En utövare skall inte ha några fasthållanden

En dag så besökte jag och andra utövare en äldre utövare för att utbyta erfarenheter om hur man skall göra de tre sakerna bra. Tvärtemot vår plan, så fokuserade den här äldre utövaren på konflikterna mellan henne och mig och lämnade inget utrymme för oss att dela erfarenheter. Jag pratade med de andra utövarna och vi beslutade att vi skulle utbyta erfarenheter med henne igen. Vi bestämde oss för att upprätta instruktioner för hur man sänder upprätta tankar tillsammans med henne; på det sättet kunde vi bättre eliminera ondskan. Den äldre utövaren tog emellertid bort min penna och papper. Jag fortsatte att le, ”Bra, vi behöver inte skriva ner dem, så länge som du kommer ihåg dem. ” Den äldre utövaren sade, ”Hur kommer det sig att du alltid talar om andra och aldrig tittar på dig själv?”

Jag förstod att hon försökte hjälpa mig att hitta mitt fasthållande; det var en bra sak. Jag tackade henne uppriktigt och accepterade den här utövarens kritik. Jag bad den äldre utövaren att fortsätta peka ut mina problem. Hon tog upp många, men de flesta var inte baserade på något jag hade sagt. Hon kom av misstag ihåg andras kommentarer som mina. Jag fortsatte säga till mig själv att jag måste behålla mitt xinxing och kom ihåg vad Mästaren sade,

“En del människor har blivit som tändstickor—ett drag och de fattar eld. De är som landminor – ett steg och de detonerar.” (”Fa-undervidsning i Los Angeles”)

Jag höll mig lugn och sände upprätta tankar för att eliminera det onda som separerar utövare.

Senare tittade jag inåt och upptäckte att jag hade ett fasthållande till att vilja ändra andra hellre än att kultivera mig själv och kände mig felbehandlad när jag kritiserades. Mina Fa-studier var inte särskilt effektiva heller. Efter det så inpräntades Mästarens läror i mitt sinne, när jag studerade Fa.

“om en flaska fylld med smutsiga saker, försluts och kastas i vattnet, kommer den sjunka ner till botten. Du häller ut lite av dess smutsiga innehåll. Ju mer du tömmer flaskan, ju högre upp kommer flaskan att stiga.” (Zhuan Falun, 2000 års översättning)

Mästaren väntar på mig, för att jag skall förbättra mig och kommer hjälpa mig att eliminera mina fasthållanden under kultiveringen. En mänsklig varelse är fylld med karma, mänskliga föreställningar och fasthållanden, precis som en flaska är fylld med smutsiga saker; att inte släppa fasthållanden är precis som att försluta flaskan ordentligt. Hur kan inte den personen sjunka till botten? När vi tittar inåt och eliminerar fasthållanden, så häller vi ut lite av det smutsiga innehållet, vårt sinne förbättras och vi höjer oss.

Efter det så bekymrade det mig inte, när jag hörde den äldre utövaren fortsätta att kritisera mig. Jag förstod att om hon fortfarande uppmärksammade mina problem, så betydde det att mina fasthållanden inte fullständigt eliminerats ännu. Jag måste ovillkorligen fortsätta att titta inåt. Jag förstod verkligen,

“Kultivering är att titta inåt. Huruvida du har rätt eller fel, så skall du undersöka dig själv. Kultivering är att bli av med alla mänskliga fasthållanden.” (”Fa-undervisning i Los Angeles”)

Jag förstod att jag inte riktigt hade släppt fasthållandet till min egen betydelse. Jag måste förbättra mig själv i Fa. Som en utövare skall jag släppa alla fasthållanden, inkluderat de till självet. Jag fortsatte säga till mig själv, att om jag verkligen släppte min själviskhet, så skulle inte mitt hjärta beröras när jag kritiserades. Allt som händer mig har arrangerats för mig att kultivera och förbättras. Jag har förlorat många liknande möjligheter i det förgångna, ändå har Mästaren uppmuntrat mig att fortsätta kultivera. Jag tror verkligen att Mästaren skyddar oss så länge som vi verkligen kultiverar. Mästaren kommer också upplysa oss, så länge som vi vill förbättras.