Illustrerad berättelse från det forntida Kina: Wang Cizhong skapar kinesiska tecken

Wang Cizhong var en gud som levde i det forntida Kina för 2200 år sedan. Historiskt var den tiden känd som de Krigande staternas period. Kina var indelat i flera små kungariken som krigade mot varandra. Några mindre kungariken bildade en allians för att anfalla ett mäktigt rike, medan andra svagare kungariken gick samman med ett mäktigt rike för att anfalla andra svagare stater. Under den tiden levde Wang Cizhong på en liten kulle vid berget Xiaoxia.

Wang Cizhong tyckte att sigilltecknen (en forntida typ av kinesisk kalligrafi som ofta användes på sigill) som användes på den tiden var svåra att skriva och de var heller inte så väl kända. Det var mycket svårt att lära sig att skriva sigilltecken på kort tid.

Alla stater krigade och situationen var mycket komplicerad. Wang Cizhong tänkte att det skulle vara underbart om alla kunde läsa och skriva.

Ju mer Wang tänkte på saken, desto viktigare tyckte han att det var. Wang gjorde då om sigilltecknen till en förenklad version som kallas lishu.

På grund av att den nya officiella skriften var enkel att både läsa och skriva, började människor i alla länder att lära sig läsa och skriva.

Det fanns ett kungarike som hette Qin under de Krigande staternas period. Qin låg i krig med flera länder. Kung Ying Zheng av Qin besegrade de andra länderna och förenade dem till ett land, som fick heta Kina. Därefter kallade sig Ying Zheng för Kinas förste kejsare – Qin Shihuang.

Då Wang Cizhong gjort om de komplicerade sigilltecknen till lishu, som var enklare att skriva, tyckte Kejsaren att det var en bra sak för folket. Han bjöd därför in Wang att komma till Qin för att ta emot ett officiellt utnämning, men Wang vägrade.

Kejsaren blev mycket arg. Han skickade iväg en andra budbärare för att träffa Wang. Han sa till budbäraren, "Jag har besegrat alla kungarikena och enat Kina. Vem vågar gå emot mig? Wang Cizhong är ingenting annat än en obetydlig intellektuell. Vågar han låta bli att lyda mig? Det är upprörande! Om han vägrar den här gången, så döda honom och ta med dig hans huvud till mig. Jag vill att alla ska veta att man inte kan gå emot mig!"

Kejsarens sändebud gav sig iväg för att träffa Wang Cizhong och berättade för honom om Kejsarens befallning. Wang blev inte arg och han sa ingenting. Därefter förvandlades han till en stor vacker fågel och flög iväg upp i den blåa skyn. Budbäraren blev överraskad och rädd. Han föll ner på knä och bugade sig inför fågeln. Han sa, "Wang Cizhong, du förvandlades till en fågel och flög iväg. Hur skulle jag kunna rapportera det till Kejsaren? Han kommer att döda mig! Jag vet att du är en gud. Snälla du, rädda mig! Den stora fågeln svävade i luften en stund och släppte sedan ner tre fjädrar till honom. Budbäraren tog med sig de tre fjädrarna till Kejsaren.

Budbäraren berättade hela historian för Kejsaren, från början till slut. Liksom alla forntida kineser visste Kejsaren att man genom kultivering kunde bli en god människa, en ännu bättre människa och slutligen en gud. Efter att ha lyssnat färdigt på budbäraren förstod Kejsaren med en gång att Wang var en gud. Det kanske var därför som Wang hade vägrat komma till det kejserliga hovet för utnämningen. Kejsaren ångrade sig djupt.

Platsen där Wang förvandlade sig till en fågel kallas för berget Luohe och det ligger idag i Hebeiprovinsen. Än idag kommer det dit människor till hans ära. Människorna som bor där berättar fortfarande historian om guden Wang Cizhong som skapade de kinesiska tecknen, för sina barn.

Vissa människor strävar bara efter att bli berömda och efter att skapa sig en förmögenhet. Andra bryr sig inte om det. De föredrar att göra goda gärningar och att vara goda människor. I det forntida Kina kände människorna till kultivering och de visste att man kunde bli till gudar om de var tillräckligt goda. I själva verket har de här sakerna i den traditionella kinesiska kulturen ärvts från himlen, såsom klädseln, myterna, målningarna, kalligrafin, moralstandarden som innebär artighet, ärlighet, tolerans och vänlighet.