Hur jag blev en bättre människa

Jag föddes i Prag för 51 år sedan i det kommunistiska Tjeckoslovakien. Under min barndom och i hela livet har jag alltid sökt efter den andliga meningen med livet. Jag hade många mästare och lärare. Djupt inom mig, på ett ställe som jag var rädd att stiga in i, har jag alltid velat bli en god människa. Att bara få vara en god människa. Att bara få en chans. Bara en gång i detta liv.

Jag vill berätta för er vad jag lärde mig och hur jag förändrade mig sedan jag började med kultiveringen av Falun Gong för elva månader sedan – hur jag blev en bättre människa. Under i stort sett hela mitt liv – sedan jag var 16 år – kunde jag inte komma upp i mer än 67 kilos vikt. De senaste sex månaderna har jag gått upp med tio procent av min vikt. Jag väger nu 74 kilo. Det innebär att jag är starkare. Jag känner mig starkare och är lugnare. Jag utför mer arbete varje dag och står ut med de svårigheter som tidigare skulle ha stört mig i dagar och veckor. Vi har två vuxna barn. Våra två döttrar är i tjugoårsåldern och har flyttat tillbaka för att bo med oss. De säger att jag är lättare att leva med nu, snällare mot min familj och mot andra människor. De säger att jag inte blir så arg längre. Innan jag började med Falun Gong kunde till och med en liten småsak göra mig arg och jag kunde bli rasande utan någon särskild orsak. Jag driver mig inte lika hårt som jag brukade göra.

I februari när jag besökte min 80-åriga mamma i Prag, frågade hon vad som hade hänt med mitt gråa hår, om jag hade färgat det. Självklart har jag inte gjort det! Min hårfärg hade förändrats. Skadorna från åren då jag höll på med sport och kampsporter har nästan läkt helt, liksom min tennisarmbåge och musarm, min axel och mitt knä. Mina bihålor har öppnats upp och knölen på min hals har också försvunnit. Min rygg och min nacke gör inte längre ont. Jag tar inga läkemedel och går inte på några som helst hälso- eller terapibehandlingar längre. Jag har slutat med morgonskanderingen, tai chi, den gamla qigongmetoden, buddhistisk meditation och den tibetanska tekniken för självförverkligande. Under många år brukade jag utöva dem och lära mig dem. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu och jag har aldrig fått utstå så många smärtsamma prövningar.

Ibland kan jag se att alla lider. Jag brukade sätta upp mål i livet som jag bara måste uppnå. Jag hade mål beträffande mitt välstånd, andlighet, relationer, förmögenhet och hälsa, men idag har jag inte den typen av mål längre. Jag tar saker mycket lättare, det är inte så viktigt. Jag lär mig att liva ett liv i kultivering – det är det största äventyret och det är tillgängligt för vem som helst. Jag lär mig att låta saker hända naturligt, så det är mer harmoni i min familj nu. Jag har blivit mer tolerant för andra människors synsätt. Jag låter människor göra vad de vill utan att insistera på att mitt sätt är det bästa. För mig är det en stor förändring! Jag anser inte längre att jag vet vilket som är det bästa sättet för andra människor att leva sina liv. Jag låter dem vara för sig själva.

Min syn har också förbättrats. Jag bär inte längre glasögon och jag kan se klart och tydligt vad som finns framför mig. Min fru säger dessutom att jag kan se andra saker tydligare. Idag kan jag sitta tyst i meditation och jag kan även sitta tyst och lyssna på andra.

Jag är tacksam för att jag fått möjligheten att förändra mitt liv enligt Falun Dafa och att mitt liv gavs en mening igen. Jag till och med fått en större gåva än jag någonsin kunde ana. Jag kan bli mer än en god människa. För det tackar jag Mästare Li.

Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200309/15391.html