Den kinesiska kulturens historia, del 2

Zhang Tianling

Det sägs i Yuan Ming Bao i Vår och Höst, att Shen Nong började tala sex timmar efter att han föddes. Han kunde gå fem dagar senare och han hade fått alla sina tänder bara sju dagar efter att han föddes. När Shen Nong var tre år, visste han redan hur man odlade marken. Enligt Huai Nan Zi-Xiu Wu Xun, såg Shen Nong ibland att människor blev förgiftade eller sjuka på grund av felaktiga matvanor och han kom då ner för att "lära ut hur man odlar grödor" enligt jordens förutsättningar – torr eller fuktig, näringsrik eller mager. När det gäller Shen Nong, är han mest berömd för legenden om "Smaka hundra örter". I början blev Shen Nong förgiftad över 70 gånger per dag efter att ha provat 100 örter. Senare fick han ett rött spö som hjälpte honom att få reda på egenskaperna hos alla örter – "neutrala, toxiska, kalla eller varma". Ända sedan dess har det praktiserats traditionell medicin i Kina.

Från de här historiska förteckningarna och folksagorna, kan vi förstå att de tre kejsarna utöver stor dygd, ägde stora himmelska förmågor. När människan skapades, skänkte Gud dem möjligheten till ett oberoende liv, så att de kunde frodas och föröka sig och samtidigt skapades en tidsperiod då mänsklig och gudomlig kultur samexisterade. Den unga mänskligheten steg ur vaggan, steg för steg, under Guds beskydd. I Första moseboken i Bibeln, står det att "Gud skapade kläder av skinn åt Adam och hans hustru", efter att Adam och Eva kastats ut från Edens lustgård.

De forntida kulturerna var rena och enkla. Människor prisade nektar, hälsade våren, började arbeta när solen gick upp och lade sig att sova när solen gick ner. De kände varken till livets nöjen, hat eller död och levde ett liv som var helt i enlighet med naturens gång. I den forntida teorin om den Yttersta Sanningen (eller Shang Gu Tai Zhen Lun på kinesiska) som nämns i den Gule Kejsarens Interna Klassiker, står det att "forntidens människor kände till Tao, levde efter Yin och Yang och vandrade tillsammans efter färdighet och öde. De hade väl balanserade matvanor, fasta levnadsvanor och jäktade inte när de arbetade, därför kunde de ha sunda kroppar och sinnen, leva hela sin naturliga livslängd och gå bort efter hundra år." Lao Zi sade, "Tao och Fa kommer naturligt." När människor helt följer livets naturliga gång, befinner de sig i ett tillstånd av att vara i Tao utan att kultivera Tao.

Tiden då människor och gudar levde tillsammans bestod och upphörde inte förrän de Fem Kejsarnas tid började. I volym 15 i Tai Ping-periodens Kungabok, står det att Chi You attackerade den Gule Kejsaren med armarna och båda sidor utkämpade en stor kamp i området kring Zhuo Lu. Chi You använde magi för att frammana en tät dimma, som varade i tre dagar. Som svar beordrade den Gule Kejsaren Feng Hou att göra en kompass för att visa riktningen. Det står nedskrivet i Shan Hai Jings Da Huang Bei Jing att Chi You bjöd in vindens och regnets mästare för att framkalla kraftiga vindar och tunga skyfall. Den Gule Kejsaren frammanade då en fe vid namn "Ba", som hjälpte honom att stoppa regnet och därefter dödade han Chi You.

Tiden då människor och gudar levde tillsammans har även beskrivits i grekisk mytologi. År 1870 upptäckte tysken Schliemann resterna av staden Troja, i Hissarlik i Turkiet, vilket bevisade att kriget mellan greker och trojaner, som beskrevs i Homeros epos, inte var en fantasi. Titeln på den tolfte delen av det episka verket Illiaden är "Alla gudarna skyndade till slagfältet, där de visade sin oövervinneliga kraft."

Nästan alla gudarna i den grekiska mytologin, såsom Zeus, Hera, Poseidon, Hermes, Apollo, Ares och Athena var inblandade i det trojanska kriget.

Krig där både gudar och människor var inblandade, finns även beskrivna i Kina. De är skildrade i den Historiska förteckningen över Apotheosis, som skrevs av Xu Zhonglin under Ming-dynastin. Lao Zi, den största himmelske guden och Tongtian-prästen skrev tillsammans ner Apotheosis förteckning och den överlämnades till Jiang Ziya av den störste himmelske guden. Under tidsperioden då Wu Wang slog till mot Zhou, dog många gudar och Taos i striden. Deras själar framträdde vid Apotheosis bord och Jiang Ziya upphöjde dem till att bli rättfärdiga gudar eller onda andar, enligt investituret i Apotheosis förteckning och andarnas goda eller ondskefulla karaktär. Gudar som inte dog i kriget, såsom Yang Jian, Ne Zha, Li Jing och Lei Zhenzi, sade också adjö till Wu Wang och gav sig iväg för att leva i enskildhet, för att kultivera och inte längre blanda sig i världsliga angelägenheter igen.

Gudarnas ursprungliga kultur degenererades slutligen till mänsklighetens ursprungliga nivå.

"När den Stora Vägen slutligen förkastades, framträdde mänsklighet och rättvisa på mänskliga nivåer." När Konfucius talade till sin lärjunge, Zigong, sade han tårögd, "Den Stora Vägen har försvunnit från jorden för en lång tid" och ideologin Konfucianism grundades. I det förgångna, när Kejsare Wu (Zhou-dynastin [1100 till 711f Kr]) besegrade Kejsare Zhou (Shang-dynastin [1600 till 1100 f Kr]) och alla gudarna lämnade den mänskliga världen, började själva den mänskliga rasens historia. Konfucius lära om att inte diskutera den ondskefulla, våldsamma kraften, söndrade och förvridna system och brist på respekt mot gudar, kan härledas från Zhou Gongdan, Kejsare Zhou Wus yngre bror.

Några år innan Konfucius påbörjade sitt liv, föddes en person i södra Asien som skulle komma att skaka himmel och jord. Han var vida berömd och var känd som den store och magnifike Buddha Shakyamuni. Han föddes i en period då Indien befann sig i ett tillstånd av förändring och oro. Den enda religionen som existerade i Indien på den tiden, var bramanism, som befann sig i nedgång och ersattes av flera olika kultiveringsmetoder, såsom de Sex mästarnas oortodoxa lära, de Sextiotvå insikterna, de Sex skolornas filosofi och så vidare. Under den perioden var Indien splittrat. Indiens sargade tillstånd beskrevs i Chang A Han Jing, som nämnde minst sexton större stater, som Serwei, Mojieti, med flera. När Shakyamuni steg ner till jorden för att förmedla sin lära och rädda alla levande varelser, var Indien känt som de fem gifternas ondskefulla land.

Femhundra år efter Konfucius och Shakyamunis födelser, föddes en stor upplyst person i Israel. Det var Jesus Kristus, kristendomens grundare.

När Jesus Kristus föddes, befann sig Israel också i ett oroligt tillstånd. "Uttåget från Egypten" i det gamla testamentet berättar att Jahve gav Moses de tio budorden (tio Guds bud) på berget Sinai, efter att han ledde israeliterna ut ur Egypten och de förbjöd israeliterna att göra tio saker. Ändå bröt israeliterna ofta mot de tio budorden. De tillbad avgudar och dyrkade andra folkslags onda andar. Länderna Assyrien (722 f Kr), Babylonien (586 f Kr), Persien (539 f Kr), Grekland (168 f kr) och Rom (63 f kr) införlivades med Israel. När Jesus föddes regerade Kejsare Augustus i Israel och judendomen var indelad i ett antal religiösa fraktioner, såsom fariseer, sadduceer, karaiter och essener. Under den perioden steg Jesus ner till den mänskliga världen som en människa, uträttade mirakler, spred sitt evangelium och erbjöd räddning.

Efter att gudarna gett sig av efter att ha uträttat sina historiska uppdrag, oavsett om det var Lao Zi, Konfucius, Jesus eller Shakyamuni, så steg de alla ner till jorden för att räta upp den mänskliga civilisationen. De var också här på grund av att den mänskliga rasens moral hade börjat sjunka. Det var Jesus som sa, "En frisk person behöver ingen läkare, det gör bara en som är sjuk. Jag kom inte för att söka rättfärdiga människor, utan för att leta efter syndare." Religioner skapades när den Stora Vägen gick tillbaka och den mänskliga kulturen kom till. Efter perioden Vår och Höst i Kina (722 - 481f Kr), fanns de tre lärorna [undervisningar/vägar] Konfucianism, Buddhism och Taoism kvar. Ridån till den mänskliga rasens verkliga historia gick sålunda upp.