Forntida kultiveringsberättelse: Att vara osjälvisk under fara

Under Jin-dynastin levde en man som hette Zhang Chong i staden Chang’an. Han trodde på Buddor och bad varje dag. En dag bröt ett inbördeskrig ut och tusentals flydde från Chang'an. De flyende tillfångatogs av en fältherres armé, som slaktade männen och tillfångatog kvinnorna.

Zhang Chong var också en av dem som tillfångatogs. Soldaterna band Zhangs händer och fötter hårt och begravde nederdelen av hans kropp. De planerade att underhålla sig själva genom att skjuta på honom då de skulle rida förbi dagen efter. Zhang trodde att han skulle dö. Han bad uppriktigt till Bodhisattva Guanyin. Plötsligt vid midnatt, lossades banden kring hans händer och fötter och en kraft drog upp honom ur hålan i marken.

Zhang försökte snabbt komma därifrån men det gjorde för ont i hans fötter för att kunna springa. Han bad då igen från djupet av sitt hjärta till Bodhisattva Guanyin. Han tog upp en sten och önskade: ”Jag går öster om floden för att rapportera denna grymhet till Kejsaren av Jin, så han kan rädda kvinnorna som blivit tillfångatagna. Om min önskan går i uppfyllelse skall denna sten delas i två delar. När han var klar med att be, kastade han stenen mot marken. Stenen delade sig i två delar.

Zhang Chong anlände till Peking och rapporterade det som hade hänt. Kejsaren sände då sina män för att rädda och trösta kvinnorna. Han betalade även en lösensumma för att få de redan sålda kvinnorna fria.