Tidigt i november 2002 blev många utövare i staden Handan arresterade och skickade till Handans första fångläger. Vi blev tvingades att arbeta oerhört hårt och vi har lidit både fysiskt och psykiskt.
Vår huvudsakliga uppgift var att förpacka par med sterila ätpinnar i förseglade påsar för användning i restauranger. Packningsarbetet var emellertid lokaliserat till en förorenad miljö, fängelsecellerna. Dessa celler är små, mörka och fuktiga, där åt vi och hade vår toalett samtidigt. En stor cell är ungefär 60 kvadratmeter, där ungefär 20 och ibland 30 personer kläms ihop. En liten cell är ungefär 30 kvadratmeter, där ett dussin människor hålls fängslade på denna lilla yta. Med ett dussin jutesäckar med ätpinnar (med 50-60 stora buntar ätpinnar i en jutesäck och ca 100 par per bunt) instuvade i cellen, kunde de internerade nästan inte röra sig. På grund av tidspressen var alla tvungna att arbeta utan att tvätta sina händer, till och med efter de varit på toaletten eller torkat sina näsor. Det fanns så många olika sorter av ätpinnar, en del var för mindre försäljare och en del för stora lyxiga restauranger. Alla ätpinnar etiketterades dock som ”sterila ätpinnar”.
Arbetsmåttet var en jutesäck per dag på två personer, vilket var ungefär 500-600 par. Vi var tvungna att börja tidigt på morgonen och jobbade till kl, sex eller sju på kvällen för att kunna slutföra jobbet. Lunchpausen var mycket kort och maten var ynklig, bestående av ett ångkokt bröd med några otvättade och kokta grönsaker. Efter en hel dags arbete så kände man sig mörbultad och hade värkande rygg. De som var äldre kände sig ännu värre.
Den 16 januari 2003 tog polisvakterna med sig returnerade ätpinnar som behövde packas om till oss. När vi öppnade jutesäcken kom en dålig lukt ut ur den och den gjorde det svårt för oss att andas. Dessa ätpinnar hade blivit förpackade, men på grund av den smutsiga och fuktiga miljön hade de blivit mögliga innan de sändes iväg. Att ta bort den mögliga förpackningen gjorde förhållandena i cellen värre, eftersom det inte fanns någon hygienisk utrustning eller hygieniska tillvägagångssätt. Många var allergiska mot det och hade symptom såsom utslag i ansiktet och på kroppen som inte gick att låta bli att klia, men de kunde inte sluta arbeta. Således fanns det personer där som kliade sitt skinn medan de förpackade ätpinnarna. Att förpacka dessa mögliga, illaluktande ätpinnar för användning i restaurang eller av en mindre försäljare var dessutom verkligen att skada andra.
Efter det kinesiska nyåret 2003, utökade Handans första fångläger produktionen med att också förpacka konstgjorda blommor, vilket resulterade i en ökad arbetsbörda. För att göra en förtjänst tog inte polisvakterna någon hänsyn till vår fysiska förmåga. Arbetsbördan blev två jutesäckar per dag och person istället för en jutesäck på två personer. Vilket resulterade i att vi inte ens kunde tänka ordentligt. Så fort vi hade avslutat arbetet med ätpinnarna så började vi förpacka de konstgjorda blommorna. Att förpacka blommorna var svårare än att förpacka ätpinnar och innehöll fler moment. Vi kan inte förklara hur svårt det är att förpacka dessa blommor. Det kanske går att förklara hur svårt det var genom att använda tiden som exempel: Vi började arbeta kl 06.00 varje dag och jobbade till kl 23.00 eller 24.00. Matpauserna var korta och vi hade ingen rast efter maten. Dessutom måste var och en av oss ha vakttjänst två timmar efter midnatt. Vilket resulterade i att vi bara fick två eller tre timmar riktig sömn.
Blommorna sattes ihop med ett giftigt lim vilket avgav en irriterande lukt som spred sig i fängelsecellen. Rummet var extremt kvalmigt och instängt. En person började få problem med andningen och kunde knappt andas. Arbetet var så intensivt att vi inte ens kunde ta en dag ledigt. Denna typ av arbete fortsatte tills SARS började spridas. På grund av arbetsbördan blev många utövares fingrar deformerade och det var svårt att ens försöka böja dem. Många utövare gick ned avsevärt i vikt.
Vad som nämns ovan är bara en del av den misshandel och misskötsel som förekom under denna förföljelse på Handans första fångläger. Det är svårt att i ord beskriva det många timmar långa och intensiva tvångsarbetet. Faktiskt har många utövare, den ena gruppen efter den andra, blivit ännu mer brutalt förföljda här sedan 1999. Utövaren Chen Yuqing dog som följd av misshandel, tortyr och vanvård.
Telefonnummer till staden Handans första fångläger: 011-86-310-4042017
Kinesisk version: http://www.minghui.ca/mh/articles/2004/3/3/69078.html
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/3/21/46276.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...