Att studera Fa i fängelse

Jag erhöll Fa när jag var i fängelse. Den här ganska ovanliga kultiveringsvägen skapade alla slags svårigheter för min kultivering. Det svåraste var att jag inte kunde studera Fa eftersom jag inte hade några texter.

Den enda Fa jag kunde studera, var vad mina medkultiverare kunde komma ihåg. Det första som gav mig vägledning var "Lunyu". När jag studerade Fa varje dag var det att recitera "Lunyu", om och om igen.

När några utövare lämnade fängelset, så kom det nya. När utövare såg min situation blev de oroliga över min kultivering, så de skrev ner alla skrifter som de kunde komma ihåg. Varje gång var det som att erhålla en skatt, som jag alltid bar med mig. Närhelst det fanns tid kunde jag plocka fram skrifterna för att memorera dem. Senare blev jag förd från det ena fängelset till det andra, och mötte många utövare, så jag kunde samla ännu fler skrifter. Vid det laget hade jag hela kopior av Hong Yin och Essentials for Further Advancement, och jag kunde recitera dem alla.

Ju längre tid jag hölls fången, desto fler av poliserna fick veta att jag utövade Falun Gong. Detta ledde dem till att hålla extra koll på mig samtidigt som de började säga dåliga saker om mig. Kroppsvisiteringen blev också oftare. Livet fick mer prövningar. Utan papper och penna använde vi gamla tandkrämskartonger som papper och letade reda på något att rista med, annars skulle vi använda fingernaglarna för att skriva på väggarna. När vi bröt våra fingernaglar gjorde det väldigt ont. Vi fick aldrig någon skrift när den precis getts ut, och när kopian kom fick vi memorera den snabbt ifall polisen skulle ta den ifrån oss. Xu visste att jag fick Fa i fängelset, så hon var orolig för mig på flera sätt. Hon var väldigt orolig när hon fick veta att jag utövat så länge utan att fått läsa Zhuan Falun.

Senare separerade polisen oss, och vi sattes i olika byggnader. Xu hade på något sätt fått någon ta med sig Zhuan Falun till fängelset, och hon bad sedan om att få bli placerad med mig. Men de gick inte med på det. Så Xu började hungerstrejka. På hennes tredje dag av hungerstrejken gav polisen med sig, och satte henne hos mig. Äntligen, efter att utövat ett år, fick jag se och känna på Zhuan Falun för första gången. När jag såg Zhuan Falun föll mina tårar. Som om de inte gick att stoppa. Det var som att få se en förlorad släkting. Jag ville inte separera mig från Zhuan Falun. Var dag bar jag den med mig, med rädslan att den kunde lämna mig. Jag törstade efter att bara få läsa. För att ge mig en chans att få läsa Zhuan Falun, genomled Xu mycket.

Även om dessa tillstånd har passerat, och när jag ibland inte lägger stor vikt vid Fa studierna, så kommer jag ihåg svårigheterna med att studera Fa i fängelse, och känner då att jag inte har någon anledning att inte göra stora framsteg nu när jag är ute.