Den 30 maj 2002, arresterades jag av fyra civilklädda poliser som inte ens visade vilka de var. Jag kom lös och sprang fram mot gatan medan poliserna jagade mig. Jag tappade skorna när jag sprang och tillslut hann poliserna ifatt mig. De tog tag i skjortkragen och slängde in mig i polisbilen. Mina händer bakbands. De förbipasserande chockerades och var mållösa över de hårda tagen mitt på ljusa dagen. Från polisbilens fönster såg jag också hur en kvinnlig utövare arresterades.
När vi kom fram till polisavdelningen släpade tre poliser upp mig till förhörsrummet på andra våningen. De handfängslade mig till en metallstol, satte på mig fotbojor och började sedan att tortera mig för att få en framtvingad bekännelse. Till att börja med tog de ifrån mig min mobiltelefon, två personsökare och över 300 Yuan i kontanter. Wang, ställföreträdande gruppchef, inledde förhöret men jag vägrade att samarbeta med dem. Snart kom det in två poliser i 20-års åldern och utan att säga något började de att tortera mig. De slet av mig hår och snurrade sedan ihop det och stoppade det i örat på mig. De fortsatte att köra in håret i hörselgången och det gjorde så ont att det klingade i öronen och blixtrade till i huvudet på mig. Jag kände mig illamående och var nära att svimma. Medan de andra höll på flinade de övriga elakt mot mig och sa, ”varför praktiserar du Falun Gong? Det är bättre att döda, arrangera mordbränder och våldta en kvinna än att göra Falun Gong.” De tände en cigarett och höll den under min näsa till dess mitt huvud var omslutet av röken. Jag fick tårar i ögonen och kunde nästan inte andas.
En polis satt på en stol och rökte en cigarett, han satte in två andra brinnande cigaretter i mina näsborrar och av det fick jag allvarliga brännskador inuti näsan. Han sa till den andra polisen, ”vi låter henne få ett paket cigaretter idag.” De tände ytterligare en cigarett och började att bränna mina naglar. Polisen fortsatte att blåsa på cigaretten så att glöden blev större, till sist hade åtta av mina fingernaglar fallit av. Mitt hjärta drog ihop sig och jag kände mig yr och illamående.
Ännu en polis kom in i rummet och slog till mig. Han tog tag i mitt hår och höll i det medan han drog mig runt i cirklar. Jag hade svimmat vid det här laget. En stor man hoppade på mig och sparkade mig i ansiktet, lyste med en 500 Watts lampa i ögonen på mig och brände sitt bälte av lampan (Jag hörde fräsandet från bältet när det brändes). Sedan placerade han bältet på min rygg, brännmärkena efter den här tortyren har jag fortfarande kvar i dag. Eftersom jag hade svårt att andas och inte kunde gå bar två poliser ut mig till polisbilen och körde mig till ett fångläger. Chen, fånglägrets ställföreträdare slog mig i ansiktet två gånger och skrek, ”jag kan inte slå dig utanför lägret, men jag kommer att ta livet av dig här.” Han beordrade internerna att bära mig till ”Död mans bädd”* och sa till dem att kroppsvisitera mig. De stal 1700 Yuan i kontanter ur mina fickor.
De ansvariga påbörjade sedan den långvariga tvångsmatningen som ett sätt att tortera mig. De körde in en grov plastslang genom näsan och ner i magen på mig, det kändes som om jag drunknade och tårarna strömmade utför mina kinder, det gjorde jätteont i halsen. Bara jag rörde på mig framkallade sonden kväljningar. För att plåga mig ytterligare tvingades jag att ha sond dygnet runt. Efter det att mina lemmar sträckts ut i alla riktningar och fixerats till sängen kunde jag inte röra mig alls. Jag tvingades att utstå både den smärta som sonden gav mig och en oerhört smärta i ryggen av att vara fastbunden. Under den långvariga tvångsmatningen, fick jag varje kväll höra hur polisen förbannade, slog, torterade och tvångsmatade människor i de andra cellerna och en hjärtskärande gråt från utövare.
Efter flera dagar kom polisen Zhu Qiang och vakten Hou in i min cell och tvångsmatade mig med iskallt vatten. Först hoppade Zhu Qiang upp i sängen och sade till de övriga att hålla fast mig. Därefter började han att tvångsmata mig med det iskalla vattnet. Han visste mycket väl att jag strax innan hade blivit tvångsmatad med 1 liter salt risgröt, men han sprutade ner ytterligare 2 liter kallvatten genom sonden och ner i magen på mig.
28 dagar senare upptäckte vakterna att mina hjärtslag var oregelbundna och de trodde att jag skulle dö. För att undvika ansvar, tvingade de en annan Dafa-utövares familj att skriva under ett papper i mitt ställe och sa till familjen, ”inga problem. Ta ut henne bara! Ni kommer inte att stå som ansvariga för någonting, även om ni slänger ut henne och om hon dör.”
Jag blev alltså frisläppt. De hade misstagit mig för en annan Dafa-utövare (som de var ute efter) och dömde mig till två års tvångsarbete. De hade faktiskt redan på fånglägret förstått att jag inte var den de sökte. Jag erkände aldrig någonting. De kunde inte hitta något som kopplade mig till de informationsmaterial om förföljelsen av Falun Gong som de funnit, men de dömde mig i alla fall.
* ”Död mans bädd” – Alla fyra lemmar sträcks ut till de fyra hörnen av en metallsäng. Utövaren fixeras så att han inte kan röra på sig. Han får varken äta, dricka eller gå på toaletten. Den här behandlingen varar från flera timmar upp till en vecka. Den plågsamma tortyren utsätter utövaren för allvarliga fysiska och psykiska skador.
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/3/9/45884.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2004/2/18/67754.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...