den djupaste tacksamhet mot Mästaren och den enorma tillit som han har till sina lärjungar.

Jag kände att Mästaren höjde mig från en nivå till nästa med högsta hastighet, gav mig chansen att förstå allting extremt fort och pekade ut mina tillkortakommanden, så att jag kan förkasta min tjocka karma-jacka mot den mest mikroskopiska nivån under detta livet och låter mig spela min roll i den praktfulla föreställningen.

Följande kväll läste jag flitigt, med medlemmarna i New York orkestern innan repetitionen, “Fa-undervisning vid mötet om att skriva musik” från 2003. Där fann jag frågan som var nyckeln till mitt uppdrag som en talangfull musikalisk Dafa-lärjunge.

”Därför att vem som helst i den här världen, hur stora hans förmågor än är, hur stor hans naturbegåvning än är, om man bad honom att gå en helt ren väg så skulle han inte kunna göra det. Att bara ha superb teknik eller stor skicklighet räcker inte. Dafa-lärjungar har blivit mycket rena i reningsprocessen där de kultiverat sig själva och bekräftat Fa, och deras sinnesnivå, eller de sätt de ser på saker och ting, är annorlunda [jämfört med vanliga människor]. Och det är därför ni kan göra det, därför som ni verkligen kan styra den ”moderna” människan mot en väg som verkligen är till för människor, så ni kan spela en så stor roll och lägga en sådan grund för mänskligheten."

Alla tankar jag hållit fast vid i åratal blev till intet jämfört med den här förståelsen. Det är ”renhet” som särskiljer den sekulära världen från oss utövare. ”Renhet” är de mest värdefulla attributet som hjälper mig att fullfölja min plikt. Jag tänkte ofta för mig själv, ”Kan jag verkligen uppnå det som ska bli kvar i hundratals generationer och vad som ska bli ett exempel för mänskligheten i ändlösa tider?” Det där är nyckeln! Förutom den oerhörda förbättringen av mina tekniska förmågor och komponeringsmetoder måste jag få min livsstil att överensstämma med en Dafa lärjunges. Om jag inte kan uppnå det, blir allting av noll och intet värde.

Det var som om jag förstod ”renhet” som en grundläggande princip och att det var meningen att det skulle vara en av mina principer som skulle föra mig längs vägen till gudom. Jag kunde se på olika nivåer och i olika situationer att ”renhet” var nyckeln.

Ena ögonblicket var det “renhet” i förhållande till att komponera musik. I nästa ögonblick visade den vilken roll ”renhet” spelar i sändandet av upprätta tankar. För mig står meningen ”… och tänk på att eliminera dåliga tankar, tankekrama och dåliga föreställningar eller externa störningar. Tänk att de dör och blir eliminerade” i relation till en önskan om att uppnå renhet. Det skulle bli det permanenta tillståndet hos en Dafa-lärjunge. Man kan inte sända upprätta tankar utan att rena sin kropp.

Renhet innehåller: obetydligheter, total tomhet, vara lugn som en stilla damm, Ding – absolut koncentration, vara fri från alla fasthållanden, felaktiga föreställningar, främmande varelser och störningar.

Under vår första dags framträdande, gjorde jag en erfarenhet angående ”renhet”. Jag har aldrig tidigare upplevt något liknande. Under hela dagen, förberedde jag mig för framträdandets heliga ögonblick. Jag såg återigen en scen, där det fanns en himmelsk kropp med tre enstaka stjärnor i – något liknande en triangel. Den första stjärnan i triangeln var på något sätt uppsvullen och skimrande med svagt rödaktigt ljus. Den symboliserade för mig befrielsen i det här ödesbestämda förhållandet hos den första föreställningen. Vi har nu nått fram till den här tiden och jag ska handla så upprätt som möjligt. Med det som är relevant till min nuvarande förståelse, ska jag fullfölja mitt uppdrag. Jag kunde upprätthålla ett tillstånd av extrem koncentration, under hela eftermiddagen kunde jag fokusera på kören som enda prioritet.

Strax innan vårt uppträdande uppstod en situation som var extremt splittrande för mig. Mästaren hjälpte mig att upptäcka ett djupt rotat fasthållande hos mig. Dirigentteamet informerade oss att en del av kören skulle representeras vid slutet på galan. Den upplysningen fick mina hjärtslag att öka från runt 50 slag per minut till 120. Det pumpade mycket hårt och kändes mycket smärtsamt. Då, i det ögonblicket såg jag spegeln som Mästaren hade satt framför mina ögon. Hur kunde en sådan småsak uppröra mig? Jag tänkte att det måste vara fasthållandet girighet, eftersom jag är en professionell musiker och därför kan jag representera kören bättre än alla andra. Jag försökte lugna ner mig genom att tänka: Om de behöver mig då är det mitt öde och jag ska inte sträva efter det och följa den naturliga vägen. Det lugnade mig lite men inte helt. Medan jag fortfarande hoppades att de skulle ropa upp mitt namn, kände jag mig redan fullständigt skamsen. Så hade de valt ut de tio sångarna. De valde bara kvinnor därför att det fanns redan tillräckligt med män på scenen och därför behövdes kvinnorna från kören. Dessutom skulle de i alla fall inte sjunga utan bara vara närvarande på scenen med alla andra under den stora finalen.

Bara då började min puls att återgå till en normal människas, upplöste tillståndet och jag upptäckte hur starkt detta fasthållande fortfarande är inne i mig. Jag ber uppriktigt Mästaren om förlåtelse och ber honom att hjälpa mig bli kvitt det här fasthållandet. Jag försökte återvända till det gyllene tillståndet av renhet medan jag slutade att anklaga mig själv för mina fasthållanden. Jag försökte slutligen att bli av med det och det fungerade med Mästarens hjälp.

Med denna tillagda rening från Mästaren, kände jag mig ofattbart lätt och ren. Jag stod då i raden med gruppen medan vi väntade på vårt framträdande. Medan vi var tvungna att vänta cirka 20 minuter framför en scenhiss, intog jag Jieyin-positionen. Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt sådant lugn, just denna ”renhet”. En gåva och samtidigt en grundstenen för nya standards.

Så var det dags för framträdandet. Jag har varit med om många framträdanden men aldrig upplevt en sådan grad av koncentration. Den framträdde som om jag kunde tala om Dafa till publiken och sanningen om förföljelsen, med mina ögon och min röst. Jag var full av energi och hade permanent gåshud – ett verkligt upphöjt ögonblick. En medutövare beskrev det som: ”Vi skakade världen hos de tio himmelska riktningarna.” Jag höll med och tänkte att det var ett mycket riktigt påstående.

Jag upptäckte att just den här ”renheten” gör allt detta möjligt och för utövare borde detta alltid vara grunden vid alla aktiviteter. Efter att vi fått höra att Mästaren var i publiken den dagen, blev jag ännu mer medveten om varför allt var så intensivt.

Nästa dag, följde en scen med nummer två. Den andra stjärnan var svullen och skimrande. Enligt min känsla, skulle det här framträdande inte bli så kraftfullt. Men det upplevdes av andra som till och med bättre än den kvällen innan.

Hur som helst var jag inte nöjd och ville koncentrera mig igen på mitt så kallade ”skinande tillstånd av renhet”. Särskilt som jag trodde att Mästaren bara visar mig standarden och nu måste det försvaras i varje situation. Dessutom, tanken, att Mästaren är med oss i varje ögonblick, gav mig styrka. Den tredje föreställningen kändes för mig som den första. Jag kunde återigen känna den heliga, den övernaturliga kraften hos kören.

Jag tackar Mästaren för de otaliga chanser som han givit mig. För de många möjligheterna att upptäcka saker, för chansen att stå upp igen och för möjligheten att sant kultivera mig i Dafa till gudom. Jag vill inte längre göra dig besviken och fortsätter min väg utan att stanna upp, ända till slutet.

Vördade Mästare, jag kommer att vara evigt tacksam för den här tiden. Mina hälsningar till dig!