För att lämna arbetslägret tidigare, kunde fångarna, framför allt ledarna i en cell, använda varje tänkbart sätt för att tortera utövare. Under uppvigling från polisen är deras sinnen onda och deras tillvägagångssätt hänsynslöst. De är samvetslösa. Först kunde ledaren för fångarna prata med utövaren och hota honom för att ge upp utövningen, sedan kunde fångarna ta utövaren till ett badrum. De satte på vattenkranen, tog av utövaren kläderna och sedan började den brutala tortyren. En del höll i utövarens armar. Några slog och sparkade honom. En del kastade vatten på hans ansikte, vilket orsakade andningssvårigheter för utövaren och ibland orsakade att han svimmade. De använder kallt vatten för att få honom att vakna upp för att sedan fortsätta med tortyren. De slutade inte förrän utövaren var desorienterad, hela hans kropp skakade eller var medvetslös. Ibland kunde de klä av utövaren och tvinga honom mot en vägg eller marken. Några slog och sparkade honom, några piskade honom med blöta handdukar, en del borstade hans anus med en tandborste, en del dunkade anus med en mopp, några drog ut pubishåren, en del drog i testiklarna med sina händer, några stack in nålar i benen och några drog isär benen med våld. Polisen i tjänst och team i närheten kunde höra slagen och sparken och jämmerliga, plågsamma skrik.
Vid slutet av tortyren hade utövaren sårskador över hela nedre ryggen och hela kroppen. En del sår blödde och varade. Det sägs att om utövare dog under sådan tortyr, skulle läkaren hävda att allt berodde på inre skador. Wang Xingbao (från Sheqis län), Yao Sanzhong (från Luohe, dog på grund av tortyr), Wen Qing (från Xinyang), Wei Rongjiang (från Nanyang) Li Chen (från Luohe) och så vidare, har alla genomlidit sådan tortyr, några vid flera tillfällen.
Istället för att utföra tortyren själva ändrar polisen gradvis sin roll till bakom kulisserna, man uppviglar fångarna att göra det smutsiga arbetet. Angående tortyren som nämndes ovan, skulle polisen säga att de inte visste något om vad som hände, i ett försök att undfly ansvar. De skulle göra en skenundersökning av fallet och skicka utövaren till sjukhuset. De skulle binda brottet till några av de skyldiga fångarna och be utövare att plädera för dem och garantera att inte tala om någons ansvar, att inte prata om det till andra i cellerna och tacka polisen för att ha behandlat utövare så väl. De var precis som skådespelare på en scen. I själva verket skulle dessa fångar som var aktiva i tortyren, snarare än straff, få belöning i form av reducerat straff och tidigare frigivning. Samtidigt skulle polisen efter eget gottfinnande öka strafftiden för ståndaktiga utövare. Efter att utövaren Li Jian torterats till döds, sa Wen Qing ett rättvist ord angående hans död, polisen ökade strafftiden med sex månader. Senare ökades det med ytterligare sex månader utan någon förklaring. Några utövare som till exempel Wang Xingbao, kunde få berättat för sig bara några dagar innan slutet på strafftiden att de måste stanna flera månader till, men inga orsaker gavs.
Polisen i arbetslägret manipulerar det vanliga kinesiska folkets rädsla, såsom att frukta myndigheter, frukta fängelse och fruktan av synen av att deras familjemedlemmar torteras. De skulle ofta informera familjemedlemmarna till de utövare som var mest ståndaktiga, att komma till arbetslägret och på så sätt fresta utövare emotionellt för att få dem att ge upp. Med att ignorera det faktum att utövare har förföljts för att lida av separationen från deras familjer, brustna familjer, förlust av familjemedlemmar och ekonomiska svårigheter, hörde de ofta av sig till familjerna om att de skulle komma till arbetslägret och hota, locka eller till och med tvinga dem att hjälpa till med ”omvandlingen”. Några poliser smidde planer för familjemedlemmarna eller lät kollaboratörer* eller fångar ge dem idéer.
I Xuchangs tvångsarbetsläger används den så kallade ”hjultaktiken” där flera personer turas om att hjärntvätta en utövare. Man använder också sömnberövande och långa timmars hänsynslöst hårt arbete. Tortyr är vanligt förekommande. Från 2001 till 2002 skickade många tvångsarbetsläger personer till Xuchangs arbetsläger för att lära sig deras metoder i att förfölja utövare. Polisen hävdar att arbetslägret är den nationella modellen: ”Nr 1 i ’omvandlingstal'”.
*Kollaboratörer: Före detta Falun Gong-utövare som gått vilse på grund av hjärntvätt och tortyr.
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2003/9/19/40469.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/9/8/57006.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...