Forntida kultiveringsberättelse: Att förneka sin sanna natur i den mänskliga världen

Zheng Youxuan föddes i en fin familj i Xinyang. Han flyttade till Chang’an där han tillsammans med sin granne, som hette Luqiu, följde läraren Shi. Till följd av sin uppväxtmiljö var Zheng arrogant och egoistisk. Luqius familj var fattig och från en lägre social klass och Zheng gjorde ofta narr av Luqiu. En gång retade han honom genom att säga, "Du och jag kommer inte från samma klass, men har samma lärare. Du borde skämmas utan att jag påminner dig." Luqiu skämdes och dog av en sjukdom några år senare.

Tio år senare klarade Zheng Youxuan provet i nationalekonomi och utnämndes till en post inom militärstaben i Tang’an. Guvernören frågade om han ville bli det militära överhuvudet i Tangxing. En tjugoårig man som hette Qiu bodde i samma hus som Zheng. Qiu var född i en rik affärsfamilj. Han träffade Zheng varje dag och gav honom rikligt med guld och presenter. Han och Zheng gav sig ofta iväg tillsammans på rundresor och för att delta i festligheter. På grund av att Qiu inte hade någon officiell rang, blev han aldrig behandlad med respekt av Zheng. Vid ett tillfälle bjöd Zheng in alla sina vänner på fest, men han bjöd inte Qiu. Till sist sade någon till Zheng, "Qiu bor i samma hus som du och ni går ofta på festligheter tillsammans, ändå bjuder du inte in honom. Du borde skämmas!" Zheng blev generad och frågade Qiu om han ville komma. När Qiu kom dit hällde Zheng upp vitt vin i en stor bägare och räckte den åt Qiu. Qiu sa att han inte kunde dricka upp allt; han envisades även då Zheng försökte övertala honom. Zheng blev irriterad och skrek åt Qiu, "Du är inte från någon fin familj och allt du känner till är hur man tjänar pengar. Du borde inte få bo i den här ämbetsmannabyggnaden. Jag behandlar dig som en vän, vilket är en stor ära för dig och ändå har du mage att avböja det jag erbjuder dig?" Qiu kände sig förolämpad och gick upprörd därifrån. Kort därefter avgick han från sin post och drog sig tillbaka, isolerad från alla. Han dog av en sjukdom några månader senare.

Året därpå fick Zheng Youxuan sluta på sin post. Han lämnade staden och gav sig iväg för att bo i ett tempel i Mengyang. Han blev snart intresserad av Taoism. På den tiden fanns det en berömd Taoist som hette Wu. Han bodde på berget Sumeng. Zheng beundrade Wu och besökte honom ofta för att uttrycka sin förhoppning om att bli hans lärjunge. Wu sa till honom, "Om du vill bli en gudom, så du borde komma till skogen för att kultivera och glömma bort det världsliga livet i den mänskliga världen." Zheng var mycket tacksam mot Wu och sa, "Mästaren har uppnått den sanna Tao. Jag är redo att bli din lärjunge. Går du med på det?" Mästare Wu gick med på det. Femton år senare började Zheng tröttna på att kultivera och Mästare Wu sa, "Eftersom du inte kan hålla fast vid din kultivering, ödslar du bara bort din tid genom att stanna i skogen." Zheng gick därifrån.

På ett hotell i Baocheng mötte Zheng en stilig tonårspojke. Zheng pratade med pojken och upptäckte att han var extremt förståndig och intelligent. Zheng kände att pojken till och med var bättre än han själv. Pojken berättade för Zheng, "Vi var vänner förr. Kommer du inte ihåg mig?" Zheng sade, "Nej, det måste jag ha glömt bort." Pojken sa, "Jag hette Luqiu och var från Chang’An. Vi gick i samma skola. Du tyckte att jag var för fattig för att få gå i samma klass som dig. Lite senare var jag Qiu och jag bodde i samma hus som dig. Du tog emot många av mina gåvor, men jag blev aldrig behandlad med respekt av dig. Du sa att jag bara visste hur man tjänade pengar. Varför var du så nedlåtande?" Zheng blev förbluffad och bugade sig flera gånger för att be om ursäkt. "Det var helt mitt fel. Hur kan du veta alla de här sakerna om du inte vore ett helgon?" Pojken sa, "Jag är Tai Qing Zhengren. Gudarna tycker att du är begåvad, så de skickade ner mig för att bli vän med dig. Jag skulle lära dig Taos hemligheter. Eftersom du var så stolt och arrogant, kunde du aldrig uppnå Tao. Så tråkigt!" Efter att pojken talat klart, försvann han.

Zheng insåg sina fel och ångrade djupt sitt handlande. Till sist dog han av sorg.