Den 23 april 2006 deltog jag i en stor parad Taiwan, till stöd för de 10 miljoner som har gått ur det kinesiska kommunistpartiet (kkp). Paradvägen var 6,5 kilometer lång och själva tåget sträckte sig 4 kilometer. Förutom delen som uttryckte stöd för de som går ur kkp, fanns det också en del med midjetrumspelare, en del till minne av de utövare som förföljts till döds i Kina, en del med ”himmelska skönheter” och en del där utövare visade Falun Gong-övningarna.
Några bar på en jättestor banderoll med texten ”Falun Dafa är bra”. Det var många i Taipei som stod längs vägen och tittade på. Vi ropade glatt “Falun Dafa är bra! Sanning-Godhet-Tålamod är bra!” Det var inte så soligt den dagen och vinden var stark. Banderollen stod som en båge i vinden och vi fick ta i med all vår kraft för att hålla de två stavarna på sidorna, så att texten syntes.
Det var så svårt att hålla att jag fick använda axeln som stöd ibland. Efter ett tag började det bli mörkt. Jag började bli trött i benen, men vi fortsatte att ropa “Falun Dafa är bra!” Våra ord hördes högt och tydligt. Jag kände mig rörd, för det var inte bara en slogan utan en röst ur djupet av våra hjärtan. Vi ville verkligen berätta att ”Falun Dafa är bra” och att ”Sanning-Godhet-Tålamod är bra!”
Gatorna var fulla av trafik, men våra hjärtan var helt lugna. En stund önskade jag att jag var på Himmelska Fridens torg. Jag skulle ha ropat ”Falun Dafa är bra” och ”Sanning-Godhet-Tålamod är bra!”
När Jiang Zemin försökte utplåna Falun Gong trodde han aldrig att en grupp som verkade så återhållsam och svag, skulle ha en så stark och orubblig vilja.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.