Lär känna dig själv

Sokrates nära vän Chaerephon rådfrågade en gång Gud vid Oraklet av Delfi och frågade, “Finns det någon annan person i världen som är visare än Sokrates?”

Gud svarade: Igen man är visare än Sokrates.

Chaerephon vidarebefordrade nöjt Guds svar till Sokrates. Men till hans förvåning, betedde sig Sokrates förbryllat och även obekvämt.

Sokrates trodde inte att han var de visaste och mest intelligenta personen i världen. För att vederlägga Guds slutledning, bestämde han sig för att leta efter en person med mer visdom och bättre rykte än han själv.

Först fann han en politiker. Politikern ansåg att han kunde väldigt mycket och pratade hela tiden med Sokrates. Sokrates såg politikerns självupptagenhet och ignorans. Han tänkte, “Även fast den här personen inte vet någonting om skönhet och medkänsla, tror han att han vet allt. Åtminstone kan jag se på mig själv om jag är ignorant; så det verkar som att jag är visare än han.”

Sokrates var inte nöjd, och han fortsatte med sitt sökande. Han fann en poet. Denne poet var utomordentligt duktig på att skriva dikter, men han trodde att han var den visaste mannen som fanns, bara för att han kunde skriva dikter.

Nästa person Sokrates mötte var en yrkesman. Till sin förfäran, gjorde yrkesmannen samma misstag som poeten hade gjort. Han trodde att han kunde göra vad som helst bara för att han var bra på vissa saker. Hans stolthet frätte bort en del av hans eget intellekt.

Till sist fann Sokrates den sanna meningen av Guds ord. Gud sade inte att Sokrates var den mest intelligenta personen i världen. Gud sade till människorna att bland andra människor, var bara Sokrates den visaste eftersom han var medveten om sin egen ignorans.

I världen kan vi finna många som tänker väldigt högt om sig själva. Men hur många skulle söka bevis för sin ignorans med ett ödmjukt hjärta?

“Känn dig själv”, dessa berömda ord inristat på oraklet i Delfi gav Sokrates hans djupa visdom. Idag öppnar Sokrates bekräftelse en port av visdom för oss. Ofta börjar vägen mot är att känna sig själv och lära att sig sanningen med att se sin egen ignorans.

Under kultiveringen kan vissa människor se sina egna fasthållanden och tillkortakommanden. De tar Fa som Läraren, gör sig av med sina fasthållanden och förbättrar sitt hjärtas natur. Andra kan inte se sina fasthållanden, eller ens erkänner att de har några fasthållanden. Dessa människor bryr sig inte om att leta efter sina egna svagheter. Faktum är att, de visaste och flitigaste personerna förmodligen är de mest ödmjuka som kan genomskåda sina egna problem.

Att fullständigt lära känna sig själv, positionera sig själv vid rätt tillfälle, veta vad som skall göras och inte, ha mod att möta ens egna svagheter och korrigera misstagen på ett upprätt sätt -- bara när vi gör alla de här sakerna kan vi se oss själva som genuina kultiverare, förbättras och gå framåt.

Sokrates var en profet, men det hindrade inte honom från att söka bevis för sin egen ignorans. Hur kan vi vara så stolta över våra små prestationer? När andra kritiserar och anklagar oss, skall vi försvara oss med ord eller skall vi känna glädjen över att bli kritiserade och ärligt acceptera kritiken och korrigera oss? Detta är en manifestation av ens kultiveringsnivå.

Ju mer kapabel en person är, ju mer ödmjuk blir han eller hon. Innan risplantorna är redo att bli skördade, bugar de med sina huvuden.

Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/6/6/74162.html