Kultiveringsberättelser om forntida poeter: (del 2) Bai Juyi

Bai Juyi också känd som Bai Letian var en beryktad poet under perioden omedelbart efter Tangdynastins höjdpunkt. Han levde från 772 till 846 e kr. Även de lågutbildade människorna på den tiden kunde lätt förstå språket han använde i sina dikter vilka hade klara teman. Dikterna rann på flytande. Hans poetiska stil var så unik att den blev en egen litterär form vilken är känd som Yuan-Bai-Ti eller fundamentalt enkel form.

Bai var en av företrädarna för nya ballader och folksånger i Han-dynasti-stilen. Han utvecklade även en struktur för poesiskrivning, “Yu Yuan Jilu Shu” eller “nio principer för poesiskrivning”. Den är högt aktad och betraktas som ett mästerverk även av dem som är kritiska inställda till kinesisk kultur. Han var överlägsen i flera olika former av kinesisk poesi, speciellt berättande och långa dikter. Bland hans bästa arbeten finns “Sången om evig sorg”, vilken är en lång sång som beskriver den berömda skönheten Yang Gui-Feias uppgång och fall och “Sången om Pipa-spelare” som handlar om en päronliknande kinesisk luta. Genom tiderna så har poesikritiker lovprisat “sången om evig sorg” som ett extremt vackert diktverk.

Många andra stora poeter under Tang-dynastin såsom Han Yu och Du Fu blev inte allmänt erkända förrän efter deras död. Men Bai Juyi blev däremot berömd under sin livstid. Hans verk var eftertraktade i hela Kina och även utomlands. Efter hans död fortsatte hans verk att vara verkligt betydelsefulla inom den kinesiska poesin. Under hans "glansperiod", vilken varade runt tjugo år, så kunde hans verk ses på väggarna i olika tempel, helgonkammare osv. Dyrkarna av Bai Juis poesi fanns inom både de höga och låga samhällsskikten, från adel och statsministrar till gamla bönder och unga fåraherdar. Män och kvinnor, gamla och unga, alla tyckte lika mycket om Bai Juyis poesi. Människor överallt kunde ofta byta hans dikter mot vin eller te. De prostituerade som kunde recitera eller sjunga “Sången om evig sorg” kunde ta ut ett högre pris för sig själva eftersom de utmärkte sig ifrån andra “sångfåglar” genom sin förmåga att kunna recitera eller sjunga Bai Juyis dikter. Även premiärministrar utomlands kunde fråga de handelsmän som gjorde affärer i Kina om de ville köpa med sig Bai Juyis dikter för det häpnadsväckande priset av hundra delar guld för en dikt.

Under sin livstid så skrev Bai Juyi fler satiriska dikter än andra poeter i historien. Detta visar på att han verkligen brydde sig om de fattiga och deras lidande, det är också ett uppvisande av hans medkänsla med de utfattiga och mindre lyckosamma. Bland Bai Juyis främsta satiriska dikter finns “Den gamla träkolsförsäljaren”, “tittar på den våta skörden”, och “en bit fin Liao-silke”. Även idag när man läser dessa dikter kan man känna Bai Juyis medkänsla. Det mest berömda karaktärsdraget hos Bai Juyi är att han var djupt bekymrad över och kände stor sympati för de fattiga och samtidigt sökte inom sig själv och kritiserade sig för att leva ett så luxuöst liv. När han såg en kvinna som bar ett barn och samtidigt, för att slippa svälta, plockade upp vart och ett av vetekornen på fältet som fallit ner från skördemaskinen så läxade han upp sig själv mentalt för att han hade 300 mått ris i lön. Detta var en stor mängd ris, vilken han inte tjänade genom att arbeta på risfälten. Allt det finns nedskrivet i “Tittar på den våta skörden”.

Hans medkänsla ledde honom senare till att kultivera inom Buddhismen. Bai juyi kallade sig i sina senare år för “eremiten på det väldoftande berget” och blev en kultiverare som kultiverade utanför templen. Hans kultivering lät honom se principen att allting i världen är ett resultat av karmiska förhållanden. Som ett resultat så blev inte Bai Juyi överdrivet oroad eller dyster när han råkade ut för svårigheter. Han blev inte sur då han var degraderad från sin officerstjänst och skickad till Jiangzhou för att bli en lägre officer. Han slutade hålla fast vid ära och välfärd och varnade andra för att hålla fast vid sådana strävanden, annars så skulle metoderna de använder för att nå sina mål endast ge dem problem. Bai Juyi talade även om för andra på ett uppriktigt och allvarligt sätt att svårigheter är ett resultat av våra egna ord och handlingar. [1] Eftersom han kunde lösgöra sig själv från ära och välfärd gjorde han mycket snabba framsteg i sin kultivering och fick snart en ganska stark förmåga av att kunna se framåt och bakåt i tiden.

Under Tang-dynastins höjdpunkt kultiverade många domstolstjänstemän, som var anställda av kungligheter och även lärda, buddhism och många av dem kände till sina tidigare liv. Bai Juyi var en av dessa. En av hans dikter talar om att “Det är sagt att Fang Taiwei var en buddhistisk munk i sitt tidigare liv och assistent Wang, eller den välkända stora poeten Wang Wei, var en målare i sitt senaste liv. Då jag satt i meditation och använde förmågan att se bakåt i tiden för att titta på mina tidigare liv så såg jag att jag hade haft obrytbara ödesförbindelser med poesi i många tidigare liv”. [2] Här så avslöjar Bai Juyi att hans talang för poesi hade varit ett resultat av oavbrutna ansträngningar under flera liv. Bai Juyis uttalande ger en god förklaring till sådana saker som talanger och är även ett bevis på reinkarnation i västerländska undersökningar. Från en studie om reinkarnation så rapporterades det att en liten parvel kunde köra motorbåt utan att ha fått några tidigare lektioner, en verkligt extraordinär naturlig förmåga. Senare så upptäckte undersökarna att barnet hade varit kapten för en motorbåt, med decennier av erfarenhet från sitt tidigare liv.

Från sin kultivering så besatt Bai Juyi den starka förmågan att se in i framtiden och det förflutna. Han verkar dessutom ha varit bättre upplyst till Buddha-Fa än de flesta. I “reflektioner efter att ha läst Zen-skrifter” så skrev Bai Juyi, “Det måste finnas medfött i hjärnan att de flesta sakerna i livet bara är illusioner. Som exempel, vad som verkar vara otillräckligt för dig finns faktiskt i överflöd. Ett glömt tal är inte viktigare än att prata om en dröm i en dröm, för ingen av dem är konstant eller verklig. Perturbance [?] är en avancerad form av meditation, så är också meditation i absolut stillhet, för lugn i sinnet är den sanna nyckeln.”

Eftersom olika människor har olika förståelser av Zen-dikter, kommer jag inte att kommentera utan lämna det till läsarens förståelse.

Noteringar:

[1] Bai Juyi, “två oförberedda dikter:” “God eller dålig tur, olycka och lycka har sitt ursprung, men allra viktigast, man får inte oroa sig för dem. […] "Ära är allmänhetens tjänare" och bör inte eftersträvas. Förtjänst påkallar olycka, så man bör inte söka efter det. […] Jag har ett råd till dig; allt för många människor lider eftersom de valt att göra det.”

[2] Bai Juyi, “självförklaring:” “Fang var i sitt forna liv en Buddha-meditations kultiverare och Wang Dao var en beryktad målare. Under min meditation såg jag bakåt i tiden på mina tidigare liv då jag var poet.”

Alla citerade dikter kan återfinnas i samlingen Bai Xiang Shan , i “den fundamentala samlingen av nationella studier (fyra hundra typer)” redigerad av Wang Yun-Wu och publicerad av Shang Wu tryckeriet i Taiwan, första upplagan publicerades i september 1968. “Två oförberedda dikter” och “Reflektioner efter att ha läst meditativa skrifter” citerades ur den 65 volymen och “självförklaringar” citerades från den 68 volymen.