Kommentar: Den 25-årige Gong Chengxi var en före detta universitetsstuderande på sitt sista år, inom huvudämnet ”Organisation och ledarskap” vid Pekings universitet för juridik och statsvetenskap. Han var från Urumqi i provinsen Xinjiang. Han har varit en utomordentlig elev på skolan avseende studier och uppträdande. Han blev vald till ordförande för studentföreningen och klassledare. Skolan stängde av honom när förföljelsen började.
Då Gong Chenxi vid slutet av år 2000 delade ut material som förklarade sanningen om Falun Gong greps han och skickades till det ökända tvångsarbetslägret Tuanhe i Peking. Inom en period på över tio månader sändes han två gånger till hjärntvättsklasser. Under den två år långa interneringen försökte vakterna få honom att ge upp utövningen genom olika tortyrmetoder, såsom att tvinga honom att stå eller huka sig, använda av elbatonger, tvångsmatning och förvägra sömn. Fast Gong Chenxi var i fokus för både hjärntvätt och transformeringsförsök så tvekade han aldrig. Även då han utsattes för ofattbar fysisk och psykisk tortyr, var han en av de mest beslutsamma utövarna på Tuanhes arbetsläger.
Gong Chengxi gick 2003 med värdighet ut ifrån tvångsarbetslägret men arresterades dessvärre åter i augusti samma år. Det är nu okänt var han är.
Vi hoppas att Dafa-utövare och människor runtom i världen kommer att uppmärksamma Gong Chengxis erfarenheter, avslöja den förföljelse han utsätts för och hjälpa till att rädda honom. Följande är hans berättelse:
I april 2001 planerade flera utländska reportrar att besöka Tuanhes tvångsarbetsläger. Hela lägret, från de högsta till de lägsta nivåerna, började förbereda sina bedrägerier. De tvingade alla utövare att titta på det lokalt publicerade videoprogrammet “60 frågor och svar till de utländska reportrarna”. Utövarna tränades och tvingades att gå med på att ljuga. Till exempel, om de tillfrågades om de intagna blev muntligt förnedrade, slagna eller fysiskt missbehandlade, så måste svaret vara “nej”. Utövare var förbjudna att tala om att de var intagna för att de praktiserar Falun Gong, istället skulle de säga att det var på grund av att de hade “stört den sociala ordningen." Om de fick frågan hur maten var skulle de svara med att säga hur mycket mjöl, olja, kött och grönsaker som delades ut per person och månad. Alla svar som krävdes var endast nonsens för att vilseleda utlänningarna. Alla som inte gett upp sin utövning blev tillsagda att aldrig “tala lättvindigt” i annat fall skulle utövaren själv få “ta ansvar för resultatet."
Polisen Ni Zhenxiong hotade oss under mötet med, “Om reportrarna frågar så får ni inte att svara att ni blir slagna och nämna någon sådan plats som 'slutenheten'."
Den dagen begav sig en reporter till den tredje gruppen lokaliserad på den första våningen i den östra byggnaden. I själva verket hade den tredje gruppen förflyttat dussintals, av de som vägrat ge upp Falun Gong eller som inte passade, till avdelningar lokaliserade norr om "Intensivgruppen". Därför såg reportrarna endast förarrangerade charader. Varje dag det kom besökare lagades det bättre mat på arbetslägret. Samtidigt ersattes den rutinmässiga allmänna fysiska tortyren den dagen med ett bollspel. Så fort som besökarna gått fortsatte tortyren.
Metoderna som personalen i Tuanhes tvångsarbetslägret använder för att lura de som kommer utifrån är många och lögnaktiga. Som exempel så investerades stora summor för att öka arbetslägrets infrastruktur och dölja brotten som trampar på Falun Gong-utövares mest grundläggande mänskliga rättigheter. För att presentera en "civiliserad" fasad av fastslog de ansvariga nyligen en policy av ”olika behandling för olika slags intagna." De intagna klassificerades i fem kategorier. Den högsta kategorin lovades till och med ägg och mjölk till frukost, ett mål med kött och även grönsaker vid lunch. De tilläts också vila under veckoslutet. Även om endast några få fick den här behandlingen så var antalet väldigt stort i den officiella propagandan. Samtidigt placerades alla Falun Gong-utövare som vägrade ge upp sin utövning i den lägsta kategorin, de aktivt övervakade. De utsattes för all slags fysisk och psykisk tortyr, däribland hjärntvätt och nattlånga fysiska tortyrpass. De sändes till en "intensiv-träningsgrupp", låstes in i små celler, bands upp med rep, gavs inget annat än små brödbullar att äta, samt förbjöds att köpa mat och daglig förnödenheter. Men Tuanhes tvångsarbetsläger försöker dölja dessa grymma tortyrmetoder bakom fasaden av “ny policy”.
Lokalerna där förföljelsen ägde rum “Intensiva träningsgruppen” och “Attackbyggnaden” var aldrig öppna för allmänheten. Besökarna fick aldrig att träffa några av de utövare som vågade förklara sanningen. Därför grundades endast de officiella rapporterna på rena lögner. För de som vägrade ge upp Falun Gong var Tuanhes tvångsarbetsläger som ett “helvete på jorden”.
Den 27 maj 2001 protesterade jag emot den hårda hjärntvätten och de långa perioderna jag förvägrats sömn genom att återigen starta en hungerstrejk. Utan någon reaktion eller något skydd från polisen tvingade, Ni Zhenxiong och gruppledaren Zhao, med mig till intensivgruppen.
Den "intensiva träningsgruppen" var en fullständigt isolerad och fristående byggnad. Den var dunkel och hemsk och var en plats som speciellt användes för att tortera beslutsamma Falun Gong-utövare. Utan speciellt godkännande fick inte ens arbetslägrets polis tillgång till lokalerna, än mindre några reportrar eller besökare utifrån. Över ett dussin vanliga fångar var på tjänst där dygnet runt. De Falun Gong-utövare som var intagna satt inlåsta som inburade djur, de tilläts inte tala med varandra eller ha någon som helst frihet. Dagen då jag låstes in i "intensivträningsgruppen" skadade Li Daiyi, arresterad för prostitution, allvarligt mina privata delar. Detta inträffade mitt framför ögonen på Liu Jinbao, ledare för både "intensivträningsgruppen" och säkerhetsgruppen, såväl som framför chefen för övervakningssektionen och Ren Baolin. Detta övergrepp på min kropp skadade mig oerhört. Men Liu och Ren inte bara låtsades som om de inte såg någonting utan beordrade fångarna att med flera rep knyta fast mig vid en säng i 24 timmar och sedan stänga in mig i en liten och kvav cell. Jag satt fastspänd i en månad även om det var sagt att i det temporära fånglägret fick en tortyrmetod inte pågå i mer än sju dagar. Jag låstes senare in i en liten cell som var trång och varm.
Cellen var ungefär två meter lång och en och en halv meter bred. Inget dagsljus kunde komma in. Jag tilläts inte tvätta mig och än mindre ta ett bad. Till och med då jag skulle urinera så band de endast upp repen på min kropps översida och lät mig sitta. Efteråt bands jag fast igen. Vid den tiden var det väldigt varmt. Jag led inte endast av att inte kunna vända mig om, uthärdade pressen mot mina inre organ, jag höll samtidigt fast vid min hungerstrejk och vägrade äta eller dricka. Jag led av den dödliga tystnaden, ensamheten och hade sår över hela min kropp. Såren på min rygg och bak blev infekterade. Förutom dessa förhållanden så bands jag varje dag upp som en fånge vilken väntar på sin avrättning och drogs ut för tvångsmatning. En gummislang fördes in genom min näsa och ner i magen. Varje gång slangen gick mot slemhinnan i min näsa brast jag i tårar på grund av smärtan.
En annan Falun Gong-utövare, Wu Jun, som också bands, inledde en hungerstrejk i protest mot att arbetslägret olagligt förlängde hans strafftid med sex månader. På initiativ av polisen Liu Jinbiao, fångarna Li Daivi, Song Wanjun, Li Peng med flera så bars Wu Jun ut klockan 4 varje morgon. De band hans armar, drog honom och tvingade honom att springa. Wu Jun vägrade och blev som följd slagen över hela kroppen tills han var svart och blå. Då Wu Jun bad om att få undersökas på ett sjukhus svarade Liu Jinbao högt ”ditt skinn är så ömtåligt att du skulle få blåmärken bara någon nuddade dig”. Uppmuntrade av polisen så tillät fångarna knappt Wu Jun att gå till badrummet. Li Peng torterade Wu, då han var fastbunden på en bräda, med en metod kallad ”Na Ma” vilket gjorde att han förlorade medvetandet, ”med denna tortyrmetod så kläms nerverna i nacken åt under en lång tid vilket till slut orsakar koma). Li Peng tyckte det var mycket roligt att slå Wu Jun våldsamt så han genast föll till marken. Wu Jun var bunden tre månader i sträck. Han blev utsatt för all denna tortyr på grund av att han vägrade skriva ”garantiuttalandet” att han gav upp sin utövning av Falun Dafa.
(Fortsättning följer)
Del 1: http://se.clearharmony.net/articles/200402/9649.html
Del 2: http://se.clearharmony.net/articles/200402/9657.html
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/2/22/45357.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2004/2/1/66123.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...