Lu Xiangjun var en duktig flöjtist. Närhelst han kom till en vacker plats med en skön vy över sjön lade han ankare och spelade sin flöjt. En månskenskväll under vårens mitt rodde han sin båt över till Jun-kullen för att koppla av för sig själv och ta ett par drinkar. Efter var bägare spelade han sin flöjt. Plötsligt såg han en fiskebåt närma sig i det dimhöljda vattnet. När båten kom närmare såg han en gammal man med vitt hår och buskiga ögonbryn som styrde båten. Den gamle mannens utstrålning verkade vara utöver det vanliga.
Lu lade ifrån sig flöjten och stod upp för att välkomna honom. Den gamle mannen band sin båt vid Lus båt och gick ombord. Efter de sedvanliga hälsningarna sa den gamle mannen, ”Jag hörde din flöjt och tyckte att den var stark och klar. Jag tyckte också att din musik var utomordentlig så jag kom för att träffa dig.
Förundrad sa Lu Xiangjun ingenting. Efter ett par drinkar sa den gamle mannen, "När jag var barn lärde jag mig att spela flöjt. Får jag lära dig?"
Lu Xiangjun var ivrig att lära så han stod upp för att visa respekt inför den gamle mannen och svarade, “Jag skulle vilja bli din sista elev."
Den gamle mannen tog fram tre flöjter. Den största krävde båda armarna för att hålla den. Den andra flöjten hade normal storlek och den tredje var tunn som en pensel. Lu Xiangjun visade återigen respekt för den gamle mannen och bad honom spela.
Den gamle mannen sade, “Jag kan inte spela den största flöjten. Jag kan inte spela den andra heller. Jag kan spela den minsta för dig men jag är inte säker på att jag ens kan avsluta en enda melodi.”
Lu Xiangjuan svarade, “Jag skulle vilja veta mer om de två flöjter du inte kan spela på.”
Den gamle mannen sade, “Den största brukade finnas i himlen där den spelades för gudar och gudinnor. Om jag spelar den i den mänskliga världen skulle människor och marken försvinna. Solen och månen förlora sitt ljus och de fem planeterna – Venus, Jupiter, Merkurius, Mars och Saturnus – skulle ändra plats. Berg skulle kollapsa och jag vill inte ens nämna de andra katastrofer som det skulle resultera i.
Den andra är för gudomarna i grottorna i Pengali, på Yegu-öarna och i de Odödliga Bergen såväl som för Moder Wang i Kulun-bergen. Om jag spelar denna flöjt i den mänskliga världen kommer stenar och sand att flyga runt i skyn och fåglar kommer att falla till marken. Djurs huvuden kommer att spricka, deras inre organ kommer att störas och alla unga liv kommer att dö av chocken. Människor kommer inte ha en chans. Jag kommer inte ens nämna de andra effekterna.
Jag spelar den minsta flöjten för att underhålla mina vänner. Allting och alla kännande varelser i världen kan lyssna till det men så snart jag spelar den kommer de att bli störda. Därför är jag inte säker om jag ens kan avsluta en melodi.
Efter dessa ord tog han fram den tredje flöjten och spelade tre toner. Plötsligt kom en storm över sjön som piskade upp våldsamma vågor som kastade fisk och sköldpaddor ur vattnet. Lu Xiangjun och hans tjänare blev rädda. Efter fem toner skrek och jämrade sig fåglar och djur på Jun-kullen och månen avtog. Båtarna på sjön gungade så mycket att personerna på dem fick panik.
Den gamle mannen slutade genast att spela. Efter att ha druckit flera bägare med stark dryck läste han upp en dikt:
Den gamle mannen av sjön läser boken av Huang Di och Laozi:
Sitter på grönt gräs, håller han Blåregn i sin hand.
På våren vet ingen hur djup sjön är.
När solen gått ner, minns ingen Baling Roads*
*[nu i Hunan-provinsen i Kina]
Den gamle mannen tog ett par drinkar till och sa till Lu Xiangjun, “Nästa höst skall jag möta dig här igen." Sedan rodde han iväg och försvann på sjön.
Nästa höst anlände Lu Xiangjun tidigt för att vänta på den gamle mannen vid foten av Jun-kullen men han dök aldrig upp.
Referens: En omfattande uppteckning av märkvärdiga händelser (Bo Yishi)
Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200308/14670.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...