Jag fördes tillbaka till Shenyang och spärrades under en tiodagarsperiod in på stadens polisstation och och senare på Shenyangs fångläger. Jag och min familj har sedan dess varit trakasserade av ordföranden och medlemmarna i bostadskommitté.
I september 1999, kom sekreteraren, distriktsordföranden och några andra tjänstemän hem till oss för att tvinga mig att skriva på ett "garantibrev", att inte öva Falun Gong igen. Jag vägrade och arresterades olagligt. När jag kom in på polisstationen möttes jag av en avskyvärd stank. På cementgolvet låg en psykiskt sjuk kvinna. Hon var utan byxor och hade varblåsor överallt på benen. Kvinnan led av en smittosam hudsjukdom och hade inte tvättat sig på länge. Överallt låg det mänskligt avskräde. Ett dussintal andra psykiskt sjuka patienter befann sig även i rummet - det var skrämmande. Personlig hygien var inte att tänka på, den enda toaletten saknade dörr och det kom en konstig lukt ur handfatet. Det fanns en enkel träbrits att sova på och två till tre personer skulle dela på en sliten, smutsig och stinkande filt. Temperaturen i rummet sjönk allteftersom tiden gick. Fönstren var otäta och de kalla vintervindarna drog genom rummet. Vi skakade. De psykiskt sjuka patienterna höll igång dag som natt. På kvällen klädde de av sig nakna, skrek och kastade kallt vatten runt om i rummet. Ibland kröp de ned under vår filt och bajsade; de smetade okontrollerat runt avföringen med sina händer. Falun Gong-utövarna försökte upprepat att tvätta dem. Vi våndades. Någon dusch fanns inte. Vi använde en handduk och lite kallvatten istället. Måltiden bestod av inlagda grönsaker. Ibland fick vi dela på ett bröd och en soppa med några grönsaker i.
Under september till oktober 1999 hade totalt 48 kvinnliga utövare hållits fångna på polisstationen. Över 20 av dem hade torterats med elektriska batonger.
Den 14 oktober började vi att hungerstrejka mot tortyren och misären, Den 15 oktober fördes jag till en hjärntvättsklass som anordnats av 610-byrån. Min familj begärde oupphörligt att jag skulle släppas. Utan min vetskap tvingade de min man att skriva under ett "garantibrev". Jag släpptes inte förrän i december. Myndigheterna avtvingade min familj 1000 Yuan.
I januari 2001 skulle jag besöka en medutövare som är i sjuttioårsåldern och som hjälpt mig under den tid jag var fängslad. Strax efter min ankomst, tog sig några poliser in hos oss. Vi hade inte gjort något olagligt men vi fängslades ändå i 15 dagar.
När ett "känsligt datum" närmar sig börjar polisen komma för att högljutt trakassera oss, knacka på vår dörr och övervaka varenda rörelse. Till och med när jag besöker släktingar måste jag rapportera var jag är. Jag har förlorat min frihet.
Översatt från: http://clearharmony.net/articles/200305/12173.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2003/4/17/48538.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...