Gudomlig påverkan: Den röda tråden binder samman älskade som befinner sig tusentals mil från varandra

Människor förr trodde att deras livsväg var förutbestämd. De ansåg att människans alla händelser hade arrangerats av gudar, vilka var osynliga för det mänskliga ögat. Forntidens folk var inte så tävlings- eller konkurrensinriktade, eftersom de inte ville skaffa sig ytterligare karma.

I det kinesiska språket, finns det ett uttryck som lyder,”Den gamle mannen under månen”, vilket ungefär betyder ”äktenskapsmäklare”. Det finns även ett ordspråk som lyder, ”Den röda tråden för människor samman trots att de befinnner sig 1000-tals mil ifrån varandra,” vilket betyder att de älskades relationer med varandra är förutbestämda. Här nedan följer en historia om dessa två uttrycks ursprung.

Det var en gång en man som hette Wei Gu, han bodde i Dulin. Båda hans föräldrar hade dött när han var barn. Han ville därför gifta sig så snart han kunde. Men trots hans bröllopsiver så blev alla hans äktenskapsförslag avslagna.
Under Zhenguans andra år, i Tang Taizongs styre, befann han sig på en resa i Qinghe, och stannade till på ett hotell i den södra delen av staden Song. Där träffade han en annnan resenär som berättade för honom om en ung kvinna som var dotter till en tjänsteman i Qinghe-regeringen som hette Pan Fang. Wei Gu inbjöds att möta Pan-familjen, de skulle träffas framför Longxingtemplet, strax väster om hotellet nästa morgon.

Mycket tidigt nästa morgon rusade Wei Gu iväg till templet. Månen var fortfarande uppe på natthimlen när han kom fram. Då såg han att det satt en gammal man på en trappa och lutade sig mot en väska och läste en bok under månens sken. Wei Gu tittade till på boken, men kunde inte förstå vad som stod på den. Så han frågade den gamle mannen,
”Vad är det för bok du läser? Ända sedan jag var liten, så har jag alltid läst många språk, jag har till och med läst sanskrit. Ända måste jag erkänna att jag aldrig tidigare har stött på det här språket som den här boken är skriven på. Vad kan du berätta om den?” Den gamle mannen log och sade, “Den här boken är inte skriven av människor, så hur skulle du kunna läsa den?” Wei Gu frågade därför, ”Men snälla berätta, var kommer boken ifrån?”
Den gamle mannen sa då, ”Den kommer från den osynliga världen.” Wei Gu frågade, ”Varför är någon från den osynliga världen här?” Den gamle mannen svarade, ”Du kom för tidigt. Det är inte jag som inte skulle ha varit här. Alla organisatörer i den andra, eller undervärlden (Yin-världen) sköter om allt som ska hända i människovärlden (Yang-världen), så varför ska inte vi vara här?”

Wei Gu frågade, “Berätta för mig; Vad är du ansvarig för?” Den gamle mannen svarade, ”Mänskliga äktenskap”.
Wei Gu blev upprymd och sade, “Mina föräldrar dog när jag var liten, så jag skulle vilja gifta mig när jag är ung, eftersom jag inte vill att min släkttråd ska dö ut. Men alla mina äktenskapsförslag som jag har gett under de sista tio åren har avslagits. Någon berättade för mig om Pans dotter. Tror du att hon vill gifta sig med mig?”
Den gamle mannen svarade: ”Nej hon kommer inte att bli din hustru. Kvinnan som du ska gifta dig med, är bara tre år gammal nu. Hon kommer att gifta sig med dig när hon är sjutton år.” Wei Gu frågade, ”Vad har du i din väska?”
Den gamle mannen svarade, ”Det är den röda tråden som jag använder för att binda ihop de älskades fötter med. När det har blivit förutbestämt att ett par ska gifta sig, binder jag samman deras fötter med den här röda tråden. Det spelar ingen roll om de två sedan blir fiender, förmögna eller reser långt bort från varandra, så länge som den röda tråden finns, så kommer de att gifta sig med varandra. Så länge som dina fötter är bundna till hennes så är det ingen ide för dig att söka efter någon annan.”

Wei Gu frågade, “Vem är det som är min hustru? Var bor hon?” Den gamle mannen svarade: ”Flickan föddes och kom till en familj, där man säljer grönsaker, på norra sidan om hotellet. ”Wei Gu frågade, ”Kan jag få se henne?” Den gamle mannen svarade, ”Hon är alltid hos den gamla kvinnan som säljer grönsaker, kom med mig, så ska jag peka ut henne för dig. ”De andra människorna som Wei Gu hade avtalat möte med dök inte upp den morgonen.

Den gamle mannen stängde sin bok och plockade upp väskan. Wei Gu följde efter mannen till marknaden. Där såg de en gammal kvinna med ett blint öga, som höll i en tre-årig flicka. Båda verkade vara mycket smutsiga och fula. Den gamle mannen pekade på flickan och sa, ”Detta är din hustru.”

Wei Gu blev arg och frågade, ”Kan jag döda henne?” Varpå den gamle mannnen svarade, ”Det är förutbestämt att den här flickan ska bli förmögen och få ett anständigt liv. Hon kommer att bli lycklig med dig. Hur ska hon då kunna dödas?” Sedan försvann han.

Wei Gu reste tillbaka hem och vässade en kniv. Han gav kniven till sin tjänare och sa åt honom, ”Du har alltid haft bra ordning på saker. Om du kan döda den här flickan åt mig så ska jag belöna dig med 10.000 mynt. ”Tjänaren ställde upp. Han gick till marknaden, med kniven gömd i rockärmen. Han högg flickan och sprang sedan iväg. En stor folkmängd var på marknaden och tjänaren kunde ta sig iväg obemärkt från platsen.

När tjänaren hade kommit hem igen frågade Wei Gu honom, “Högg du ihjäl henne?” Varpå tjänaren svarade, ”Jag försökte att hugga henne i hjärtat, men jag misslyckades och högg henne mellan ögonen istället.”

Wei Gu fortsatte att erbjuda äktenskap, men utan något resultat. Tiden rann iväg och ytterligare fjorton år passerade. Då erbjöd en man som hette Wang Tai honom ett jobb som fängelsevakt. Wang Tai arbetade som försvarsbefäl och han hade varit bekant med Wei Gus far när han levde.
Wang Tai uppskattade Wei Gus arbete och han gav därför sin dotter att gifta sig med till Wei Gu. Wei Gus hustru var sexton-sjutton år och var mycket vacker. Wei Gu blev mycket nöjd. Han tyckte dock att det var underligt att hans hustru alltid bar en konstgjord liten blomma, mellan sina ögonbryn. Hon hade blomman på sig jämt, till och med när hon badade.

I slutet av året, frågade han sin hustru varför hon alltid hade en konstgjord blomma mellan ögonbrynen. Hon berättade då för honom, ”Egentligen är jag brorsdotter till Wang Tai, och inte hans dotter. Min far var borgmästare och dog i tjänsten. Jag var bara ett litet barn då. Min mor och bror dog också lite senare. De enda ägodelar som mina föräldrar lämnade efter sig var ett hus i staden Song. Jag bodde där ett tag med min barnsköterska, som hette Chen. Vi kunde hålla oss vid liv genom att sälja grönsaker. Chen tyckte synd om mig och hon tog alltid hand om mig. När jag var tre år tog Chen med mig till marknaden. Där kom det en gång en galning med kniv som högg mig mellan ögonbrynen. Det efterlämnade ett ärr mellan mina ögonbryn, som jag gömmer med en blomma. Ungefär sju till åtta månader senare kom min farbror till Lulong för att tjänstgöra där. Han adopterade mig som sin dotter och jag flyttade med honom och sedan gifte jag mig med dig.”

Wei Gu frågade, “Hade din barnsköterska Chen bara ett öga?” Hans hustru svarade, ”Ja, hur visste du det?” Då bekände Wei Gu och sa, ”Den där galningen, var faktiskt i själva verket ditsänd av mig. Detta är så märkligt.” Sedan berättade han hela historien för sin hustru.

Hädanefter fick paret ännu mer respekt för varandra. De fick senare en son som de döpte till Wei Kun, han kom så småningom att få den prestigefyllda posten att bli guvernör i Yanmen. Hans mor fick mycket ära genom sin son.

Människan kan inte förändra sitt öde. Borgmästaren i staden Song, fick höra talas om historien om det förutbestämda bröllopet och gav därför hotellet namnet “Förlovningshotellet” (Engagement Hotel) .

Allt sedan dess så har personen som säkerställer att människor ska mötas och gifta sig med varandra, kallats för ”Den gamle mannen under månen”, eller även förkortat ”Månmannen”.