Erfarenhetsberättelse från träffen i Stockholm den 28 april 2007

Vördade Mästare!

Kära medutövare!

Illusionen håller på att brytas. Vi vet alla vilka vi är och varifrån vi kommer. Med rent och klart sinne tar vi oss igenom allt under vår store Mästares uppmärksamma beskydd.

Mästaren har undervisat oss i universums Stora Lag, omfattat allt, utelämnat inget. Vi vet hur man studerar, vi vet hur man kultiverar.

Efter Mästarens föreläsning i New York för några veckor sedan hade jag en särskild känsla. Det kändes som om allt var enkelt, lätt och klart. Jag hade inga frågor att ställa till Mästaren, och de frågor jag tänkt på innan, kändes futtiga och onödiga. Alla svar fanns redan där, i atmosfären, i kosmos, i mig.

Det första Mästaren talade om i föreläsningen i New York, var att Dafa-lärjungars kultivering och fulländning inte längre är några problem, och att den stora frågan nu handlar om att rädda världens människor.

Mästaren berättade än en gång för oss att människorna i den här världen i grund och botten är gudar. Jag tror att de varelser som vågat komma hit måste vara storartade! Vilket mod krävs det inte för en varelse att med risk för sitt eviga liv, bege sig till den smutsigaste och farligaste av världar, för att harmonisera Mästarens upprätande av Fa?

Mästaren sade:

"Om du inte ens kan erkänna Fa, då kan du förstås inte bli kvar. Vart skulle du ta vägen om du blev kvar? Framtidens universum skapas av Fa, så det skulle inte finnas någon plats för dig och du skulle inte längre existera."

När jag hörde detta, var det som om jag för första gången verkligen förstod att de som inte klarar att erkänna Dafa, helt enkelt kommer att upphöra att finnas.

Jag tror att de som kommit, vågade göra det eftersom de förlitade sig på att de skulle bli räddade av Dafa. Dafas lärjungar lovade att rädda dem när tiden var inne och lovade att inte lämna dem kvar. Dafa-lärjungar bär ansvaret för räddningen av världens människor, och detta uppdrag som är, såvitt jag kan förstå, det största i kosmos historia, måste, och kommer att lyckas.

Jag upplever att mycket förändrades efter konferensen i New York. Utövare är mer bestämda och har renare tankar. Det liknar energikanalerna som Mästaren beskriver i föreläsning åtta i Zhuan Falun - från att ha gått kors och tvärs i alla riktningar, breddas nu utövares visdom, öppnas och sammansluts. Med kraft, klartänkthet och rationalitet går vi nu rakryggade på våra smala vägar, vandrar rakt mot uppfyllandet av våra löften. Det enda verkliga och bestående omkring oss är Dafa, Mästaren och Dafa-lärjungars upprätta tankar.

Med detta års Kinesiska Nyårsgala har Mästaren visat vägen för Dafa-lärjungar och samtidigt visat att vi behöver höja kvalitén i det vi gör - dels, så som jag förstår det, för att nå upp till standarden för Dafa-lärjungar och dels för att genuint uppnå effekten av att rädda människor. När jag hörde Mästaren säga att vi verkligen måste uppnå effekten av att rädda människor, strömmade tårarna nedför mina kinder. För en kort stund försvann tanken på mig själv och jag fick i det ögonblicket se det enorma och ofantliga i detta uppdrag.

Jag har en gång kunnat förnimma varelser som med spänd uppmärksamhet ser på allt vi gör och hela tiden hoppas på att vi ska släppa våra egon och lyckas rädda dem. Den upplevelsen fick allt det mänskliga att bli så litet och oviktigt och jag kände mig verkligen ledsen för alla de gånger mina fasthållanden stått i vägen för räddningen av dessa varelser. Jag hoppas att det fortfarande finns chanser.

Jag har insett att jag som Dafa-lärjunge inte får hålla fast vid något av de projekt som pågår för att rädda varelser. Det vill säga, den personliga förnöjsamhet och tillfredsställelse som finns i att delta i och bidra till ett projekt behöver urskiljas och ersättas med klara upprätta tankar, barmhärtighet gentemot varelser i alla stunder och varje tanke på mig själv utifrån mänskliga fasthållanden behöver rensas bort.

Mästaren sade:

"Gudar skänkte tankar, moral och civilisation till människorna så att människor i det sista skedet skulle kunna använda detta för att skilja på rätt och fel, förstå Fa och bli räddade. Det ondskefulla KKP inte bara saboterar detta systematiskt och avsiktligt, utan ingjuter också systematiskt och avsiktligt partiets onda kultur i människor."

Dessa meningar fick mig att inse att det som de gamla krafterna arrangerat, verkligen inte var meningen från början! Tidigare har jag nästan sett dem som en del i ett spel - och därmed har jag på många sätt misslyckats med att fullständigt förneka dem.

Förnekandet av de gamla krafterna är den enda vägen och det enda sättet för oss att lyckas med det vi ska göra. Att förneka de gamla krafterna är något som har en betydelse i allt vi gör. I varje tanke och i varje handling finns frågan om att vara kvar i, eller gå ifrån det gamla kosmos. När vi lyckas förneka de gamla krafterna, har vi tagit ett steg närmare Dafa och det nya kosmos.

Jag skulle vilja avsluta med en dikt ur Hong Yin I som många gånger betytt mycket för mig i min kultivering:

Inget kvar
Leva utan strävan
Dö utan saknad
Bort alla dåliga tankar
Buddha ej svårt kultivera

Respekterade medutövare, vi är alla en och samma familj. Låt oss tillsammans fritt och lätt slutföra detta uppdrag.

Oändligt tack till vår barmhärtige Mästare.