Vidsynthet och ödmjukhet

Han-dynastins (206 f Kr – 220 e Kr) kejsare Guangwu (Liu Xiu 5 f Kr – 57 e Kr) var mycket respekterad av sina ministrar och sitt folk på grund av sin vidsynthet, ödmjukhet, respekt för andra och tillgänglighet. Till skillnad från andra despotiska härskare var han aldrig påstridig, fåfäng, arrogant eller nedlåtande. Även personer med avvikande åsikter svor tro och lydnad mot honom efter att de lärde känna honom.

Vid ett tillfälle kom Liu Xiu hem sent från en jakt och valde då att gå in i staden Luoyang via den nordöstra porten. Men vakten som stod vid porten, Zhi Yun, vägrade att släppa in honom. Liu bad då sin assistent att tända en fackla och utannonsera kejsarens återkomst. Zhi Yun vägrade fortfarande att släppa in någon och svarade: “Jag kan se en fackla flamma långt borta men jag kan inte se vem det egentligen är.” Slutligen gav Liu upp och gick in via den östra porten i stället. Dagen därpå lämnade Zhi Yun in en rapport, där han påpekade att Liu misskötte sig när han ägnade sig åt jakt hela dagarna, utgjorde ett dåligt exempel och satte rikets säkerhet i andra hand. Liu belönade Zhi med 100 rullar tyg i stället för att bestraffa honom.

Zhou Dang, som var känd för sin talang i Taiyuan-prefekturen, ville inte bli ämbetsman. Klädd i vardagskläder och med huvudet inlindat i bark, sökte han audiens hos Liu Xiu. Enligt protokollet skulle man först säga sitt namn till Liu innan man gjorde sitt uttalande, men han följde inte protokollet utan berättade direkt för Liu att han inte var intresserad av att bli ämbetsman. En del ministrar ansåg att Zhou Dang försökte göra sig ett namn genom att avvisa makt och rikedom och avspisa kejsaren och att han därför borde ställas inför rätta för ”respektlöshet” och få sitt straff. Men Liu gick inte med på det och sade: “Sedan urminnes tider har det alltid funnits personer som inte velat bli ämbetsmän under visa kungar och ädla regenter. Bo Yi och Shu Qi som inte ville arbeta för kung Zhouwen är sådana typiska exempel. Zhou Dang från Taiyuan ville inte ta arbetet i det kejserliga hovet och det var hans val. Ge honom 40 rullar siden.”

Liu Xiu beskrev ofta sig själv som en man med “få förtjänster” i sina kejserliga påbud och han bad personer som lämnade över dokument till honom att inte tilltala honom med orden “vördnadsvärd visdom”. Ibland rapporterade olika prefekturer och grevskap ”lovvärda och lyckosamma” lokala händelser till det kejserliga hovet och ministrarna föreslog att de skulle tecknas ned för att vidarebefordras till kommande generationer. Men Liu Xiu sade nej.

En del ministrar och generaler föreslog vid flera tillfällen att Liu Xiu skulle arrangera den stora ceremonin för att dyrka himmel och jord. Den ödmjuke Liu utfärdade ett kejserligt påbud som sade: “Min 30-åriga regeringstid har utmärkts av sorg och klagomål hos folket och det finns inga framgångar och bedrifter att nämna. Vad finns det då för skäl att arrangera en sådan högtidlig ceremoni? Före min tid ville Qi Henggong hålla ceremonin och han kritiserades av Guan Zhong. Om någon nämner detta igen i framtiden kommer han att bli bestraffad.” Därefter var det ingen minister som tog upp saken igen.

Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/6/14/74436.html