Min erfarenhet av att leva som ogift i parförhållande

En solig eftermiddag i juli 2004 tog jag en promenad ner till hamnen, ett område jag inte brukade vistas i. Jag satte mig ner i gräset och såg ut över sjön. Efter att ha suttit där timme för att tömma huvudet från tankar, så tittade jag mig omkring och såg en man som gjorde harmoniska, långsamma rörelser medan han lyssnade på kinesiskt tal och musik. Han såg harmonisk och lugn ut, och jag blev nyfiken på vad det var han gjorde. Jag satte mig ner framför honom och väntade tills han avslutade. Han öppnade ögonen och såg inte ens överraskad ut över att se mig sitta där och titta på honom. Jag frågade vad han gjorde, och han svarade att han övade Falun Gong. Jag brukade aldrig prata med främlingar, men vi satte oss ner och pratade i över två timmar. Jag var mycket angelägen för att ta reda på vad det här var för metod. Han gav mig telefonnumret till kontaktpersonerna för Falun Gong i staden vi var i, och de mötte mig senare samma vecka. Även om jag inledningsvis hade lite problem med att släppa mina gamla tankekoncept, blev jag snart riktigt förtjust i Falun Dafa.

Angående min syn på att leva som par så uppmärksammade jag inte detta till den grad jag borde under min uppväxt och tidiga kultivering. Mina föräldrar genomgick en mycket svår skilsmässa när jag var 5 år gammal, och de pratade inte med varandra på 10 år efter det. Mina barndomsvänner upplevde också stora problem med skilda föräldrar och delad omsorg. Allt detta hade en negativ effekt på min syn gentemot giftermål. Jag hade varken till avsikt eller en önskan om att gifta mig med någon någonsin på grund av mina dåliga erfarenheter.

Sommaren 2013 när jag mötte min framtida fru, så betraktade jag mig själv som en genomsnittlig utövare. Jag studerade, gjorde övningar relativt regelbundet och skickade upprätta tankar när det passade sig.

När jag mötte min framtida fru så visade jag henne övningarna och introducerade henne till Dafa. Jag förklarade principerna om Sanning, Barmhärtighet och Tolerans, och hon började också kultivera. Detta var hösten 2013, och jag började lägga märke till något egendomligt; det verkade som att jag hade mindre och mindre tid och energi till att läsa och göra övningarna, på ett sätt jag inte tidigare hade upplevt. Även om min flickvän nästan alltid deltog i läsning och övningar och uppmuntrade oss att vara flitiga, så mötte jag mer och mer motstånd när jag företog mig något som var i förbindelse med Dafa. Jag blev tröttare och tröttare, hade mindre och mindre energi.

Även om jag fortsatte att betrakta mig själv som en utövare när det kom till att se inåt och följa Sanning, Barmhärtighet och Tolerans, så gled jag faktiskt längre och längre ifrån Fa. Trots att jag mindes delar av Hong Yin, föreläsningar och Zhuan Falun och kunde återge många delar utantill, så började innebörden i orden och meningarna att ändra sig. Det var som om Zhuan Falun stängde sig framför mina ögon. Jag kunde läsa samma textstycken som tidigare hade gett mig insikt och visdom, men de blev allt tommare allteftersom tiden gick. Jag kunde inte erhålla insikter från samma texter längre, och trots att jag insåg att jag gled iväg från Fa, så kunde jag inte identifiera orsaken. Det här förstärktes över de nästa två åren. Jag hade mindre energi, mitt sinne blev mer negativt, mitt tålamod försämrades, jag tillät mig att bli distraherad av att spela TV-spel och jaga finansiell rikedom.

I april 2015, när jag hade bott tillsammans med min framtida fru i ett och ett halvt år, så pratade jag med en utövare som frågade hur min kultivering gick, och om jag hade några planer för att gifta oss. Han citerade en föreläsning från Los Angeles 2006. I slutet av oktober 2015 publicerades Fa-föreläsningen från västkusten i USA. Paret som introducerade mig till Falun Gong ringde mig och skickade föreläsningen på mejl. Dom uppmanade mig att läsa den så snart som möjligt. Jag hade sovit och drivit omkring för länge, och behövde återvända till Dafa. Jag kontaktade mina medutövare i Norge för att ta reda på när de möttes för Fa-studier under veckan,

I april 2016 medan jag läste igenom citaten som min vän och utövare hade skickat från olika Fa-föreläsningar, så fick jag en kraftfull insikt. Det slog mig hårdare än någonting annat och jag fick kalla kårar på ryggen. Det hade gått 12 år sedan jag först började lära mig om Dafa, och jag hade haft förmånen att möta många personer som kommit för att lära sig Fa. Av olika orsaker slutade många att utöva och studera en kort tid efter att de hade börjat. Men av alla personer jag hade mött och lärt känna som kommit för att lära sig Fa, hur många av de som var eller blev sambos var fortfarande utövare 2-3-4-5 år senare? Hur många? Svaret var glasklart samma sekund jag frågade frågan; ingen. Inte en enda.

Utövarparet som vi pratat med under hela processen skickade en video om ett utövarpar i New York som hade ett stort kristet bröllop ett och ett halvt år efter att de vigdes borgerligt. Vi blev inspirerade till att göra samma sak, att arrangera en informell, liten borgerlig vigsel först för att så förnya löftena senare på ett mer högtidligt, kristet bröllop.

Slutligen gifte vi oss på en solig torsdag den 26:e maj 2016. Även om ritualen var mycket enkel och informell så kändes det fortfarande vackert och högtidligt, som att det innebar mer än vad ögat kunde se.

Dagen efter så märkte jag en förändring. Vädret var soligt, så jag kände för att gå ut och fortsätta jobba med huset. Jag kunde inte komma ihåg senast jag hade nog energi för att frivilligt genomföra fysiskt arbete. Mitt humör var lättsamt och avslappnat för första gången sedan länge. Jag kände mig glad och full av energi. Min kropp kändes lätt även om den fysiskt sett definitivt inte var det. De följande dagarna började jag att studera Fa igen och göra övningarna, och jag kände mig pigg och återställd. I alla avseenden innan vigseln kändes det som att jag gick i midjedjup gyttja och att alla saker jag gjorde var svårare, trögare och tyngre än om andra påtog sig samma åtagande. Nu kändes det som att jag var uppe på asfalt, tillsammans med alla andra, utan nästan något motstånd alls. Zhuan Falun började bli intressant igen, och jag började få insikter när jag läste den. Jag återfick motivationen till att tjäna Fa och göra de tre sakerna. Jag återfick och förstärkte min vilja att bidra i Fa-upprätandet; tidigare var jag endast närvarande vid Dafa-aktiviteter – nu kunde jag bidra.

Kärnan i hela den här erfarenheten kan, enligt min förståelse, reduceras till följande; Dafa är barmhärtig och välvillig – Den har alltid varit det och kommer alltid att vara. Om man kan kultivera, kultivera då. Men universums gamla krafter kommer inte att tillåta personer som inte lever upp till den höga standarden och som tillåter andraklassens beteende från sig själva, att kultivera och förbli Dafa-utövare, som Mästaren pratade om i föreläsningen från Los Angeles 2006.

Den här processen har varit en enorm läxa, och jag har varit tvungen att gå igenom tankekoncept jag anammat från samhället och genom min barndom och uppväxt. Likaså tankeföreställningar av olika slag, besvikelser gentemot mig själv och min oförmåga att bidra till Fa-upprätandet. Jag har varit tvungen att definiera vad det innebär att vara Dafa-utövare, och vad det inte innebär. Det har också varit en ödmjukande upplevelse, eftersom det har visat mig hur fundamentalt fel jag kan ha när jag följt andra värderingar än de från Dafa, samtidigt som jag varit övertygad om att jag haft rätt. Även om jag läst stycket i Zhuan Falun, kapittel fyra, ”Människan tror alltid att det han strävar efter är bra”, och läst flera artiklar ur ”Det essentiella för flitiga framsteg”, som berört ämnet, så hade jag fortfarande kvar många felaktiga uppfattningar. Allt detta har varit ett resultat av att jag inte satt Dafa först i alla avseenden, och att jag låtit personliga begär och fasthållanden styra mitt sinne och mina prioriteringar.

Hade det inte varit för arrangemangen, vinkarna, tipsen och vägledningen från Dafa och andra utövare så hade jag antagligen inte suttit här idag, och definitivt inte kunnat kalla mig en Dafa-utövare.

Jag har inga ord för att beskriva hur tacksam jag är gentemot Mästaren och Dafa. Mängden chanser jag har fått ger mig tårar i ögonen varje gång jag tänker på det. Måtte vi alla vandra våra vägar upprätt och effektivt mot Gudomlighet, och jag hoppas verkligen att andra kan lära från det här, och inte bli distraherade och ta en felaktig väg för en så pass lång tid som jag gjorde. Världen behöver verkligen varenda Dafa-utövare i Fa-upprätandet.

Tack.

* * *

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.