Inspiration från havet

För några dagar sedan åkte jag med familjen till Kending i södra Taiwan. Jag skrev ned några känslor och tankar under resan.

När jag tittade närmare på havet såg jag våg efter våg, nya vågor som ständigt följde de gamla. När jag betraktade havet på avstånd såg det ut som om himlen och havet blev till ett när blicken närmade sig horisonten. Det förändrades omärkligt. Vita moln i olika skepnader lyste vita mot det klara, mörkblå havsvattnet. Det utgjorde en fantastisk syn. Män och kvinnor, gamla och unga, alla lekte de på stranden. De gick barfota på den rena, vita sanden. Det såg ut som om de letade efter någonting eller sökte efter livets sanna mening.

Det mänskliga livet består av prövningar. Både bra och dåliga saker inträffar. Vi måste gå igenom dem med lugnt sinne, utan att rygga tillbaka eller fly bort från dem. Vi gör saker helhjärtat och med all vår kraft och låter naturen ha sin gång. “En person som inte ber om något är en ädel person.” Vi är nöjda och kräver ingenting. När man är nöjd med sin lott är man vidsynt. Vägen är bred om sinnet är klart.

Havet tar emot floder och rymmer allt. Tålamod, förlåtelse och försonlighet är tecken på självbehärskning, kultivering och visar ens nivå. Som talesätten lyder: “Var sträng mot dig själv och behandla andra generöst”, ”Den som uthärdar blir fri och utan gränser, som havet och himlen. Ha tålamod med andra och allt blir fritt och lätt, som vinden och molnen.” Kultiverare behöver ha Fa i sina hjärtan och göra saker uppriktigt och med tålamod. Man måste alltid tänka på andra först och ha tålamod med andras brister.

Kultiverare gör sig av med alla begär för att uppnå ett klart och rent sinne, ett sinne fritt från strävan. De håller fast vid gudarnas sätt att se på saker. De behandlar personer och saker omkring sig med välvilja och tålamod.