(Hubble-teleskopet/Nasa via Getty Images) |
I tidens begynnelse var universum formlöst och himmel och jord var ett. Det var som ett runt ägg där det varken fanns ljus eller ljud.
I ägget låg en sovande jätte vid namn Pangu. Han sov under 180 000 år. En dag vaknade han upp. När han fick se att universum var helt tomt blev han missnöjd. Med en enda tanke tog han fram en jättelik yxa. Med hjälp av yxan öppnade han det outvecklade universella ägget.
Öppnandet skapade dynamik. Lätt materia började flyta uppåt och formade det som vi nu kallar för himlen och tät materia började kondensera till det som vi nu kallar för jorden.
Pangu höll upp himlen medan han stod på jorden för att förhindra att himmel och jord kollapsade. Han blev tre meter längre varje dag och på så vis blev himlen tre meter högre och jorden tre meter tjockare för varje dag.
Ytterligare 180 000 år gick och himlen fanns väldigt högt uppe och jorden var tjock och solid. Pangu blev lika hög som avståndet däremellan.
När Pangu såg att himmel och jord hade skapats och var stabila, dog han. Hans armar och ben blev berg, blodet blev till floder, musklerna blev olika varelser och huden och håret blev till oräkneliga växter och djur. Luften han andades ut blev vindar och moln och ljudet från honom blev mullrande åska. Hans vänstra öga blev till solen och det högra blev månen; hans svett blev morgondagg och näringsrikt regn.
Pangu skapade en rik och vacker värld med hjälp av sin kropp.
Så började det nya kosmos.
Översättningen baseras på versionen i http://zhengjian.org/zj/articles/2002/7/20/16717.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.