Forntida kultiveringsberättelser: Den klassiska historien om Zhou Dian, den galne munken

Zhou Dian bodde i Jianchangregionen i Kina under början av Ming-dynastins tid. Ingen kände till Zhou Dians verkliga namn, bara att hans förnamn var Zhou. När han blev fjorton år, verkade han plötsligt bli galen. Han började tigga mat i staden Nanchangs centrum och han sade många märkliga saker som ingen begrep. Människor började då kalla honom för “Dian”, som betyder ”galen” på kinesiska.

Zhou Dian växte upp till en man med ett mycket säreget beteende. Han besökte regelbundet höga ämbetsmän i regionen och lät meddela: “Zhou Dian avlägger rapport: Allt är lugnt i landet.” Det pågick heller inga krig i Kina på den tiden. Ingen hade någon förklaring till Zhou Dians underliga beteende.

Senare startade Chen Youliang ett uppror mot Ming-dynastin och hans armé ockuperade Nanchang. Zhou Dian lämnade Nanchang och återvände inte förrän Zhu Yuanzhang, grundare av Ming-dynastin, besegrade Chen Youliang och drev bort hans armé från Nanchang. När kejsaren var på inspektionsresa, begav sig Zhou Dian för att träffa honom. Kejsaren sade: “Varför vill du träffa mig?” “Zhou Dian avlägger rapport: Allt är lugnt i landet”, sade Zhou Dian. Därefter begav sig Zhou Dian till kejsaren upprepade gånger för att avlägga samma rapport, vilket slutligen gjorde kejsaren irriterad. Kejsaren beordrade att Zhou Dian skulle avrättas. Han lät stänga in Zhou Dian i en stor tunna som sedan förseglades. Tunnan placerades ovanför en eld för att han skulle kokas till döds. När elden hade brunnit ut öppnade kejsarens män tunnan, bara för att upptäcka att Zhou Dian fortfarande levde och mådde bra. Han var bara lite varm med några få svettdroppar på huvudet. Efter den här händelsen förstod kejsaren att det måste vara något särskilt med den här mannen, så han skickade Zhou Dian till ett buddhisttempel på berget Zhong.

En tid därefter kom en munk från templet till kejsaren för att rapportera att Zhou Dian hade blivit inblandad i ett bråk om mat med novismunkarna i templet och att han hade hungerstrejkat under sex månader för att visa sitt missnöje. Kejsaren begav sig till templet för att besöka Zhou Dian och han överraskades av att se att Zhou Dian inte alls var utmärglad efter så många månaders hungerstrejk. Han bestämde sig då för att själv sätta Zhou Dian på prov. Han gav Zhou Dian en flott måltid och lät sedan låsa in honom i ett tomt rum under en månad. Innan kejsaren gav sig av därifrån, beordrade han munkarna att inte ge Zhou Dian mat den närmaste månaden. När kejsaren återvände till templet en månad senare, var Zhou Dian i exakt samma kondition som när han sist såg honom.

Chen Youliangs rebellstyrkor fortsatte att ställa till med problem för kejsaren. Kejsaren bestämde sig då för att leda en armé i syfte att krossa rebellerna. Innan han fattade beslutet frågade han Zhou Dian: “Anser du att jag borde starta ett krig mot honom?” “Ja”, svarade Zhou Dian. Kejsaren sade: “Han har redan utropat sig själv till kejsare över Kina. Blir det inte svårt att besegra honom?” Zhou Dian tittade upp mot himlen och svarade allvarligt: “Det finns ingen annan stjärna än du på himlen.” Kejsare Zhu startade sålunda ett krig och han tog Zhou Dian med sig. När kejsarens båtar färdades mot Anqing, slutade det blåsa. Kejsaren skickade en budbärare för att fråga Zhou Dian vad de skulle ta sig till härnäst. Zhou Dian svarade: “Fortsätt och det kommer att börja blåsa.” Kejsaren beordrade soldaterna att dra båtarna framåt längs stranden med hjälp av rep. Snart började det blåsa starka vindar som tog båtarna ända till Xiaogushan.

Kejsaren oroade sig för att Zhou Dians underliga uttalanden skulle försämra moralen hos hans armé, så han lät alltid någon bevaka honom. Han kunde dock inte förhindra Zhou Dian från att fälla märkliga kommentarer. När kejsarens armé var på väg mot berget Madang i Jiangxi, såg Zhou Dian “flodgrisar” (kan ha varit flodhästar) som lekte på floden, varpå han suckade och sade: “Anblicken av vattenmonster är ett tecken på att Zhu kommer att förlora många soldater.” De som bevakade Zhou Dian rapporterade hans kommentar till kejsaren, som blev förargad och lät kasta honom i floden.

När Zhus armé vilade upp sig i Hukou, dök Zhou Dian upp igen och tiggde om mat. Kejsaren lät honom få lite mat. Efter att Zhou Dian ätit upp, rättade han till kläderna som om han gjorde sig i ordning för en lång resa. Därefter tog han farväl och gav sig av.

Efter att kejsaren besegrade Chen Youliang skickade han ut en budbärare till berget Lu för att bjuda in Zhou Dian, men budbäraren hittade aldrig Zhou Dian. Kejsaren misstänkte att Zhou Dian kanske blivit till en gud och stigit upp i himlen. Under Hongwu-eran (1368 – 1398 e Kr), när Zhu Yuanzhang regerade som kejsare, skrev Zhu Gudomen Zhou Dians bibliografi för att dokumentera berättelsen om Zhou Dian.

Källor: Ming-dynastins historia (The History of the Ming Dynasty), Zhuan Falun och “NationMaster.com”, uppslagsverk online