Li Bin minns hur hon torterades av vakterna på likvideringskontoret till Pekings arbetsläger

När jag först hörde Li Bin beskriva vad hon upplevt väcktes en djup sympati. Jag chockerades över det kinesiska kommunistpartiets grymhet. Hur kunde hon utstå tortyren? Jag gjorde en intervju med henne för att ta reda på det. Följande är en inspelning:

Reporter: Jag blir rädd bara jag tänker på hur en elektrisk batong skulle kunna se ut, jag har aldrig sett någon i verkligheten. Kan du beskriva den?

Li Bin: Elektriska batonger är ungefär 70 cm långa. Det finns två elektroder i en av ändarna och ett isolerat handtag i den andra änden. Det sägs att gnistorna de ger ifrån sig är blåa. Eftersom jag var tvungen att sitta på huk med båda händerna över mitt huvud och torterades tills jag nästan svimmade så hade jag ingen chans att se färgen på dem. Jag hörde bara det sprakande ljudet och senare fick jag höra att alla andra på gården också hade hört det. Då insåg jag varför de beordrat att man skulle stänga alla dörrar och fönster. Jag skrek av smärta. Skriket lättade lite på smärtan.

Reporter: Hur känns det att få en chock av en elektrisk batong?

Li Bin: Under de här dagarna var det stekhett i Peking. Svetten rann bara man rörde sig. När vakterna gav mig elchocker blev mina kläder genomvåta av svett. Först gjorde det ont, precis som om man satte nålar i mig. Jag hörde spraket. Det var verkligen skrämmande. Jag kunde även känna oset från min brända hud och mitt brända hår.

Ibland gick stöten upp i huvudet. Det var ännu värre. Det kändes som om jag fick en hjärnblödning när nerverna stimulerades på toppen av huvudet.

Reporter: Var gav de dig elchocker?

Li Bin: De gav mig elchocker på ryggen, där det var som känsligast. Precis där lederna fäster vid kroppen. De gav mig elchocker där. Under tiden skrek, förbannade, hotade och förnedrade de mig. De förbjöd mig att tala. Jag led både fysiskt och psykiskt.

Reporter: Satt du på huk medan de gav dig elchockerna?

Li Bin: Jag föll ihop på marken flera gånger. Då drog två kvinnliga vakter upp mig igen i hukställning och beordrade mig att ha händerna bakom huvudet. De fortsatte att ge mig elchocker. Jag kommer inte ihåg hur många gånger jag föll ihop. Jag minns bara hur jag svettades. Det gjorde ont i min rygg och det stack som nålar. Den kändes liksom bortdomnad.

Reporter: Hur såg de andra fångarna på tortyren du utstod?

Li Bin: Efter tortyren placerades jag i den andra gruppen. Det fanns åtta grupper på gården. När jag kom in i rummet tittade de alla förvånat på mig. Senare talade de i hemlighet om för mig, ”Vet du, när du först kom in var du alldeles blek och blå om läpparna. Vi blev rädda för dig.”

Många är medvetna om detta faktum: I Kina torterar man fångarna till dess de erkänner. Detta för med sig många falska anklagelser och oriktiga fall. Även om de vet att de kommer att dö om de erkänner, så gör de det ändå. Kkp:s tortyrmetoder är råa. Många kan inte stå ut med känslan av att ”hellre vara död än levande”.

Kära läsare, tro inte att Li Bin behöver vara en brottsling för att utsättas för tortyr. Hon berättade bara sanningen om Falun Gong och vädjade till den kinesiska regeringen genom att säga att Falun Gong-utövare är goda människor. Som följd anhölls och torterades hon.

Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2006/10/21/140684.html
Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/11/14/79899.html

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.