En ädel är av samma karaktär som jade

Den kinesiska och västerländska världen har olika sätt att se på jade. I väst studeras stenar och mineraler baserat på fysik och kemi. Vetenskapsmän undersöker vad de innehåller och deras uppbyggnad. De klassificeras och uppskattas olika beroende på undersökningarna. De forntida kineserna studerade däremot stenar och mineraler utifrån tankenivån.

Det finns en kinesiskt talesätt som lyder: "En ädel man lämnar aldrig sin jade utan anledning". Konfucius sade: "En ädel man har samma karaktär som jade". Anledningen till att man bar jade på den tiden var att ständigt påminna sig själv om att upprätthålla sina moraliska värderingar. Konfucius ansåg att en ädel man är respektfull och ödmjuk med ett uthålligt hjärta. En ädel man borde visa stor tolerans emot andra, men vara strikt med sig själv, han borde inte skryta utan hålla sina förmågor för sig själv. Karaktären i jade är väldigt lik den hos en ädel man. Kineser bär därför jade av moraliska och andliga skäl.

Kineser värdesätter jade utifrån mjukhet, täthet och uthållighet. Inte för dess ingredienser. Färgen är även mycket viktig. Endast enfärgad jade ansågs vara av hög standard. En ädel man med ett rättfärdigt sinne är grunden i de kinesiska moralvärdena och det var det som människor strävade mot. Olikfärgad jade ignorerades och endast de stenar med en ren färg valdes ut och användes. Den jade som hade vit färg och liknade djurfett ansågs vara väldigt speciell. Talesättet: "En ädel man jämför sin moral mot kvalitén hos sin jade", visar både att jade har en hög andlig nivå och att egenskaperna liknar dem hos en ädel man.

I forna tider användes därför inte jade på samma sätt som den görs idag. Människor trodde på Gudar. Gudar beskyddade människorna och i gengäld uppförde sig människorna enlig de moraliska standarder som Gudarna satt upp. För att tacka Gudarna började människor hålla ceremonier och sedan dess har jade använts för att visa Gudarna, himlen och jorden respekt.

Folk valde jade just på grund av dess egenskaper. Den är kompakt och nöts inte sönder. Till och med när den är täckt av smuts förändras inte karaktären, när den tvättas visar den sitt sanna jag.

I det forna Kina fanns det strikta regler för hur man skulle använda jade. Kejsaren, ministrarna och tjänstemännen använde alla jade på olika sätt. Det var inte för att skryta utan snarare för att hålla koll på sig själva, sitt sinne och sitt uppträdande. Naturligtvis utvecklades skärningstekniker även för jade men det var ingen vanlig företeelse och ansågs oanständigt om man lade ner för mycket jobb på det.

Nu för tiden tjänar folk pengar på jade eller använder det för dekoration eller för att visa sin sociala status. Man började använda artificiella färger och andra tekniker för att tjäna mer pengar och sakta glömdes jadens sanna mening bort.