Nordiska Fa-konferensen 2008: Att kultivera i Fa-upprätandeperioden under Fa:s vägledning

Jag började kultivera i Dafa hösten 1998. Jag vill berätta hur jag fick Fa och hur jag genom denna tioårsperiod har försökt att följa med i Fa-upprätandet och harmonisera de händelser och svårigheter som jag har mött.

Innan jag fick Fa levde jag varje dag med en känsla av att inte tillhöra det liv som jag levde, ofta tittade jag upp mot himlen och undrade när jag skulle få komma hem. Vad gjorde jag här egentligen? Varför var jag här? Samtidigt som jag älskade livet, min familj och alla vänner upplevde jag ofta att livet här var utan egentlig mening, mer som en film som skulle genomlevas. Jag upptäckte också att jag själv ofta handlade på ett dåligt sätt mot mitt eget samvete t.ex en situation i min barndom, där jag bodde, bodde det en familj vars ena dotter var handikappad. Det hände ibland att andra barn mobbade henne, varje gång detta hände gick jag hem, jag deltog aldrig men på vägen hem undrade jag alltid varför jag inte sade till de andra att sluta göra på detta sätt.

En dag, nästan som om det var något som bara skulle genomlevas, höll jag i ett sådant litet äpple som inte går att äta, jag vet inte ens när jag bestämde mig för att kasta det på henne men jag vände mig om, hoppade upp och kastade äpplet på henne och samtidigt undrade jag varför jag gjorde det? Efter några sekunder kom hennes far som tog ett hårt grepp om min arm, vände mig om och gav mig en örfil. Jag tittade på honom, tackade honom och gick skamsen därifrån. Jag kommer ihåg flera sådana händelser där jag samtidigt som händelsen utspelas undrar varför jag utför den dåliga handlingen. När jag senare började studera Fa förstod jag att många sådana händelser var ödesförbindelser som knöt oss samman och som löstes upp eller balanserades.

Ofta funderade jag på sådana händelser som bara rullar på i livet utan någon synbar egentlig mening eller förklaring. Jag sökte tidigt olika sätt för att förstå livet men då jag inte hade någon kontakt med religion och jag efter flera försök hade bett Gud om ett tecken eller vägledning började jag experimentera med olika idéer och tankegångar. Jag studerade beteendevetenskap och försökte förstå mänskligt liv utifrån ett vetenskapligt perspektiv men blev aldrig nöjd med de förstålelser jag fick. Jag visste att det fanns en mening, jag såg ju varje dag saker som fick mig att förstå att alla människor är unika och har olika färdigheter till och med övernaturliga förmågor men jag hade ännu inte fått Fa så jag gick vidare i mitt sökande i det vardagliga livet och började sakta, sakta att förfalla. Vid 20 årsåldern började jag att nyttja narkotika och alkohol och inom några år var jag redan missbrukare.

I 30-årsåldern läste jag en bok om en Aboriginstam som levde enligt gammal tradition som tog emot en amerikansk författarinna som gäst under en tid för att visa henne sitt sätt att leva. De ansåg att vårt västerländska sätt att leva är degenererat då vi inte längre levde i harmoni med naturen och universum. Denna stam, då de var ute på vandring och inte hade någon mat, bad de universum om föda. Bönen började alltid med - om det är bra för alla andra varelser i universum så skull vi vilja äta och inom kort så stötte de på ett djur med offerställning eller ätliga växter. En gång bad de universum på samma sätt om att få visa henne deras läkekonst varpå följande dag så ramlade en stammedlem nerför ett stup och bröt benet. Inom några timmar hade de läkt hans ben och de fortsatte sin vandring. Jag blev berörd av sättet som de satte universums och omgivande varelsers behov och tillåtelse främst i allt vad de gjorde och hur detta var deras vägledning i livet.

Jag hade vid den tiden brutit upp med min flickvän och åt inte på hela dagarna, när jag vaknade en morgon så bad jag universum – snälla universum, om det är bra för alla andra varelser så skulle jag vilja äta något idag. Jag tänkte inte mer på det den dagen men vid midnatt så kom en god vän till mig med 5 smörgåsar till baren där jag arbetade och vi åt. Jag hade glömt min önskan men kom ihåg den dagen efter när jag vaknade och jag kände hur denna händelse skulle ha en betydande roll i mitt liv.

I slutet av augusti 1998 kom jag i bråk med polisen och hamnade i häktet. Jag var trött på sättet som jag levde mitt liv och hade redan varit missbrukare i 13 år. Jag renade mitt sinne så gott jag kunde och bad universum om ett liv i sanning. Jag visste då att jag var tvungen att offra saker och gå igenom svårigheter men jag var redo… Efter ca 2 veckor kom en god vän till mig på besök och visade övningarna och gav mig en kopia av Zhuan Falun. Jag hade sökt länge och gått igenom mycket och jag förstod att detta var vad jag hade letat efter. Frågan för mig var bara om jag skulle visa mig vara värdig Dafa och Mästare Li´s mödosamma räddning.

Den 20 juli 1999 började förföljelsen av Falun Gong i Kina. Jag kommer ihåg att jag reagerade på nyheterna då dessa förmedlade den officiella Kinesiska versionen där Falun Gong beskrevs som en samhällsomstörtande sekt, jag blev ledsen för att folk nu blev så lurade och kände också att det som nu hände var en sorts prövning på min tro på Dafa. Inom kort började vi gemensamt med sanningsförklarande aktiviteter och sakta men säkert började medias bild på Falun Gong förändras.

Vi började med att dela ut flygblad som förklarade sanningen, vi hade banderoller uppe i centrala delen av staden under en sammanlagd tid av 6 månader, vi etablerade övningsplatser för att lära ut övningarna till nybörjare och senast så arbetade vi med att sätta upp Shen Yun som fick en enorm effekt för allmänheten i vår stad. Under hela denna tid sedan 20 juli 1999 kultiverade vi i samhället och vi använde hela vårt kontaktnät i vardagslivet för att mobilisera en opinion mot förföljelsen. Familj, vänner, arbetskollegor och affärskontakter alla engagerades på olika sätt för att förmedla den sanna bilden av Falun Gong och förföljelsen.

Samtidigt som jag skriver detta så förstår jag att vi ändå inte har gjort tillräckligt i och med att människor prioritera handel med Kina och att människor har en relativt otydlig bild av det kinesiska kommunistiska partiets natur och historia. En allmän tankegång idag bland våra politiker och medborgare är att ”man inte kan ta till extrema åtgärder mot brott mot mänskliga rättigheter, det blir bara kontraproduktivt, vi ska istället utöka kontakten och på så sätt använda detta för att informera om mänskliga rättigheter”. Jag tror att vi har brustit i att förmedla vad det kinesiska kommunistiska partiet är och hur det trots sin omänskliga natur har lyckats behålla makten i Kina så länge. Vi borde på ett djupare plan erbjuda människor information om KKP. De 9 kommentarerna hjälper människor att se partiet för vad det är så alla sätt och medel att sprida de 9 kommentarerna och göra dem lättillgängliga för allmänheten är något som verkligen brådskar enligt min förståelse.

När vi skulle sätta upp Shen Yun i Linköping var det för mig ett antal kritiska punkter som jag var tvungen att kultivera bort. Den första saken som vi var tvungna att kultivera var fasthållandet till att ha Shen Yun i Linköping. Flera gånger ändrades beslutet att ha föreställningen i Linköping men efter diskussioner med kultiverare som var engagerade i detta så bestämde vi oss för att ha ett lugnt hjärta och fullfölja våra arbetsuppgifter och lita på att Mästaren vet bäst vart förställningen skulle göra mest nytta. Det spelar ju egentligen ingen roll om människorna i Danmark eller Människorna i Sverige blir räddade först, alla bör räddas och alla bör ges en chans. Vi förstod också att genom kultivering så kan också omständigheter förändras. När vi verkligen släppte fasthållandet att ha galan i Linköping började saker att falla på plats nästan av sig själva.

Ca en och en halv månad innan föreställningen kontaktade den kinesiska ambassaden Linköpings Kulturborgarråd med en begäran om att hindra Shen Yun från att uppträda i Linköping. Samtidigt som detta hände så hade vi veckan innan bestämt att utövare från Göteborg skulle komma för gruppläsning och erfarenhetsutbyte för att stärka vår förståelse om Shen Yun. Den söndagen kändes det verkligen att Mästaren var med oss. Tidningar och TV kontaktade oss för intervjuer och vi kunde samtidigt sända upprätta tankar för att rensa alla inblandade från störningar. Det var en fantastisk vårdag och vi kände alla en enorm glädje över att kunna få uppleva denna händelse och bistå Mästaren i Fa-upprätande. Det kändes verkligen som om varje sekund var arrangerad av Mästaren för räddandet av varelser. Resultatet av den kinesiska ambassadens agerande blev det motsatta och engagerade snart hela Sveriges media och till slut utrikesministern i frågan. Flera riksdagsledamöter och ministrar uttryckte sitt ogillande mot ambassadens agerande offentligt och gick på galan.

– Jag tycker den är fantastiskt vacker och det är spännande att se på den, och den ställer ju väldigt djupa frågor, sade Miljöminister Andreas Carlgren.

Riksdagsledamoten Peter Rådberg sade så här om Falun Gong innehållet på galan:
– Har man lite tålamod så kommer godheten till slut att vinna. Det är starkt, det är starkt.

Riksdagsledamoten Gunnar Axén sade:
– Jag tycker det var en fantastisk show, en inspirerande show som lyfter upp. Den är både uttrycksfull, kraftfull och samtidigt finns den kinesiska harmonin i den som lyfter fram delar av vårt liv; spirituellt, religiöst och filosofiskt. Att lyfta fram dessa i en show...jag tycker är väldigt fascinerande.

Att få arbeta med Shen Yun har varit mycket berikande och jag har förstått att det är ofantligt värdefullt att kultivera i samarbete med andra utövare i olika projekt för att den miljö som skapas är så värdefull, allt som inte är i harmoni med Fa kommer onekligen upp och tiden det tar att kultivera en sak i en sådan miljö är mycket kortare än om man ska göra det i vardagliga livet.

Jag själv har alltid hållit ett visst avstånd till andra utövare fastän jag som människa är väldigt social och jag har förstått att det beror på att jag låter min icke kultiverade sida och mina fasthållanden vara det som leder mina handlingar istället för att med gott mod som en Dafa-partikel ge mig in och använda varje möjlighet som Mästaren ger mig för att kultivera bort fasthållanden. Ofta dök det upp situationer där det blev uppenbart att man var tvungen att lita på andra utövare och lita på deras ord att då något inte blev gjort så hade den utövaren verkligen försökt sitt bästa. Det är många utövare som gör saker i ”det tysta” och som inte syns så mycket men ändå är effektiva i det de gör. Våra vägar är verkligen olika . Ibland kan man se de framsteg som andra utövare har nått fastän han inte gör samma saker som jag gör, att vi är olika och har olika förståelse, är olika partiklar av Dafa men vi alla kultiverar samma Dafa.

En sak som blev väldigt tydlig för mig då vi arbetade med Shen Yun och särskilt efter galan var min skrytmentalitet som visade sig alltför tydligt. Jag hade alltid pekat finger åt människor som hade denna tendens och tyckte att det var förfärligt. Under flera diskussioner upptäckte jag att jag själv hade en stor portion av detta. Det enda som kom fram när jag diskuterade var hur bra vi hade gjort i Linköping och hur bra vi hade använt de möjligheter vi hade. Jag förstår nu att inget kan åstadkommas utan Mästaren och Fa och mina medutövare. Jag önskar så fort som möjligt inse mina brister, ändra dem och med kvicka steg följa Mästarens arrangemang. Jag vill av hela mitt hjärta tacka alla Dafa lärjungar, mina genuina vänner och jag hoppas så fort som möjligt kunna förstå hur jag så mycket som möjligt kan hjälpa Mästaren att rädda varelser.

Tack Mästaren för din eviga nåd.
Tack alla medutövare.