Li Zhongmin var en 30-årig invånare i Lijiatun nr 64, samhället Tangtun, stadsdelen Wanjialing, Wafangdian, staden Dalian, Liaoningprovinsen. Han arbetade hos ett utländskt företag i Dalian Utvecklingsdistrikt. Han var lång och stark, hade ett rent, trovärdigt utseende, var stabil och fördomsfri, och han var varm och ytterst noggrann när han tog hand om andra. Medutövare gillade att kalla honom ”stora långe grabben” eller ”långe Li”.
Innan 20 juli 1999 var Zhongmin en assistant för en gruppövningsplats i (tidigare Xishan) Dalian Utvecklingsdistrikt. För att underlätta gruppstudierna av Fa, hyrde två andra medutövare och han en stor lägenhet tillsammans. Han var mycket trevlig och godhjärtad mot andra. Genom att kultivera Dafa, disciplinerade han sig själv enligt Fa-principerna Sanning, Godhet och Tålamod. En gång när distriktets arbetarfack organiserade en rörelse i form av ”Ge din kärlek” för att gynna bönder långt borta i bergsområdet, donerade Zhongmin 800 yuan från sitt lön, vilket orsakade stor uppståndelse i hans distrikt.
Innan och efter 20 juli 1999
I juni 1999 började polis trakassera utövare vid deras gruppövningsplats. Platsen där Zhongmin övade rörelserna trakasserades svårt . Polisen tillät dem inte att hänga upp banderoller om gratis utlärning vid platsen. Zhongmin försökte stoppa polisen från att ta ner banderollerna och polisen förde honom till den lokala stationen. Ända sedan dess var han en måltavla som nyckelperson för förföljelse.
Den 20 juli 1999 arresterade polisen flera frivilliga assistenter. Medutövare åkte till stadens myndigheter för att fridfullt vädja där man begärde frisläppning av olagligt fängslade utövare. En stor grupp poliser och armésoldater slog och slet iväg dessa utövare, vilka höll sig själva till standarden för Falun Dafa genom att inte slå tillbaka när man attackeras, eller förolämpa tillbaka när man förolämpas. De flesta utövare tvingades lämna framsidan vid Dalian Myndighetsbyggnad. Eftersom Zhongmin och flera andra utövare insisterade att stanna där, misshandlades de av polisen.
En medutövare mindes att hon blev förfärad när hon såg Zhongmin, därför att han hade sår över hela sitt ansikte och hans hals var lila på grund av behandlingen han fick motta. Zhongmin berättade senare för oss att det var många poliser som slog honom och nöp hans hals tills hans skinn lossnade.
Sedan dess började en än värre förföljelse mot Falun Dafa-utövare. Polisen låste in Zhongmin i staden Wafangdian fångläger i Dalian, Liaoningprovinsen. Han fortsatte öva rörelserna och blev ofta slagen av fångar.
Fa-upprätande i Peking
I juni 2000 publicerade Mästaren artikeln ”Mot fulländning” (Det essentiella för vidare framsteg II). Zhongmin åkte vid fem tillfällen till Peking för att bekräfta Fa. De två första gångerna gick han ut ur Himmelska Fridens polisstation på ett öppet och värdigt sätt och tog banderollen han använde med sig.
Under samtalen han hade med polisen vid Himmmelska Fridens station, insåg han att det var många medutövare som inte hade stigit fram ännu och han ville att de skulle bekräfta Fa genom att komma till Peking. Han berättade för medutövare vad han upplevde i Peking, hur rörande och mäktiga scenerna av Dafa-lärjungar mitt i Fa-upprätandet var. Med hans uppmuntran, steg många medutövare fram för att bekräfta Fa.
Vid utbyte av erfarenheter, tyckte han att han kunde göra bättre genom att åka till Himmelska Fridens Torg en gång till. Han hade inga pengar kvar, så han sålde sin cykel och åkte till Peking med tåg med en annan medutövare i juli 2000. De två tog med sig en 1,4 meter lång banderoll till toppen av Himmelska Fridens byggnad vid tiden när polisens kontroll var väldigt strikt. På grund av storleken, lyckades de inte att veckla ut banderollen fullständigt och fångades av polisen. Både uniformerad och civilklädda poliser misshandlade honom tills hans ansikte blev svullet bortom igenkännlighet. De skickade honom åter till Himmelska Fridens polisstation. Med rättfärdig övertygelse och upprätta tankar, gick han ut inför ögonen på de civilklädda poliserna.
Han hittade snabbt sin medutövare, men de förråddes av en hotellägare. Han fördes till Dalian drogrehabiliteringsinstitutet (där hjärntvättsklasser hölls). Han torterades upprepat och skickades sedan tillbaka till Dalian Utvecklingsdistrikts fångläger. Han dömdes sedan olagligt till två och ett halvt år i arbetsläger och låstes in i Dalian arbetsläger. Han gick igenom fyra och en halv månads tortyr i arbetslägret. Med upprätta tankar kom han igenom fem grindvakter och flydde från den onda hålan. Efter det var de hela tiden på jakt efter honom.
Den grymma tortyren och den förfärliga miljön i fängelset kunde inte skaka hans fasta övertygelse i Dafa. Efter flykten studerade han Fa med ett lugnt sinne i flera dagar. Han fann flera medutövare och hade flera små utbyteskonferenser. De studerade ”Mästare Li Hongzhis tal vid Fa-konferens i Great Lakes i Nordamerika” (Vägledning på resan). De höjde sin förståelse tillsammans och förstod att de inte bara skulle bekräfta Fa, de skulle också förneka de gamla krafternas arrangemang. De skulle höjas på ett öppet och värdigt sätt och komma tillbaka välbehållna. Zhongmin bestämde sig för att åka till Peking en fjärde gång.
På den kinesiska nyårsafton år 2001, bar mer än tio av dem nya kläder och tog tåget till Peking som om de firade festivalen. De anlände till Peking på morgonen på nyårsdagen. De var omedvetna om att den iscensatta "självbränningen" hade ägt rum dagen innan. De såg bara att poliser fyllde torget. Flera medutövare och han vecklade ut en banderoll som sade, ”Falun Dafa är bra!” Polisen arresterade dem och förde dem till Himmelska Fridens station. De tog foton på honom, men kunde inte hitta någon matchning i deras databas. Zhongmin och de andra utövarna låstes in i en metallbur och misshandlades eftersom de vägrade att samarbeta med polisen. Senare låstes han in i Pinggus län fångläger Peking.
Han utbytte erfarenheter med medutövare som var inlåsta i samma cell med honom inuti Pinggu fångläger, som kom från hela landet. Tillsammans förbättrade de sin förståelse av situationen baserat på Fas principer. De gick i en hungerstrejk och vägrade att låta sig förhöras. Om polisen med våld försökte dra ut utövare, höll de fast i metallgrinden tillsammans. Senare använde poilsen en domkraft, kofot och spetshacka bland andra vertyg för att bryta upp grinden. Utövarna höll alla fast i metallgrinden utan att släppa. Polisen använde högvoltiga elektriska batonger för att chocka utövarnas händer och slog dem med träbatonger, vilket orsakade att deras ansikten och händer sprack. Under den tiden hade de hungerstrejkat i fem dagar. Zhongmin stod längst framme vid grinden. Utövarnas kroppar uthärdade polisens våldsamma behandling under hela morgonen. Senare slogs grinden upp med våld. Alla Dafa-utövare i sina celler misshandlades brutalt och en del av dem förlorade medvetandet. Polisen satte handfängsel och fotbojor på dem. Handfängslet skar djupt in i Zhongmins handleder. En del medutövare mindes senare att det var väldigt chockerande att se hur djupt fängslet skar in i hans kött. Detta lämnade en permanent skada på hans handled. Vi kan tänka oss hur mycket smärta han gick igenom.
Under den starka gruppens upprätta tankar, började polisen på den sjätte dagen släppa utövare. Zhongmin släpptes på den tolvte dagen.
Vid hans frisläppning stötte han plötsligt på två medutövare vid tågstationen. Då dessa två medutövare blivit rädda, hade de inte vecklat ut sin banderoll. De delade erfarenheter och sedan återlämnade alla tre sina biljetter. Zhongmin ledsagade nästa dag de två utövarna till Himmelska Fridens Torg. Han hade fortfarande allvarliga skador från fängslandet i fånglägret. De två utövarna höjde sin banderoll medan den nationella flaggan höjdes och fördes iväg av polisen. Han kände sig väldigt ledsen att se dem arresterade. Efter att ha återvänt hem, upplystes han till att han inte nådde ett tillstånd av att ge upp självet fullständigt. Medutövare mindes att han alltid strikt disciplinerade sig själv i enlighet med Fa. Han agerade alltid enligt Fa så fort som han upplystes till några principer. Zhongmin hade sett de rena hjärtan i sina medutövare och glömde att han fortfarande återhämtade sig från sina skador – han hade varit beslutsam i att ledsaga dem till Peking.
Den 15 januari 2001 tog Zhongmin igen ett tåg till Peking. Vid den tiden var biljetter svåra att få tag i och polisen kollade alla strikt. Inga av utövarna tog personligt ID-kort med sig. Fem av dem anlände emellertid till Peking utan hinder på morgonen den 16 januari. De kom till Himmelska Fridens Torg precis vid tiden av hissandet av den nationella flaggan. Zhongmin korsade den stopplinjen, vecklade ut banderollen där det stod ”Sanning, Godhet, Tålamod” och ropade ”Falun Dafa är bra!” Andra medutövare vecklade också ut sina banderoller. Flera poliser rusade emot dem och förde dem till Himmelska Fridens station. En polisman sade, ”Ni var helt enkelt som fyra beskyddande krigare. Ni är modiga. Ingen märkte höjningen av flaggan, de såg bara er!”
De fördes senare till Chaoyang distrikts fångläger. Zhongming började där hungerstrejka och vägrade dricka vatten. Hans misshandlades av fångar när han direkt började göra övningarna. Senare blev fångarna för trötta för att misshandla honom och de lämnade honom ifred. Efter över tjugo dagars hungerstrejk utan vatten, blev han extremt svag. Fånglägret blev rädda för att han skulle dö och släppte honom sedan i tysthet. De sade åt honom att inte berätta för någon att han varit i fånglägret.
Fastän vi inte kan höra Zhongmins röst längre, uppenbarar sig hans berättelser klart i våra sinnen. Det finns många andra rörande berättelser om honom.
Gör klargörande material, förklarar fakta dag och natt
Med utsändandet av den iscensatta ”självbränningen på Himmelska Fridens Torg”, blev ett stort antal människor i fastlands-Kina lurade. För att exponera lögnerna effektivt och rädda levande varelser, hängav sig Zhongmin igen till att förklara fakta till allmänheten angående förföljelsen av Falun Dafa.
I maj 2001, följdes han av polismän från Utvecklingsdistriktets allmänna säkerhetskontor på Harbinvägen medan han levererade Dafa-material till medutövare. Han arresterades då och fördes till ett allmänt säkerhetskontor. Polismännen använde olika grymma metoder för att tortera och chocka honom med en elektrisk batong. De krossade hans tår med en hantel för att tvinga honom avslöja källan till faktamaterialet. Han uthärdade smärtan och jämrade sig inte en gång. Tre till fyra polismän turades om att misshandla honom. Polismännen satte sig ner för att hämta andan när de blev utmattade. Trots det förklarade Zhongmin tålmodigt fakta till dem. De slutade misshandla honom och satte honom i fängsel på den tredje våningen. Polismännen rapporterade till deras överordnade för att motta sina bonusar.
Zhongmins namn sattes på listan för efterlysta sedan han lämnade arbetslägret sent i december 2002. Han hungerstrejkade i protest, sände upprätta tankar och bad om Lärarens stöd. Nästa morgon rörde han mirakulöst sina händer vilka var handfängslade bakom hans rygg till hans framsida. Han hoppade från den tredje våningen och lyckades tryggt fly medan han var handfängslad. En medutövare sade, ”När jag först såg honom, skakades mitt hjärta och jag nästan bröt ut i tårar.” Trots det log han och skämtade med mig, ”Var inte rädd, det är jag!” Hans mörka röda tröja och byxor var sönderslitna på flera ställen. Ett tryckförband satt på hans panna som ett resultat från den våldsamma misshandeln och det fanns mörka sår på hans ansikte. Högra sidan på hans ansikte var allvarligt svullet vilket gjorde det svårt för honom att öppna sina ögon. Det fanns många skador och sår över hela hans kropp. Hans läppar var sargade från att ha bitit dem hårt. Det var över en vecka innan såren sakta bleknade bort.
Han började snart klargöra sanningen när hans kropp återhämtat sig. Han ville inte sluta när medutövare tyckte att han borde vila. Sent i juni 2001 rapporterade en bybo som inte förstod sanningen, om den nya materialplatsen i stadsdelen Sipin i staden Pulandian till myndigheterna. De nya maskinerna och utrustning som hade installerats förstördes. Han arresterades igen. När han såg polismännen komma flydde Zhongmin till berget via bakutgången. Polismännen sprang efter honom och avfyrade fyra till fem skott, vilket fick byborna i panik. Han kunde inte fly och togs tillbaka till Pulandian allmänna säkerhetsbrigad. Åter igen lyckades Zhongmin frisläppa handfängslet med sina upprätta tankar och hoppade från tredje våningen. Han förenade sig igen med det rådande Fa-upprätandet.
I Zhongmins sinne, existerade inte ordet “rädd”. Närhelst han såg någonting som skadade Dafa, tolererade han det helt enkelt inte. Sista gången han återvände till Peking 2001, såg han några förtalande ord mot Dafa postade på en buss, han tog omedelbart bort dem medan passagerarna tittade på. Det fanns personer på bussen som var bedragna av lögner. De var arga och sade att de skulle skicka honom till ett allmänt säkerhetskontor. Zhongmin förklarade med tålamod fakta om Dafa och berättade för dem hur Dafa hade förföljts. Han berättade för dem om såren på sin kropp. Passagerarna blev tysta.
Zhongmin tänkte alltid på dessa medutövare som var olagligt fängslade. Närhelst Lärarens nya artiklar publicerades, försökte han alltid sitt bästa för att informera medutövarna i fängelserna så snart som möjligt. Han tog en gång en högtalare med en förinspelad sändning av Lärarens nya artiklar till ett område nära staden Wafangdians fångläger och hängde upp den på ett passande ställe. Medutövarna som följde med honom sade, ”Zhongmin, häng inte upp den än, det är en polisbil i närheten.” Det var som om Zhongmin inte hörde några ord, det enda som fanns i hans sinne var att låta medutövarna höra Lärarens nya artiklar så fort som möjligt. Då de hängde upp högtalaren, var det mörkt. Det fanns inga bussar och en taxi kostade extra pengar. För att spara pengar för att klargöra sanningen, åkte Zhongmin på sin motorcykel från Wafangdian tillbaka till Dalian under de kalla vinternätterna utan några varma vinterkläder. En tårfylld medutövare mindes, ”När Zhongmin kom in, blev jag mållös. Han var blek och hans ögon rann. Med den frysande kalla vinden, frös hans tårar och rinnande näsa till flera istappar som hängde från hans käke. Hans ansikte och läppar var stelfrusna och domnade. Han mumlade”. Medutövaren snyftade till. Det var så tyst att inget ljud kunde höras i huset. I nordvästra Kina, är det mycket vanligt att temperaturen sjunker till -20 grader på vintern.
För att inte låta fler studenter och fakultetsmedlemmar i universitetet låta sig luras av vilseledande propaganda och missförstå Dafa, satte Zhongmin många gånger upp högtalare vid varje universitetsområde så att de kunde höra fakta.
Zhongmin blev mer flitig, sparsam och med båda fötterna på jorden i sitt liv. Alla visste att de borde vara sparsamma. Medutövarna mindes svårigheterna Läraren fick utstå under hans spridande av Fa för flera år sedan. Läraren åt lärjungarnas rester inklusive riskorn klarlämnade på bordet eller jordnötter som föll på golvet - Läraren plockade upp dem och åt dem.
När det var varmt under sommaren, fanns det inget kylskåp, ibland kunde resterna bli dåliga innan nästa måltid. Varje dag åt Zhongmin resterna först, även när de hade blivit gamla, han njöt av sin mat som vanligt. Under ett tillfälle när det inte fanns någon mat i huset, bad jag Zhongmin att köpa lite matvaror när han var ute på ett ärende. Han gjorde sällan någon matköp, men han återvände med en stor påse med grönsaker vilket han hade köpt. Han sade att den hade kostat en yuan. (För en yuan kan man köpa ett till två kilo grönsaker i genomsnitt.) Det fanns många stora och gamla äggplantor i olika grå-gröna och grå-gula färger. Alla var nöjda och åt detta i flera dagar. Zhongmin la aldrig ut pengar för att bada i allmänna badhus. Under den kalla vintern, tog han helt enkelt ett kallt vattenbad med tvättsvamp. Han spenderade aldrig pengar på mat när han var ute, han väntade med att äta tills han återvänt hem. Han använde alla pengar till att göra Dafa-material för att rädda levande varelser.
För miljontals Dafa-utövare, orsakade förföljelsen att många förlorade sina arbeten, familjer och materiella ägodelar. Det hade nästan gått fyra år sedan han besökte och talade med sin egen familj. För att bekräfta Dafa och rädda levande varelser, hängav sig Zhongmin till det stora rådande Fa-upprätandet.
Många Dafa-utövare saknar sina familjer. När jag först träffade Zhongmin, frågade jag om hans familj. När han talade om sina föräldrar, lyste en obeskrivlig ledsnad i hans ansikte på grund av att han inte hade träffat sin familj under en lång tid.
Var god och se följande länkar för fler relaterade rapporter:
http://se.clearharmony.net/articles/200306/6717.html
http://se.clearharmony.net/articles/200306/6552.html
http://se.clearharmony.net/articles/200305/6369.html
http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/5/14/22001.html
Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/6/21/37192.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/6/4/51594.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...