26/2 2002
Jag är tillbaka i detta fria land - det är som om det vore en dröm. Det är så mycket som har hänt i mitt liv så jag vet inte var jag skall börja. Jag kan endast kortfattat dela med mig till er.
Bara på grund av att jag i december 1999, då jag kände mig delaktig och förpliktigad, gick för att vädja till besvärskontoret så internerades jag i 17 dagar. Strax därefter sändes jag till ett arbetsläger då jag undertecknat en petition som anhöll om en fredlig dialog mellan regeringen och Falun Gong-utövare för att kunna lösa denna fråga.
Jag fick gå igenom många svårigheter, vilka är bortom min förmåga att kunna beskriva. Jag förlorade på ett ögonblick alla mina rättigheter och min frihet som människa. Jag tvingades att utföra fysiskt arbete och blev regelmässigt slagen. Det var extremt kränkande och mörka förhållanden. Jag var omgärdad av kriminella och bombarderades med all slags hemska lögner och propaganda om Falun Gong, hölls i isolering från min familj och mina vänner och var satt under kontinuerlig press för att ge upp min övertygelse. Vilken slags lidande var det? Det var tillräckligt för att bryta ned en människas vilja.
Emellertid kom jag igenom varje form av förföljelse som jag mötte och med varje åtgärd blev jag starkare, beslutsammare och än mer bestämd. Jag bröts inte ned och min tillit till Falun Dafa rubbades inte. I mitt hjärta så visste jag att Falun Dafa är Sanningen. Det finns inget jag ångrar.
Jag måste emellertid slå fast att jag på inget sätt kan gå med på eller acceptera de hemska saker som gjordes mot mig och de brott som fortsätter att utföras under ledning av president Jiang Zemin, i denna förföljelse av Falun Gong - de är förskräckliga och skamliga. Jiangs förföljelse av Falun Gong går emot Kinas egen konstitution - den är illegal.
Jag underrättades plötsligt om att min strafftid hade förlängts med ytterligare ett ½ år, utan att någon förklaring gavs. Detta är den slags pina och plåga som genomförs i ett försök att krossa Falun Gong-utövarnas beslutsamhet.
Även förra månaden, när det var dags för det andra av mitt fastställda frigivande, sades det att jag skulle skickas till ett fängelse där jag skulle sitta ytterligare tre år. Jag sade till dem: Jag kan sitta tills golvet rämnar under mig innan jag ger upp min tro på Falun Gong. Jag var beredd på att få vara fängslad under resten av mitt liv för min övertygelse om vad som är sanningen. De släppte mig då fri.
Vad jag har gjort är på inga sätt eller utifrån någon definition ett brott. Vad jag gjorde var det rättrådiga och det riktiga och jag gjorde det inte för min egen skull. Jag vill bara att världen ska få veta sanningen och få kunna säga några få rättvisa ord om Falun Dafa.
Jag vill uttrycka min uppriktiga tacksamhet till medlemmarna av Parlamentet som hjälpte till med att säkerställa mitt frigivande, speciellt Irwin Cotler, min juridiske rådgivare som gav oss ett mycket värdefullt stöd under svåra förhållanden, till Kanadas Amnesty International, som oförtröttligt arbetade för att få mig fri, till den kanadensiska regeringen, som medsitt arbete stöttade mig och till de tiotusentals kanadensiska medborgare som skrev under petitionslistor och som gjorde olika saker för att visa sitt stöd.
Jag är lycklig över att vara en fri man här i Kanada; jag ber emellertid om att ni inte ska glömma alla de Falun Dafa-utövare som fortfarande lider i Kina. Var vänlig och uttryck ert stöd och hjälp till med att snart få ett slut på denna onda förföljelse! Tack.
Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2002/2/27/19299.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.