Berättelsen om en Dafa-utövares väg under Fa-upprätandet

Denna berättelse handlar om en utövare som började att kultivera under 1995 och hon är nu i är 50-års åldern.

Från sjukdomar och självmordstankar, till Dafa och en ny väg

Hon började att bli äldre och hade sedan tidigare en ganska svag konstitution, hon led av ätstörningar, gallsten, magproblem, reumatism och många andra krämpor. Inga långtidsbehandlingar hjälpte henne och hon kände sig mycket pessimistisk.

I oktober 1995, fick hon låna Kinesisk Falun Gong av en vän. Ju mer hon läste, desto mer upphetsad blev hon. Hon läste boken två gånger i rad och sade sedan till sig själv, ”Slutligen fann jag den rätta vägen!”. Den kvällen var hon så upprymd att hon grät. Från den dagen gick hon in på kultiveringsvägen.

Studera Fa, erhålla Fa, kultivera hjärtat, minns Mästarens föreläsning och bli en god människa

Efter att ha kultiverat i en månad, gjorde det en kväll mycket ont i både armarna och benen. Nästa dag kändes kroppen lätt och vid ett läkarbesök konstaterades det att alla sjukdomar hade försvunnit. Förutom att göra de fem övningarna varje dag var hon mycket noga med att följa Mästarens ord, vara omtänksam mot andra samt att vara en god människa.

Dafa förtalas, hon åker till Peking för att be om rättvisa

Den 20 juli 1999, startade plötsligt den onda förföljelsen. Rykten och lögnerna spreds överallt. När hon såg hur media förtalade Dafa och hur bulldozers hjärtlöst jämnade Dafa-böcker med marken, skar det som knivar i hennes bröst. Tårarna föll utmed hennes kinder. Oberörd av familjemedlemmarnas misstycke, fortsatte hon att öva och studera Fa. Flera månader senare, insåg hon och de andra utövarna att som Dafa-utövare, borde de gå ut och säga några ord om rättvisa. Därför åkte de för att vädja.

I december 1999, efter noggranna förberedelser, tog hon tåget till Peking tillsammans med tre andra utövare. Oväntat rapporterades detta till hennes arbetsenhet. De tre utövarna fördes tillbaka och spärrades in i 15 dagar. På fånglägret misshandlades de och utsattes för glåpord av polisen. Efter två veckor ville polisen att utövarna skulle skriva under ett garantibrev (om att sluta utöva). Hon nekade detta bestämt. Hennes make undertecknade det i hennes namn, men hon rev sönder brevet. Till sist signerade hennes make ett förtryckt brev och körde henne hem.

I hemmet övervakades hon och låstes in av sin make. Hon fortsatte att utöva och studera Fa. När hon tänkte på att resan till Peking inte hade nått sitt syfte, kände hon sig ledsen

I juni 2000, bröt hon efter noggranna förberedelser sig ur svårigheterna och for ensam till Peking. På vägen stötte hon ihop med några andra utövare. När tåget stannade i Jiaozuo i Henanprovinsen, arresterades de. På fånglägret vägrade hon att uppge sitt namn och adress. Flera dagar senare, stod en av utövarna från samma ort inte ut med tortyren och uppgav adressen till hennes hemort. Arbetsenheterna förde dem tillbaka och spärrade in dem på den lokala polisstationen.

Poliserna använde alla slags metoder för att tvinga henne att ge upp sin övertygelse. Utövarna berättade för polisen om sina erfarenheter som ett sätt att klargöra sanningen och sa till polisen att Falun Dafa är bra. När polisen insåg att det var omöjligt att få som de ville, sa de till familjemedlemmarna att komma för att övertala henne att ge upp sin övertygelse. Vilseledda av regeringens lögner läxade familjen upp och slog henne. Slutligen skrev hennes dotter de ”tre Nej-uttalandena” [att sluta utöva Falun Gong, att inte träffa andra utövare och att inte åka till Peking för att vädja] i hennes ställe. En annan anhörig undertecknade uttalandet och hon frisläpptes.

Lögnerna och påtryckningarna från arbetsenheten och polisen gjorde maken alltmer förbittrad. Han hotade med skilsmässa för att få henne att sluta öva. Bestämt gav hon ett råd till sin make, ”Det är Dafa som har givit mig ett andra liv. Just nu, har Dafa en svår tid. Det är dags för mig att stå upp och tala sanning. Om du vill skilja dig, är det ditt val. Jag kommer inte att sluta öva.” Maken nämnde aldrig mer ordet skilsmässa, men fortsatte att övervaka henne och tillät henne inte att tala med de andra utövarna.

Att ädelt klargöra sanningen, rädda människor med upprätta tankar och handlingar

Under Fa-studierna insåg hon sitt ansvar – att använda olika sätt att avslöja den onda förföljelsen för människor. Hon använde sin visdom för att kringgå svårigheterna hon ställdes inför inom familjen, kontaktade medutövare, erhöll sanningsklargörande material och gick tyst ut för att sprida dem.

Mästarens föreläsningar bejakade Dafa-elevernas upprätta tankar och handlingar och det fick henne att känna en oerhörd uppmuntran. Full av förtroende, tog hon ett modigt steg ut ur huset och klargjorde sanningen om förföljelsen för människorna i grannskapet. Förutom Fa-studier och övningar, gick hon dagligen ut för att klargöra sanningen. Hon berättade fakta för alla hon mötte. Varje gång hon gick ut, tog hon med sig material som klargjorde sanningen och använde sig själv som exempel då hon berättade om Falun Gong. Efter att personen hade förstått henne gav hon denne lite material. Resultaten var mycket goda.

Hon bjöd hem vänner och grannar för att berätta om hur hon blivit förföljd och visade en video för att låta dem se den brutala förföljelsen med egna ögon.

När hon kom hem hade hon ofta med sig mycket grönsaker. Dottern frågade, ”Mamma, varför har du köpt så mycket grönsaker. Hur skall man kunna äta allt det här?” Hon svarade, ”När jag stötte ihop med bönderna kunde jag inte låta bli att berätta för dem om Falun Gong. Efter att ha talat med var och en av dem, köpte jag lite grönsaker.”

När hon såg arbetare som knuffade en kärra i en uppförsbacke, gick hon över för att hjälpa dem. På bussen överlät hon sitt säte till andra. Om hon såg människor i svårigheter, gick hon dit för att hjälpa dem. När de andra kände värmen och vänligheten hos en Dafa-utövare, berättade hon för dem om förföljelsen och om det vackra i Dafa.

Tidigare, sade hon aldrig så mycket. Nu när hon gick ut för att klargöra sanningen, ju mer hon talade, desto bättre blev resultaten. Hon hade ingen utbildning, men hennes uppriktiga och vänliga ord fick människor att känna det goda och genuina i Dafa.

Polisen i trakten och vaktbolaget på hennes arbetsplats trakasserade henne ofta. Hon förstod att de var människor som behövde att få veta sanningen och berättade för dem hur mirakulöst hon tillfrisknat när hon började att utöva, hon sa, ”Förfölj inte Dafa-utövare mer. De som gör dåliga gärningar kommer att få betala för det i framtiden.” Polisen blev mållösa och kände sig så generade att de inte vågade se henne i ögonen.

En del utövare förstod henne inte riktigt och tyckte att hon var lite oförsiktig när hon berättade om sanningen för människor ansikte mot ansikte. Hon jämförde då sitt uppförande med Dafa och blev övertygad om att hon inte gjorde något fel. Hon sa, ”Mästaren vill att vi skall värdesätta tiden och klargöra sanningen för att rädda människor. Att klargöra sanningen ansikte mot ansikte har varit mycket effektivt. Det gör ett djupt intryck på människor och reder ut många missförstånd om Dafa. Det är en bra sak! Varför skulle jag inte göra det?” Hon berättade för utövarna om sina erfarenheter, ”När jag först kom ut för att klargöra sanningen, var jag också lite rädd. Men jag insåg att rädslan var egoistisk och något som vi alla borde gör oss av med under vår kultivering. Om vi gradvis släpper taget om rädslan, kommer vi att få mycket bättre resultat när vi klargör sanningen. Om vi använder säkerhet som en ursäkt för att dölja vår rädsla, tillåter vi rädslan att finnas kvar, den kan växa och skapa ett stort hinder. Vad jag kan förstå av Mästarens föreläsningar så finns det inga exempel att följa, kultiveringsvägarna hos alla utövare är olika. Du sänder flygblad, jag klargör sanningen, han hänger upp banderoller. Några gör si, andra gör så, alla gör saker för att hjälpa Mästaren att räta upp Fa. Det viktiga är att vi under processen gör oss av med våra fasthållanden.” Efter erfarenhetsutbytet, började några av de andra utövarna att släppa sina rädslor.

Under processen, mötte hon även mycket envisa människor. Hon talade om för dem att Dafa och Mästaren är de mest upprätta, de är de bästa, de är oskyldiga och de förtalas, samt gav dem video-CD:s. De allra flesta förstod och gav Dafa sitt stöd. Några sa, ”Efter kulturrevolutionen, är det ingen egentligen som längre tror på kommunistpartiet. Om de använder så låga och brutala metoder för att förfölja Falun Gong, kommer slutet för dem inte att se så bra ut. Vi ser fram emot den dag då Falun Gong återfår sitt goda rykte.”

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/8/11/39024.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2003/7/25/54565.html