Forntida berättelse: En bybo lär sig tillverka paraplyer

Liu Bouwens riktiga namn är Liu Ji, han föddes vid slutet av Yuan-dynastin. Redan då han var ung passerade Liu de högsta kungliga undersökningarna och blev en tjänsteman vid den kungliga domstolen. Senare blev den tyranniska kejsaren missbelåten med honom och Liu fick stiga ner från sin position. Han återvände hem och levde i avskildhet bland de avlägsna bergsregionerna vid dagens Zhejiangprovins. Han var välkänd i sin hemstad och en expert på militäriska teorier, politik, astronomi, geografi och historia. Liu hade även litterära talanger och skrev boken Yu Lizi. Boken innehåller många fabler som på ytan endast ser ut som roliga historier men innehåller en djup inre mening. En av dess berättelser heter, ”En bybo som lär sig tillverka paraplyer” och den är som följer.

Under en krigisk era i bestämde sig en invånare i staten Zheng för att lära sig tillverka regnkläder. Han spenderade tre år för att lära sig hantverket och blev efter mycket möda han slutligen expert på det. Olyckligtvis blev det då stor torka och ingen hade användning för hans regnkläder. Han bestämde sig då för att lära sig göra vattenhinkar och spenderade ytterligare tre år på att lära sig att bemästra hantverket. Men snart kom det en stor översvämning och ingen var längre intresserad av hans vattenhinkar. Han bytte då tillbaka och började göra regnkläder. Men snart kom det banditer och tjuvar från alla håll så människor satte på sig militäruniformerar för att skydda sig. Uniformerna var i sig själva vattentäta och följaktligen frågade ingen efter hans regnkläder. Med tanke på den nya utvecklingen tänkte mannen att det troligtvis vore bättre om lära sig tillverka vapen, men han var redan gammal och saknade förmåga att göra allt vad han skulle vilja.

Då Yu Lizi fick höra berättelsen sa han, “Den mänskliga viljan kontrollerar inte många saker i ens liv. Människor är istället helt kontrollerade av gudomliga varelser. Om en teknik kan tjäna någon funktion eller inte bestäms av gudarna, men rätten att välja vilken teknik vi vill lära oss ligger i våra händer. Det är därför personen från staten Zheng i berättelsen inte uppnådde någonting. Han är den ansvariga för sitt misslyckande. Låt mig ge er ett exempel. En bonde i Guandong-provinsen var bra på att plantera ris. Han använde därför ödemark för att för att odla ris. Men det var stora översvämningar och han lyckades inte skörda någonting på tre år. Många vänner försökte övertyga honom om att dränera ut vattnet och plantera vete. Men han fortsatte beslutsamt i sina försök att odla ris. Nästa år blev det stor torka och likaså de följande två åren. Hans ris älskade det torra vädret och han njöt av en enorm risskörd under hela tre år. När han räknade grödan han odlat under de tre åren fann han att han inte bara hade blivit kompenserad för sina tidigare förluster men hade också gott om extraskörd. Därför är, ”Att bygga skepp under torka och sy dunjackor på varma dagar mycket vettigt”.

Så länge vi kan hålla fast vid vårt yrke eller kall och ärligt och stadigt koncentrerar oss på våra val så kommer regnet av sig själv när vi överlevt torkan. Om vi håller ut de varma dagarna kommer den kalla vintern. Det mänskliga livet skiftar ständigt. Det finns ”vinster och förluster”. Det finns ett talesätt: ”Vänta, och sedan försvinner molnen och den blå himlen uppenbarar sig”.

Faktiskt så kommer vinst från att fortsätta och genom uthållighet!