Dagboksanteckning: Sandra och hennes katt

20 februari 2003

I måndags stötte jag ihop med vår försäljningschef Sandra i köket på jobbet. Hon undrade om jag hade haft en bra helg och jag svarade att det hade jag och undrade hur hon hade haft det. Hon berättade att hennes katt hade gått bort. Den var bara åtta år och hon hade begravt den i söndags. Hon var väldigt ledsen.

Därefter återvände hon till sitt rum och jag hörde hur hon berättade samma sak igen för en annan kollega.

Idag, möttes vi igen i köket och jag undrade om hon ska behålla den andra katten. Hon svarade ”Ja, men katten som är kvar saknar den andra. De var som två syskon. Grannbarnen brukade leka med dem för att de var så fina och snälla. Katten som hade gått bort brukade följa efter brevbäraren varje morgon. Brevbäraren tyckte om katten, den följde honom hela vägen runt området men stannade när de var tillbaka vid vårt hus för då visste den att den inte fick gå längre." Vi begravde katten på en solig plats i trädgården. Hela familjen grät.

Hon log när hon berättade om katten som hade lämnat den här världen i en stillsam men nostalgisk underton. Jag blev till min förvåning mycket berörd. Berörd av kattens vänliga sinnelag. Berörd av min kollegas stora saknad då hon tänkte tillbaka på de små detaljerna och minnena av katten.

Jag sade, ”Sandra, den dagen då du berättade om katten för mig mindes jag en liten berättelse.” Sandra stod med en kopp vatten i handen och lyssnade.

Jag sade: ”Det är en berättelse om Sakyamuni. En dag skulle Sakyamuni skynda sig iväg på en resa med två av sina lärjungar. De blev törstiga under färden och när de kom till en plantage med vattenmeloner skickade Sakyamuni iväg den lärjunge som såg lite bättre ut för att tala med flickan som satt och vaktade melonerna. Innan lärjungen ens kom nära flickan så hade hon kört iväg honom. Sakyamuni skickade då den andra lärjungen för att tala med flickan. Lärjungen fick en fin och stor vattenmelon av flickan. Lärjungarna var förundrade, vad var nu detta? Sakyamuni berättade att de hade varit på en sådan här resa i ett tidigare liv och under deras färd hade de sett en död katt vid vägkanten. Lärjungen som såg lite bättre ut stod inte ut med stanken och gick sin väg. Den andre tyckte det var synd att katten bara skulle ligga där och begravde den istället. Flickan som vaktade vattenmelonerna var den där katten i ett föregående liv”

Sandra såg väldigt glad ut och sade ”åh, är det sant? Vilken bra berättelse!”

Jag sade, ”så var inte alltför ledsen. Ett liv har tagit slut men det börjar nog om på nytt. Livet hos en bra katt kommer nog aldrig att bara försvinna….”

Översatt från: http://clearharmony.net/articles/200302/10617.html
Kinesisk version: http://www.yuanming.net/articles/200302/17599.html