Traditionell kultur: Har vi verkligen uppnått andlig tolerans och generositet?

Har vi verkligen uppnått tolerans och storslagenhet?

Under Song-dynastin arbetade Su Shi som lokal tjänsteman i Guazhou-området på den norra sidan av floden, mittemot Jinshan-templet som låg på andra sidan floden. Su Shi diskuterade ofta Zen och Tao med templets abbott, Mästare Foyin

En dag kände Su Shi att han gjort stora framsteg i sin Zenkultivering och tog omedelbart fram sin penna för att skriva ett poem om det. Han beordrade sedan sin assistent att hyra en båt för att ta sig över floden och ge poemet till Mästare Foyin. I poemet stod det: ”Hälsning till himlen i himlen och till ljuset som skiner i världen; de åtta vindarna kan inte röra mig och jag sitter högtidligt på lila och gyllene lotusblommor” (”åtta vindar” refererar till de åtta omständigheterna: intressen, påfund, förtal, ära, smicker, hån, svårigheter och glädje.)

Efter att Mästare Foyin läst poemet tog han upp sin pensel, skrev ett ord på papprets baksida och bad Su’s assistent att ge tillbaka det.

Su trodde att Mästare Foyin skulle prisa hans nivå och förståelse av Zen och kultivering så han öppnade snabbt pappret men där stod endast ett ord ”Skryt!”

Su Shi blev så upprörd att hans ansikte blev blått och han hyrde omedelbart en båt och korsade floden för att kunna argumentera med Mästare Foyin. När han kom in till stranden såg han att tempeldörren var stängd och gissade därför att Foyin måste ha skrämts iväg. När han gick närmare den stängda tempeldörren såg han en lapp. Han gick närmare och läste på den, det stod: ”Sade du inte att du inte berördes av de åtta vindarna? Varför färdades du över floden med skrytsamhetens vind!?”

Su Shi skämdes så pass att han omedelbart vände om, steg ner i båten med ansiktet täckt och återvände hem i tysthet.

Uppför vi oss inte ofta på det här sättet? Vad vi än gör så vill vi höra andras smicker, vi tror ofta högt om oss själva utan att själva se det! När andra pekar ut våra problem blir vi upprörda och motsätter oss det instinktivt.

Vi vill alla säga att vi är toleranta och storslagna men när vi tittar tillbaka, har vi verkligen uppnått det?

Andras problem kommer från våra hjärtan

Su Shi från Songdynastin och Jinshantemplets abbot, Mästare Foyin, diskuterade ofta Zen och Tao med varandra. En dag satt de i meditation mittemot varandra. Efter att Su Shi avslutat sin meditation såg han Foyin sitta upprätt med en kafta på sig och han kunde inte annat än att skratta.
Mästare Foyin frågade varför han skrattade. Su Shi sade skrattande: ”Titta på dig. Du sitter där och ser ut som en hög kodynga”. Även Mästare Foyin skrattade.

Su Shi frågade senare: ”Vad tycker du att jag liknar?”

Foyin svarade då omedelbart: ”Du sitter väldigt upprätt med ett barmhärtigt uttryck i ansiktet, du liknar en Buddha!”

När han kom hem kände sig Su Shi väldigt glad och berättade upprymt om det hela för sin syster.

Xiaomei såg på sin förnöjda bror och sade: ”Han tycker att du ser ut som Buddha eftersom han har Buddha i sitt sinne och därför ser han alla som Buddhor. Du tycker att han ser ut som kodynga för att du endast har kodynga i ditt sinne!”

När man funderar på anklagelser bland utövare, är det inte en liknande situation? Vi tycker att alla runtomkring oss har problem och alla känner sig obekväma så vi klagar på varandra. Är det inte liknande Si Shis och Mästare Foyins situation.

När vi har konflikter med andra är det då orsakat av kodyngan i våra hjärtan? Om vi har rena och barmhärtiga hjärtan kommer vi då att se andra som kodynga? Det verkar som om många av de andras problem egentligen kommer från våra hjärtan.