Kultiveringserfarenhet av annonsförsäljningen för Epoch Times

Vördade Mästare, kära Dafa-utövare!

Idag kunde jag inte bevara lugnet i hjärtat när jag återigen påmindes om att jag, på den nordiska Fa-konferensen för tre år sedan, delade med mig av mina erfarenheter av annonsförsäljning för Epoch Times. Varje gång under de senaste tre åren när jag råkat ut för motgångar, känt mig bitter, när jag haft det svårt och ville dra mig tillbaka, har jag påmint mig själv om att jag lovat Mästaren att inte dra mig tillbaka och att jag måste fortsätta och göra mitt bästa.

Inför den europeiska Fa-konferensen förra året bad mig den ansvarige för Dafa-föreningen att skriva en artikel om annonsförsäljningen för Epoch Times. Jag tackade blankt nej. Vår annonsförsäljning kunde inte ens täcka tidningskostnaderna i Sverige, jämfört med andra länders, som inte bara täcker tidningarna utan även löner och andra omkostnader. Vi är fortfarande beroende av Dafa-utövares sponsring i flera städer. Det är så få utövare som deltar i annonsförsäljningen. Jag kände stor press och att jag inte orkade göra så mycket som jag önskade och skämdes över att vi inte hade gjort så bra ifrån oss.

Men när jag nyligen gjorde en analys och såg över alla inkomster och utgifter i Sverige sedan jag började med annonsförsäljningen för Epoch Times, kunde jag se i tabellerna att tidningskostnaderna hade fördubblats på grund av en ökad upplaga, tidningarna blev tjockare och tjockare, vilket hade ökat kostnaderna för tryck och transport. Till min överraskning hade även annonsintäkterna ökat från år till år. Jag hade inte märkt att annonsförsäljningen i Stockholm, tack vare några utövares gemensamma insatser, hade uppnått drygt 153 000 kronor, vilket täckte över hälften av tidningskostnaderna i Sverige. Redan under första halvan av 2011 täckte årets annonsförsäljning kostnaderna för tidningarna i Stockholm och Eskilstuna. Inte nog med det, vi kunde också hjälpa andra städer. Resultatet är fortfarande väldigt blygsamt jämfört med andra länders, men detta är våra första steg och en uppmuntran från Mästaren till oss lärjungar.

Under annonsförsäljningen fick jag mycket hjälp av lokala utövare. Jag skulle vilja dela med mig av några erfarenheter.

1, Uthållighet och göra med hjärta

Jag började från noll med annonsförsäljningen, utan några tidigare erfarenheter, men jag ansträngde mig för att göra det bra. Varken min svenska eller engelska var bra, så jag började med den kinesiska marknaden. Jag behövde fortsätta med mitt vanliga jobb för att kunna försörja mig. Varje dag behövde jag resa 2,5 timmar fram och tillbaka till jobbet, så jag måste använda den här tiden för att sälja annonser. Jag följde upp allt jag såg och hörde där jag såg kopplingar till annonser. Jag skickade e-post och ringde. Jag brukade ringa mina kunder innan vi träffades. Det gjorde jag för det mesta på helger, på väg till och från jobbet eller när jag väntade på bussen. Sedan träffade jag kunderna för att prata om annonserna. Ibland kunde det ta lång tid innan ett eller två kontrakt kunde skrivas. Annonserna kostade från 50 till över 1 000 euro.

Att sälja annonser innebar en kultiveringsprocess. Under de senaste tre åren upptäckte jag betydande förändringar hos mig själv. Jag blev bättre på att behålla lugnet när det hände något, jag glömde inte längre att byta tunnelbanelinje på hemvägen för att jag blev upprymd när en kund ville skriva kontrakt med mig och jag blev inte heller lika nedslagen om kunden inte längre ville köpa en annons. Istället behöll jag ett lugnt sinne och försökte göra mitt bästa för att rädda människor och jag var uthållig och sökte fler människor som hade ödesförbindelse med Dafa. Jag behandlade alla kunder lika, oavsett hur stor affären var.

En del kunder delbetalar fakturan. En gång ringde jag en kund ett dussintal gånger för att påminna om en fakturabetalning på 247 euro, utan att vara stressad eller irriterad. Till slut svarade kunden: ”Du behöver inte ringa mer. Så snart jag kommer hem ska jag betala fakturan och jag kommer dessutom att betala in nästa faktura i förväg.” Jag fick sedan också en förklaring till varför betalningen var försenad, det var inte med avsikt. Jag ringde ofta till andra länder för att hitta potentiella kunder. Jag ringde till Italien, Storbritannien, Grekland och Kina. Så snart jag fick lite information, tog jag fasta på den. Ibland när andra utövare hittade potentiella kunder, ställde jag upp och hjälpte till. Mästaren såg att jag hade hjärta för att bidra till Epoch Times. Han förde samman mig med människor som hade ödesförbindelse med mig så att jag kunde knyta dem till Epoch Times.

En kund hade ett företag som gjorde invändiga renoveringar. Han började med en liten 50-euros annons. När kontraktet gick ut, uppmuntrade jag honom att göra en större annons. Just då var han och hans fru mitt uppe i en skilsmässa. Han var på dåligt humör och försökte få utlopp för sitt missnöje med sin fru och hennes föräldrar. Han blev mer och mer arg och jag kände att han var väldigt deprimerad. Jag föreslog att vi skulle göra klart kontraktet och sedan prata om hans bekymmer. Han tecknade ett långtidskontrakt som omfattade närmare 1 000 euro. Därefter lyssnade jag tålmodigt på honom när han berättade. Jag förklarade Dafas principer och uppmanade honom att vara tolerant och hänsynsfull gentemot sin fru och att strunta i oväsentliga saker. Han tyckte att jag förstod honom och att jag var rättvis och ilskan försvann. När vi skildes åt var han mycket lättad och jag var glad över att kunna hjälpa till. Senare gick det bra för honom. Han och hans fru återförenades och hans företag fick många uppdrag. Hans tankar började rätas upp. Han berättade för mig att den kinesiska ambassaden hade kommit med hotelser och ville få honom att köpa annons i ambassadens tidning. Han vägrade bestämt. En gång betalade han hela annonskostnaden direkt för att hjälpa oss.

En dag ringde han upp mig och förklarade att han hade rekommenderat två svenska vänner att annonsera i Epoch Times och de ville få mer information om annonseringen. Jag svarade att det gick bra men att jag måste hitta en tolk eftersom min svenska inte var så bra. Då sade han att det inte var något problem och att han kunde ställa upp och översätta. Vi träffades på en restaurang som han höll på att renovera. Han hade förberett med kaffe och kakor. Han rekommenderade varmt Epoch Times för sina vänner och jag hjälpte till med min halvdåliga svenska. Stämningen var glad. Vi var alla på gott humör och de två vännerna blev ännu mer intresserade.

På vägen hem från mötet när jag tänkte på hur barmhärtig Mästaren var som så skickligt arrangerade det hela för en lärjunge, kunde jag inte hindra tårarna från att komma. Jag kunde inte finna ord för min tacksamhet gentemot Mästarens nåd. Jag måste bara göra bättre ifrån mig. Med andra utövares hjälp kunde jag senare underteckna ett stort annonskontrakt tillsammans med de två kunderna. Jag kände att varje kontrakt var förutbestämt sedan lång tid tillbaka. Nu förde Mästaren mig till dem som hade ödesförbindelse. Vi behövde inte tänka så komplicerade tankar för Mästaren hade redan banat vägen för oss, om det var blockerat på ett ställe, fanns en öppning någon annanstans. Vi måste bara våga försöka.

2, Släppa egot, samarbeta som en kropp

Annonsförsäljningen var en process med kontinuerlig exponering och eliminering av fasthållanden. I början trodde jag att många utövare skulle delta i marknadsföringen av Epoch Times, så att det bara var för mig att följa efter. När jag tänkte på den höga tidningskostnaden och de extremt få utövare som deltog i annonsförsäljningen, kände jag mig maktlös och väldigt bekymrad. Det fanns en period då jag inte lyckades hitta nya kunder samtidigt som de gamla inte ville stanna kvar. Många konflikter uppstod. Jag kände stor press. Då började jag prata om annonsförsäljningen med alla utövare som jag träffade. Jag hoppades att de kunde hjälpa till, men det slutade med att många blev irriterade när jag hela tiden försökte få samtalen att handla om annonsförsäljningen. Det var svårt och jag kände mig ledsen och bitter inombords.

Jag lugnade ner mig, studerade Fa och tittade inåt. Jag upptäckte att jag hade många mänskliga tankar. Jag ville låta andra göra jobbet, var rädd för att ta ansvar, kände upprymdhet och avundsjuka. En rad fasthållanden exponerades. Jag såg också mitt fasthållande till att skryta, avsiktligt eller oavsiktligt. Jag tyckte även om att höra komplimanger och ogillade kritik. När konflikter uppstod, tittade jag inte inåt. Jag lät min starka vilja ta överhanden och fortsatte bara. Jag kände mig faktiskt chockad. Det var inte att bekräfta Fa, det var att bekräfta sig själv. När jag sedan förstod Fa bättre, ändrade jag min inställning och reflekterade över mina ord och handlingar. När jag blev mer vaksam på mina fasthållanden, alla sorters dåliga tankar som uppstod, kunde jag lättare identifiera dem och ta bort dem, gång på gång, samtidigt som jag förbättrade mitt tålamod.]

Fa-upprätandeprocessen tillåter inte att vi stannar i samma fas för länge. Jag insåg att vi helt enkelt måste sälja annonser för att få tidningen att etableras i Sverige, vi har inget annat val! Vi måste arbeta hårt för att komma in på de västerländska marknaderna. Vi måste öka tidningsupplagan för att hitta fler nya kunder. Utövarna i Stockholm var medvetna om vikten av samarbete. Jag öppnade mig och utbytte erfarenheter med andra utövare. Vi hade en uppriktig diskussion för att undanröja hinder för varandra. Jag slutade med att tänka på mig själv så mycket och samarbetade med de andra. Inom kort uppnådde vi oväntade positiva resultat. Genom gemensamma ansträngningar kunde vi öppna nya distributionsplatser, utspridda över Stockholms centrum, på viktiga platser där kineser bor och i närliggande snabbköp och restauranger. Ofta var vi tre till fyra utövare som åkte och talade med ägaren på plats. Vi ändrade också distributionssätt. Vi slutade lägga tidningar på kinarestauranger och talade i stället om för dem var de kunde hämta tidningarna. Nu gick det uppåt med tidningens distribution. Annonskunderna började tävla med varandra. Tidningens chanser att etableras i de vanliga människors samhälle blev goda.

Jag upplevde många xinxing-prövningar under hela processen och rördes av yttre störningar och fällde tårar när jag möttes av andra utövares missförstånd, misstro och hårda ord. Jag kände att det var omöjligt att förklara för andra utövare och ju mer jag försökte, desto mer besvärligt blev det. Det kändes väldigt omtumlande. Då publicerades Mästarens nya jingwen som handlade om att Dafa-lärjungar måste studera Fa. Jag kände mig väldigt skyldig. Det kändes som om alla Mästarens ord var riktade till mig. Jag tittade inåt för att identifiera mina fasthållanden – ah! Jag visste ju redan att jag hade fasthållanden till komplimanger, så varför blev jag ledsen när jag hörde hårda ord? Hur länge skulle jag behålla detta fasthållande? Då försvann alla tankar som sade att jag hade rätt, alltid rätt. Meditationen blev avkopplande och lugn på ett sätt som jag inte hade upplevt på länge. Jag upplevde åter gudomlighet och det finaste i kultiveringen.

Det inträffade subtila förändringar i den omgivande miljön medan mitt xinxing höjdes gradvis. Annonsförsäljningen gjorde också framsteg och fungerade bra. En kund som jag kämpat med under drygt två månader, tecknade äntligen ett stort annonskontrakt. En annan stamkund som hade ett treårskontrakt, ville först inte förlänga det, men bestämde sig sedan för att förlänga det med ett år till. Hon berättade att hon inte ville sponsra den ondskefulla KKP-tidningen längre. Så hon fick också mer upprätta tankar! Jag blev väldigt rörd. Det är verkligen så att vi kultiverar och Mästaren ger oss Gong. Faktum är att vi egentligen inte gjorde någonting, det var Mästaren som gjorde det. Vår barmhärtige Mästare tar hand om alla levande varelser i världen.

Jag hade en annan erfarenhet som gav starka intryck. Det handlade om vikten av samarbete mellan utövare. Tidningar samordnades och distribuerades snabbt i vår region. Alla försökte möjliggöra för läsare att få tidningen så snart som möjligt. Om tidningarna kom sent av någon anledning, tog utövare snabbt kontakt med rederiet och väntade tills tidningen kom fram. Allt verkade spontant men var i själva verket mycket välordnat. En utövare från Uppsala kom varje vecka med tåg eller buss till Stockholm för att hämta tidningar. Resan tog över tre timmar, tur och retur. Han kom i ur och skur. Samarbetet och den överordnade samordningen bildade ett upprätt fält och annonsförsäljningen fick också ett genombrott. Som exempel åkte jag och en annan utövare till en thailändsk livsmedelsaffär för att fråga om vi fick lägga tidningar där. Samtidigt pratade vi om annonsering. Vi påminde varandra, samarbetade väl och efter en del förhandlingar tillät ägaren inte bara att vi kunde lägga tidningar där, utan tecknade också ett långsiktigt kontrakt med oss. När kunder annonserar i tidningen, stödjer utövare dessutom med upprätta tankar. Många handlade i livsmedelsaffären och berättade för ägaren att de fått informationen om affären från Epoch Times. Ägaren blev väldigt nöjd och gav oss ytterligare förtroende till ett långsiktigt samarbete.

3, Alla vill att Epoch Times ska vara bra

Alltfler kineser tyckte nu om att läsa Epoch Times. De blev särskilt glada när de kunde hitta tidningar i närheten. En pensionär som hade arbetat på Ericsson tidigare hämtade alltid Epoch Times i god tid och erbjöd sig att upprätthålla ett utlämningsställe. En man som arbetade i tunnelbanan var också en trogen läsare. Han läste tidningen varje vecka och gladdes åt att hans fru nu också tyckte om att läsa Epoch Times. Hon jobbade som turistguide. En annan ung man berättade för oss att han hade läst många kinesiska tidningar, men att han tyckte att Epoch Times var allra bäst. Nu läste han inte längre de andra tidningarna, bara Epoch Times! Vissa pro-demokratiska kineser beundrade alla utövare som arbetade med Epoch Times och New Tang Dynasty. De bad mig ofta att jag skulle förmedla deras hjärtliga hälsningar och tacksamhet till alla utövare. De tog också initiativet att rekommendera Epoch Times för sina vänner och olika bibliotek. Nu började många kineser säga att antalet tidningar var för få och att de var slut om de kom sent.

Alla stödjer Epoch Times. Vi måste göra bättre ifrån oss med marknadsföringen. Det kommer inte bara att bidra till räddningen av fler levande varelser, utan också att hjälpa Epoch Times att fungera bra och överleva, vilket är vår gemensamma ambition. Det är vad Mästaren vill. Alla förändringar som skett hos människor, alla utövares ansträngningar under alla dessa år, allt gav mig mod och självförtroende. När jag tidigare stod inför vedermödor och bakslag fick jag ofta negativa tankar. Nu förstod jag att det var de som hindrade mina framsteg. Ett upprätt hjärta är viktigast för att klara av det och det är också för att testa om vi tror på Mästaren och Fa. Gudarna ser vad människor gör och Mästaren och goda gudar kommer att hjälpa till. Jag hoppas verkligen att fler utövare kommer att arbeta med annonsförsäljning. Låt oss gemensamt hjälpa Mästaren att räta upp Fa. Låt oss bidra till att Epoch Times kan etablera sig i vanliga människors samhälle så snart som möjligt!

Rätta mig gärna om jag har fel.

Tack Mästare! Tack!