Berättelser om orsak och verkan: Fadern lämnade tillbaka pengarna och fann sin son

Det var en gång en handelsman som hette Lv Yu. Han var en arbetsam, sparsam och ärlig person. En dag lekte hans son Xi Er ute på gatan, men försvann plötsligt och kom aldrig tillbaka. Lv Yu blev mycket bedrövad då han inte kunde hitta honom någonstans.

Till slut blev han tvungen att låta sin brors familj ta hand om sin hustru, då han skulle åka bort för att göra affärer. Å andra sidan kunde han samtidigt leta efter sin son.

Tiden gick snabbt, några år flög förbi, Lv Yu hade åkt förbi många storstäder såväl som små byar, men kunde inte finna sin son någonstans. Då han saknade sin son mycket, kunde han inte hantera affärerna bra och fick till slut en sjukdom. Han hade varken råd att besöka en läkare, eller betala för hotellet, så ägaren körde iväg honom.

Han var utfattig och visste inte vad han skulle ta sig till. Steg för steg kämpade han vidare med sina trötta ben och sjuka kropp. Efter ett tag kände han att han inte kunde gå mer. Vid vägen fanns det ett stort träd som han snabbt gick fram till, för att få vila under trädet. Plötsligt såg han något under trädet, "Vad kan detta vara för något?" Det var en liten tygpåse med en storlek som var perfekt för att hålla i handen och den verkade full med saker. Lv Yu öppnade tygpåsen och skrek till, "Wow! Så mycket pengar! Perfekt, med pengarna kan jag först bota min sjukdom och sedan räcker det även för hemresan. Det måste vara Himlen som har skänkt mig detta."

När han vände på den mörkblåa tygpåsen såg han ett broderat tecken, det stod "Chen". Lv Yu fick plötsligt en tanke, "Den som har tappat sina pengar kanske kommer tillbaka när som helst för att leta efter den, jag kan inte bara ta pengarna, jag bör nog vänta ett tag."

Han väntade väldigt länge, men det var fortfarande ingen som kom. Lv Yu kände att han blev hungrig, men vågade inte gå iväg. När solen gick ner kom en orolig medelålders handelsman mot honom, medan han gick tittade han i buskar och bakom stenar, som om han letade efter något. Lv Yu gömde tygpåsen bakom sin rygg och frågade handelsmannen, "Herre, har du tappat något?" Handelsmannen var så orolig att svett syntes på hans panna. Medan han pustade svarade han, "Ja, det var slarvigt. Jag tappade min tygpåse någonstans och den var full med pengar.

Lv Yu frågade, "Hur såg tygpåsen ut?" Handelsmannen svarade genast, "Den är mörkblå, och eftersom jag heter Chen i efternamn så finns det tecknet broderat på tygpåsen."

Lv Yu tog genast fram tygpåsen som han hade bakom sin rygg och sade, "Herr Chen, är det den här?" Chens ansikte lystes upp, "Ja, det är just den som jag tappade, tack så mycket." För att uttrycka sin tacksamhet bad han Lv Yu följa med hem till honom.

Väl hemma tog Chen väl hand om sin gäst och bad även sin son komma ut för att hälsa på Lv Yu. När Lv Yu såg Chens son stelnade han till och började gråta. Chen blev mycket förvånad och frågade, "Vad är det? Har du några svårigheter? Vill du berätta om det för mig?"

Lv Yu suckade och sade, "Jag har också en son, han heter Xi Er, när han var sex år gammal blev blev han kidnappad och jag har inte kunnat hitta honom. Nu har åtta år förflutit sedan dess, om han fortfarande finns så skulle han vara 14 år, ungefär lika gammal som din son."

Chen frågade förvånat, "Xi Er? Heter din son också Xi Er?" Sedan pekade han på sin son och sade, "Min son heter också Xi Er, men egentligen är han inte min son. För sju år sedan kom en person hem till mig och sade att deras familj var för fattig för att ha råd med att uppfostra sin son, så han sålde sin son till mig. Sedan sade barnet att han hade blivit kidnappad av den personen. Han är också 14 år nu, kan det möjligtvis vara din son?"

Lv Yu tänkte en stund och sade, "Hela åtta år har förflutit, barnet har också vuxit, jag kan inte känna igen honom. Men jag minns att han hade två födelsemärken på sitt vänstra knä. När Xi Er hörde detta vek han genast upp byxbenet till sitt vänstra knä och sade med gråten i halsen, "Jag har två födelsemärken vid mitt knä." Lv Yu höll om sin son och de grät tillsammans av glädje.

Chen torkade också sina våta ögon och sade med glädje, "Ett gott hjärta belönas verkligen med gott! Då du var i stort behov av pengar, utvecklade du ändå inte begäret när du hittade pengar, utan lämnade tillbaka allt till mig, och därför kunde du finna Xi Er. Gott belönas verkligen med gott!"

Dagen därpå gick Lv Yu och Xi Er glatt hem för att återförena familjen.