Vakterna i detta tvångsarbetsläger stoltserar med att flagga för ”utbildning, omskolning genom övertalning och att rädda människor” medan de bedrar, torterar och ödelägger för att nå sina mål, att få Falun Gong-utövare att ge upp sin övertygelse. Under vintern klädde fängelsets vakter av de beslutsamma utövarna för att låta dem frysa utomhus hela natten. På morgonen tog vakterna dem till ett tomt rum där flera vakter åt gången gav dem chocker med elektriska batonger. Vakterna vred med kraft om utövarnas hud med tänger, stoppade extremt stark peppar i deras munnar, näsor, ögon och öron; satte fast deras händer och fötter i metallringar och hängde upp dem i tre dagar och nätter; stoppade igen deras munnar med nyligen använda sanitetsservetter; och tvångsmatade de utövare som påbörjat hungerstrejker med utspädda färska mänskligt exkrement.
Fängelsevakterna turades om med att angripa de utövare som förblev beslutsamma. Varje utövare anvisades till en så kallad ”hjälp- och utbildningsgrupp” bestående av en manlig och två kvinnliga vakter, en ”ordinarie lärare” och två till tre ”assisterande lärare”. Först brukade en kollaboratör (tidigare Falun Gong-utövare som blivit vilseledd på grund av hjärntvätt och tortyr) och ledaren för gruppen försöka hjärntvätta utövaren. Om utövaren inte gav upp sin övertygelse, skulle hårdare metoder tas i bruk. En gång togs en kvinnlig utövare med efternamnet Xu till ett rum som snart skulle rivas. Det var mitt i vintern. Hon sattes fast med metallringar i sittande position på en säng, utan att kunna röra sig eller sova. Gruppledaren och de ordinarie lärarna turades om att plåga henne dag och natt genom att slå henne, sparka henne med sina stövlar, ge henne chocker med elektriska batonger på hennes händer, fötter, bröst, rygg och till och med i hennes mun. Hennes tunga täcktes med blåsor och hennes händer och fötter var svullna och skadade. Hon torterades på detta sätt i 54 dagar.
En 62-årig kvinnlig utövare med efternamnet Cui släpades varje dag från tredje våningen, antingen till ett kallt, blött rum eller utomhus. Två ”ordinarie lärare” stoppade extremt stark peppar in i hennes mun och näsborrar och gav henne chocker med en elektrisk batong tills hennes kropp var täckt med blåmärken och luften fylldes av lukten från bränt kött. Fängelsevakterna vred om hennes fingrar, tår och hud med tänger. Cui torterades varje dag tills hon inte längre kunde stå upp. Vakterna lät henne inte slippa undan och fortsatte tortera henne i ytterligare 10 dagar med alla sorters knep och verktyg. De släpade alltid iväg henne på natten och skickade tillbaka henne till hennes rum på morgonen. Hon tvingades böja sig ner till marken för att lukta på mänskliga exkrementer nyss uppgrävda från toalettgropen.
Håret på några kvinnliga utövare rakades av helt och hållet. Några utövare torterades tills de blev medvetslösa. De väcktes sedan med kallt vatten eller genom att någon nöp dem i akupunkturpunkten i philtrum (området mellan överläppen och näsan, punkten heter Renzong, även känd som Shuiou) och tvingade dem skriva den så kallade ”fyra punkter” (ett tillkännagivande där de lovar att inte utöva Falun Gong, inte vädja, inte dela ut material som förklarar fakta eller umgås med Falun Gong-utövare). Om de vägrade skriva på tillkännagivandet så torterades de igen. En utövare med efternamnet Li i femte brigaden torterades så länge att hon befann sig på dödens rand. Då meddelade polisen hennes familj att de skulle komma och hämta henne. Hon dog kort därefter.
I slutet av förra året kidnappades 11 utövare från Chicheng och togs från sina hem till tvångsarbetslägret. När de fördes upp till fjärde våningen blev de samtidigt slagna av en mängd vakter tills deras ansikten var alldeles svullna. Vakterna försökte tvinga dem att ge upp deras övertygelse och sa att om de inte omvändes så skulle de få elchocker med elektriska batonger. Dessa utövare var alla hemmafruar från landet. Vakterna slog dem från 7 eller 8 på kvällen tills morgonen därefter. Utövarna på andra och tredje våningen kunde höra ljuden av misshandeln och vakternas vrålande.
På grund av sin höga ”omskolningsfrekvens” blev man på Gaoyangs tvångsarbetsläger år 2002 vid upprepade tillfällen intervjuade av journalister från Hebeis Provinsiella och Kinas Centrala TV-stationer. Fängelsevakter från hela landet kom till detta tvångsarbetsläger för att lära sig dess grymma tekniker. Närhelst människor kom till tvångsarbetslägret för att göra intervjuer hölls de beslutsamma utövarna fängslade av vakterna i isolerade rum och de vaktades noga för att förhindra att någon såg dem. När journalisterna frågade utövarna om deras liv i tvångsarbetslägret brukade vakterna arrangera så att utövarna videofilmades medan de bar mat från lägertjänstemännens kök. Vid ett tillfälle begärde högre myndigheter att en undersökning av lägrets utövare skulle genomföras. Tvångsarbetslägret valde ut ett antal utövare som skulle besvara frågorna. Utbildningschefen för den kvinnliga gruppen gav undersökningens frågeformulär till några utvalda utövare först och talade om för dem hur de skulle besvara frågorna. Under den faktiska undersökningen övervakade många vakter utövarna noggrant. Efter att undersökningsgruppen åkt, blev utövarna som avslöjat den verkliga situationen i tvångsarbetslägret en efter en skickade till kontoret för att bli straffade.
Ledaren för fängelsevakterna använde ofta olika metoder för att tvinga utövare att göra deras personliga hushållsbestyr, såsom att göra bomullstäcken och tvätta deras kläder och filtar. De tvingade utövarna att varje dag göra dessa sysslor. De var även tvungna att köpa tvål och tvättmedel till överpris med sina egna pengar. Utövare tvingades att tvätta håret på några av ledarna.
Varje gång någon delegation från högre myndigheter kom för att inspektera Gaoyangs tvångsarbetsläger, blev hårt arbete inställt för dagen och utövarna brukade bli tvingade att sjunga, dansa, utföra kinesiska folkdanser och spela midjetrummor samtidigt som de skulle låtsas att de var glada. De beslutsamma utövarna brukade fängslas vid sina sängar och torteras i många dagar. De beslutsamma utövarna tvingades varje dag att utföra över 10 timmars hårt arbete. Till och med utövare i femtio- och sextioårsåldern tvingades att utföra hårt arbete.
Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/8/13/39080.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/7/21/54356.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...