En kultiveringsberättelse från den lokala träffen för erfarenhetsutbyte i Stockholm den 28 april 2007

När jag tittar bakåt på min kultiveringsväg har jag många upplevelser och erfarenheter, men det som på djupet berörde mig mest och det som var svårast var det som hände de senaste två åren, eftersom min son kom till Sverige och min kultiveringsmiljö har blivit komplicerad. Jag tar upp några saker som berör min personliga kultivering och hur jag höjde mitt xinxing genom misstagen, som får bli en start för min vidare flitigare kultivering.

När min son och jag skildes åt 2001, var han 13 år. Han var godhjärtat och klok och han älskade mig mycket. När vi träffades efter 4 år blev jag chockad, han var självisk, förlorad, hans ord och handlingar var fyllda med Partikultur. I hans kalla blick som studerade mig förstod jag att han hade fått mycket missförstånd gentemot Falun Gong, och han hade mycket hat och klagomål mot mig: under hans viktigaste tid i uppväxten blev jag tvungen att lämna honom, och som liten blev han mycket sårad. Fast han längtade efter mamma i djupet, och önskade att jag inte skulle vara som en av dem i den onda propagandan – en som varken ville ha man eller son och som hade förlorat sig i Falun Gong.

Sett ur kultiveringssynvinkel kände jag att jag hade börjat med en helt ny och svår kultiveringsväg. Han hade gjort allt han kunde och efter mycket svårigheter fick han medgivande från sin pappa och kunde komma till Sverige för att träffa mig. Det var kanske ödesförbindelsen och hans djupa instinkt för saknaden av sin mor, därför valde han godhet. Men han var mycket emot Dafa, han var rädd att hans kompisar skulle se via kamera-chatt, därför tog han bort Mästarens bild på väggen, och rev bort lotusblommor från fönstret, han stängde in sig helt och ville absolut inte höra sanningen. Vid den tiden bodde vi tillsammans med en medutövare. Innan jag hittade en lägenhet måste han och jag bo i ett och samma rum för tillfället. Jag var väldigt lugn hela tiden, jag tänkte: Mästaren låter honom komma ut från Kina, och då har säkerligen Mästaren arrangerat en systematisk kultiveringsprocess. Jag var övertygad, så länge mina tankar var upprätta, och inte höll fast mycket vid något så skulle allt få ett bra resultat. Det som var viktigast under denna process var hur jag skulle kultivera mig väl och rädda varelser framför mig. Vid den tiden övade och läste jag Fa som vanligt, varje dag måste jag jobba med en del redaktörsarbete för Clear Harmonys kinesiska hemsida, och jag brukade gå och lägga mig mycket sent. Efter en tid med ett sådant liv, kunde han, som ensamt barn hemma som alltid haft det bra, inte alls tåla det. Hans temperament blev mycket dåligt och han klagade på att han inte hade eget rum, maten var dålig och livet var trist. Eftersom han var mycket emot mig var det svårt att kommunicera med honom. En gång sa jag till honom på allvar och då gick han hemifrån och stannade ute hela natten. Det var kallt ute. Hela natten tänkte jag i förhållande till Fas principer, gråtande. Det jag gjorde var inte i Shan, och har lagt salt på hans tidigare sår. Det var tur att jag hade medutövaren i närheten som hjälpte mig under min svåraste och smärtsammaste tid under min kultivering. Det här var också en tid då min son behövde hjälp och omtanke, hon som en kultiverare, har osjälviskt hjälpt honom enormt. För att vi skulle kunna leva bättre försökte medutövaren byta till en större lägenhet. Vid den tiden hade vi också Fa studier i vår lägenhet. Det var ingen tillfällighet att min son som nyligen kommit ut från Kina träffade så många utövare. Efter 3 månader, hade han fått lära känna hurdana utövare var i grunden. Så småningom ändrades han från att vara emot Dafa till att vilja lära känna Dafa. Han skrev en uppsats på engelska och kallade min medutövare i lägenheten som ”en oförglömlig vän”. För att han skulle få reda på sanningen, ordnade några utövare en webb chatt med en annan ung utövare i Danmark. Under 2 kvällar berättade denne utövare i tårar hur hans föräldrar hade blivit förföljda till döds och hans egna hemska upplevelse. Bredvid honom fanns det två andra utövare som hjälpte honom att förklara sanningen. De upprätta krafterna kunde så småningom eliminera ondskan bakom honom. Det är lätt att berätta om denna kultiveringsprocess, men i själva verket var det mycket smärtsamt. Så många fasthållanden avslöjades hos mig, och så mycket tårar blev det när det kändes som om hjärtat blev sönderslitet! Jag minns en dag när han bläddrade i en Falun Gong info blad, plötsligt sade han med tårar i ögonen, ni är så goda! Jag avskyr mig själv att jag inte kan hjälpa er! Men jag är frisk, jag kan donera blod till Er!”. Vi behöver givetvis inte hans blod, men det han sa kom från hans hjärta. Han har själv använt sitt riktiga namn och trätt ur det kommunistiska ungdomsförbundet och barnorganisationen. Ett liv blev äntligen räddat. Just efter att vi delat lägenheten med medutövaren i 100 dagar fick jag, som genom ett mirakel, en egen lägenhet. När jag tänker tillbaka på denna min kultiveringsväg känner jag att under dessa 100 dagar var det den barmhärtige Mästaren som hjälpte mig, den osjälviska hjälpen från medkultiverarna, och samarbetet av helheten som lyste igenom. ”Medkultiverare” detta heliga namn! Jag fick en djup förståelse för det under tiden som jag väntade på flyktingstatus och genom min sons förändring.

I juli förra året ville min man komma till Sverige för att hälsa på, det var verkligen en bra chans för honom att bli räddad. Men jag hade komplicerade tankar. Vi har levt som äkta par i över 10 år, men valen vi gjorde var helt olika – den ena håller fast vid tron och följer Mästaren i kultivering, den andra var en vinnare som lever för tillfällig vinning och gärna följer med KKP. En KKP-medlem som är ensam och har lite pengar i handen, i Kinas nuvarande samhälle, där moral inte längre finns, kan du tänka dig hur han lever? Det har gått 5 år sedan vi bodde tillsammans, men begreppet ”äkta par” har blivit ett koncept i mitt huvud. Det blev en svår sak hur vi skulle bo. Min klartänkta sida försökte hela tiden förklara sanningen och rädda honom, samtidigt som min själviska sida försökte allt jag kunde för att skydda mig själv. Jag tänkte, jag har kultiverat så många år, jag skall absolut inte låta lustdemonen hitta några kryphål, jag skall inte låta en smutsig kropp smutsa ner mig, jag skall inte låta mig själv falla ner för att kunna rädda honom. Tänk på det, när jag hade ett så stort själviskt hjärta, hur kunde jag sända upprätta tankar? Så jag talade och talade, det blev kämpande mentalitet och argumenterande med honom, och i mina ord fanns en önskan om snabba resultat. När jag såg att han inte ville titta på VCD som min son ville visa honom, och han inte ens ville läsa Epoch times, tappade jag hoppet helt om att kunna rädda honom. Pga säkerheten gjorde jag ett upphåll med arbetet med Clear Harmony. Hela familjen gjorde en rundresa i Norge. Jag övade inte, studerade inte Fa väl, och sände inte heller upprätta tankar väl, så alla vanliga fasthållanden kom fram. Särskilt när min man blev mycket ledsen eftersom han betalade mycket för att komma och hälsa på mig, och han fick inte alls någon värme och kärlek. Han tog med sig 40 000 yuan som jag hade i mitt bankkonto och åkte hem efter 2 veckors tid, mycket tidigare än planerat. Vid den tiden blev jag mycket påverkad av känslorna. Jag kände ångest när jag såg honom gå. Det finns ett talesätt ”10 års ödesförhållande så kan man träffas på samma båt igen, 100 års ödesförhållande leder till äkta par”, det kanske tog 1000 år för honom att få ödesförbindelsen att komma hit för att räddas. Men, jag, pga min själviskhet, stängde ute honom helt. Pga själviskhet faller man ner, och kultiverar bland människorna. Oavsett hur jag försökte att bli av med den, så länge den upprätta tanken inte var tillräcklig och xinxing inte var på plats, kom den fram när omständigheterna blev sådana. Allt gudarna arrangerar är till för att vi skall kunna återvända till vårt sanna hem, det finns inte en enda sak som är en tillfällighet. Innan det kinesiska nyåret ringde min man och sade att svärfar var mycket sjuk och ville att min son skulle åka till Kina. Han kände till att jag hade det svårt ekonomiskt, men sade inte ett ord om pengar. Jag förstod att Mästaren än en gång hade arrangerat åt sin lärjunge. Med en gång bokade jag tur och retur biljett åt vår son och köpte presenter till släktingarna, och jag vet att det var Mästarens Fa principer som hjälpte mig att släppa detta fasthållande, att komma ut ur den mänskliga själviskheten och smala kärleken, och släppa pengar och vinningar, istället fick jag tolerans och barmhärtighet. När sonen kom tillbaka fick jag till min förvåning en väska full med saker. Jag förstod att Mästaren löser upp alla de gamla onda förbindelserna med godhet.

I klargörandet av sanningen och räddandet av människor brukar jag ha rädsla, speciellt när det gäller de kineser som gör business. Jag brukade tycka att de bara ville tjäna pengar, och bara ville ha med andra kineser att göra, inte ha så mycket kontakt med oss utövare. Varje vecka när jag lämnade kinesiska tidningar på kinesiska mataffärer var det ju bara för att ge deras kunder lite mer service. Därför har jag lämnat tidningar under flera år, men har inte förklarat sanningen ordentligt. När jag insåg det sände jag upprätta tankar en tid, och gav dem VCD. En gång när de inte hade mycket att göra fick vi tillfälle att prata om organstölderna och Tuidang-vågen. Till min förvåning hade de mycket upprätta tankar och var inte alls som jag hade föreställt mig. De var mycket snabba när det gäller tuidang, såväl ägare som arbetare trädde ur KKPs organisationer. Deras livs klartänkta sidor hade hela tiden velat blir räddade. Efter en tid pratade ägaren med mig och sa att de litade på mig och hoppades att jag skulle jobba åt dem. Denna sak gav mig en stor chock och har också brutit många föreställningar hos mig. Om man gräver djupare var det en fråga om ifall jag litade på Fa, och om jag verkligen kände tidsnöd att rädda människor. Mitt lilla anseende var ingenting i jämförelse med deras liv, Fas upprätande har fortskridit till det här stadiet, i mikrokosmos, att alla livs klartänkta sidor helt har kunnat acceptera sanningen. Det var bara mina föreställningar som jag höll fast vid som hindrade mig. Utan känsla för tidsnöd kommer många liv som har ödesförbindelser förlora chansen att bli räddade!

För en tid sedan drömde en annan utövare om mig. Hon berättade att ett höghus bakom mig hade fattat eld. Min familj bodde i höghuset, men jag satt lite på avstånd framför huset och bara tittade på. Hon sade, det brinner i ditt hem, varför räddar du dem inte? Jag svarade, jag vet att branden har pågått länge nu, varför ska jag skynda på? Det är så uppenbart att Mästaren säger till mig att jag skall rädda min familj, mina föräldrar är i fara. Min mamma är en trogen kristen, som vägrar lyssna om andra skolor. Min pappa är en gammal professor som under hela sitt liv har studerat läkarkunskap, och tror inte på gudar. Jag har försökt prata med dem många gånger, men mamma har alltid undvikit frågan och pappa ville se bevis. Det är saker som jag måste bryta igenom. Jag har många saker som jag känner ångest inför, men det är chanser varje dag innan slutet. Hur kan jag överge alla dessa gudar från olika himmelska riken som hoppades att jag skulle rädda dem. Hur kan jag låta bli att förverkliga mitt löfte till Mästaren? Det enda jag måste göra är att höja mig i verklig kultivering, och genuint kunna uppnå effekten att rädda varelser.

Jag har under dessa år varit lyckosam att kunna jobba med kultiverarnas utbyte på Clear Harmony, och varje dag måste jag mycket noggrant läsa alla utövarnas artiklar. Jag kan därmed se mycket av mina brister i jämförelsen. Jag värdesätter denna miljö som Mästaren och alla medkultiverare har skapat här utanför Kina. Särskilt vill jag prata om den gemensamma övningen på Teamspeak på morgonen efter FZN, det har effektivit hjälpt mig att avlägsna slöhet. Hoppas att vi tillsammans kan ta vara på denna värdefulla tid och verkligen göra väl de 3 sakerna som Mästaren bett oss, och gå väl den sista vägen i Fas upprätande och rädda flera varelser.

Tack, vår barmhärtiga och storartade Mästare!